Det andades tröttsamt mycket yta, som så ofta när kvinnliga entreprenörer outas. Var den du är (dvs gärna kvinnlig) och försök inte ta mannens roll var Wonnas budskap. Och sen pratade Jense svenskt entreprenörskap utifrån sitt Göran-perspektiv.
Om man hade ansträngt sig på akt I, var det som vanligt igen på akt II. Män (lätt 70%) talade och delade ut priser till män (lätt 70%), och de kvinnliga kollegorna stod redo med kramen och blommorna. Och så plötsligt (säkert välment, men helt helt missriktat) en kommentar om kvinnlig fägring från scenposition.
Jodå, mina genusglasögon sitter ju gärna längst ut på näsan, men det var fler som kände gubbvibb, t ex @jmjobring:s "intryck från #umeågalan: [...] 3) gubbar styr stan".
Slutsats: om man vill lyfta fram och uppmuntra, måste det hålla hela vägen. För att dubbla budskap tenderar att slå tillbaka. För att det som verkar osynligt och subtilt för vissa kan kännas in your face för andra. För att förebilder gör skillnad. För att 'gubbar styr stan' inte är rätt grogrund för kvinnors företagande. För att halvtama satsningar kan bekämpa snarare än främja syften. För att det krävs motorsåg för att knäcka strukturer.
Och hey galapartners, minglare, prisutdelare och gäster, det här gäller oss också. Ett enat budskap kräver enade insatser. Om arrangörsgruppen läser det här: tack för ett fantastiskt jobb och en (i övrigt) underbar gala!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar