Jag och maken har stundom lätt nuddat vid tanken på ett litet familjeföretag, för frilans/konsulting. Med betoning på lätt. Men ibland känns det som att vi smygdragit igång, för vardagslivet ter sig ofta förvillande likt en verksamhet.
På söndagkvällar scrollar vi igenom våra iPhone-kalendrar och lägger upp taktiken för kommande vecka, som troligtvis innehåller ett gäng tagteam parenting handovers. Varken herr eller fru är så intresserad av att leka sekreterare. Men den som förespråkar gemensam papperskalender får stå sitt kast, som det heter. Inga namn nämns, men jag kan ge en ledtråd om vem som är emot detta papperssamhälle i miniatyr.
Vi träffas på informationsträffar och språkföreläsningar och pratar pressmeddelanden, genus i språket och smarta kampanjer. Trots våra helt skilda bakgrunder jobbar vi ju med typ samma grejer nuförtin.
Vi kör workshops, listar uppgifter och utser chefer till höger och vänster.
Men faktiskt, inimellan hinner vi prata och fnissa åt livets tokiga. Och, jag måste säga det (igen?), är det dom tuffa småbarnsåren så överlever vi galant. Galore.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar