Avig, dyngkåt och helig - och alldeles alldeles underbar

Ja, det är ju såklart självaste Mia Skäringer som avses. Jag som skulle gå och se henne i november, men då måste vi ju fara till Thailand, menååbara! Boken, som egentligen är blogginlägg och krönikor, är befriande och ba häärlig. Iofs lite stressig för mig, men jag är bara hur kär i henne på tv som helst. Några grejer som hittar rakt in:

1. Avstjälpningscentraler
Mia är så skön för att hon har det precis som jag hemma. Hon lägger också "smågrejer i plotterhög på hatställen". Såna saker som inte har nåt riktigt hem, avsändare eller framtid. Hennes familj har, liksom vi, små fiffiga uppsamlingsplatser (våra: på bänken i hallen, på köksbordet, på byrån i vardagsrummet, på köksbänken - den yttersta, byrån i hallen. m fl.) som attraherar allsköns skit. Och hon har också noterat att det tar Mycket Tid att röja upp smågrejerna i plotterhög på hatställen. Johan har föreslagit att vi lägger saker på precis rätt ställe direkt. Men vad är det för sport, liksom?

2. Orka!
Hon skriver så enkelt och fint om hur det är. "Att vara förälder handlar så mycket om att orka. Orka och ha tålamod." Man ska inte behöva ursäkta sig varje gång man brister. Istället föreslår hon "nu är mamma trött, nu är mammas tålamod slut. Det händer ibland". Jaa, absolut. Nån gång, när jag haft en absolut skitdag har jag meddelat Alma status och bett om att få vara ifred. Oftast med efterfrågad distans som respons. Mia ger välbehövlig boost till min jag-är-väl-egentligen-en-jäkligt-bra-mamma-kampanj.

3. Torka bajs
Innan Mia blev utbränd swisch-swoschade hon sig genom huset med smågrejerna (se 1) i högsta hugg, egentligen på väg till toaletten. Nu torkar hon sig bara i ändan. "Imorgon ska jag dra pappret saka, sakta och riktigt känna hur jag faktiskt sitter och torkar mig." Amen på det.