Optimera mera

Att optimera är en livsstil.

Jag snokar upp bästa platsen i bussen (inte i närheten av bäbis, ytterdörr, högpratare). Min inre kompass hittar kortaste vägen hem. Johan kallar min blåblodsaktiga känslighet mot kyla och värme smalt temperaturoptimum (- det tar ett tag att finetuna systemet, okej?). I Skel tassade jag omkring hela stan tills jag hittade the ultimate vintermössa. Soffinförskaffning i Stockholm utan bil funkar säkert - om man inte unbedingt måste hitta stans absolut snyggaste pjäs (och vilken det är kan man ju omöjligen veta förrän man rännt runt i samtliga möbelhus, 1-2 gånger).

De här besluten, alltså. Så jävulskt många beslut, så erbarmeligt lite tid. Men urval deluxe och individuell frihet grande borde väl rendera gränslös lycka, right? n'Barry håll int ve: man blir icket lyckligare av maxad valfrihet.

ränta | skola | pension | mediasystem | dammsugare | parfym | parti | el | bil
för-å-emot-för-å-emot | den-eller-den-eller-den | av-eller-på-eller-av-eller?

Så har man kollat med fejjanfriends, dragit en prisjämförelse, lusläst råd&rön, va - och där kommer beslutet. Researchn tog tid, det kan ändå bli felbeslut, och sen i slutet: det är då som det stora vemodet rullar in. Beslutsångesten goes bananas när den priviligerade valfriheten blir en börda.

Den här Barry menar vidare att personlighet påverkar förmågan att hantera dessa oceaner av små och stora beslut. Dom som vill maximera sina val kallas - just maximerare. Enligt maximerartestet klarar jag mig låångt under maximerargränsen. Jag har ju min nya policy: bad is good enough.

/optimeraren (inte maximerare - en jäkla skillnad)