Glasklart

Jag och maken dividerade lite. Skulle man ha haft torkat fönstren så här på vårkvisten? Det är väl så man gör, om vorn och om höstn torkar man fönster, eller vad nu de gamla husmödrarna säger.

Det skulle ju förvisso vara första gången på ja, sen vi flyttade in för snart tre år sen. Vore nåt det, spic n span till inflyttningsjubileet i augusti.

Nej gänget, på allvar, torka fönster? Det här med att 'nu måste vi, för snart ser vi inte ut' - känns propagandaartat. Blir man verkligen lyckligare? Och är det ens nån som blir äcklad eller störd om dom är litelite flugbajsprickiga? Om nej och nej - ser jag få och inga skäl att stressa fram ett hafsjobb. Det blir när det blir, punkt.

/häxan skurtant

(Ursäktar ni ordvitsarrubriken?)

Fräsch!

Dåliga stämningen släppte taget om min mage nån gång vid lunch, så jag räknar med att vi slipper persona non grata-stämpel på valborgsfirandet. 48-timmarsregeln rules. Jag räknar ändå inte med att fräschören når nya oanade höjder. Jag har a) hål i tand eller b) inflammation i tand, och tungan gillar inte smaken i tandgropen.

Dock: jag känner att klarhet byter av klarhet och nånstans vid beach 2014 kommer jag att vara het som glödande kol.

Glödande kol och wannabe.

Vuxenvärldens erbjudande till sina döttrar:

Flickkroppar duger inte som de är.

"En av kategorierna under TJEJSPEL var Skönhet. Där fanns en lång rad spel med namn som Scrub och peel makeover, Makeover skönhetssalong, Ansiktsbehandling, Beauty resort, Skönhetshemlisar och Makeover inför skolan."

På allvar? Lego Friends får gott sällskap av ett gäng självskade-, ätstörnings- och ångestframkallande spel för flickor på spela.se.

Jag ska förbereda dig för den här världen så gott jag kan, älskade dotter.

Urlakat

Huvet i hinken och darriga ben. 

Natten blev inte den bästa på länge. 

Gurglig mage och svag rygg. 

Inte heller dagen efter är den vackraste.

Men då får jag en släng av äckelpositivitet och tänker:

he kund ha vöre värre.

Det var ingen utlandsresa på g, 

inbokade möten går snitsigt att flytta fram, 

jag missar iofs en aw, men överlever nog.

Och solen lyser på min näsa. 

Jamenar, vad mer kan man begära?

Den här bloggposten vaccinerar 95 barn

Just nu söker UNICEF en hälsospecialist till konfliktområden i Afghanistan. I tjänsten ingår bland annat att massvaccinera miljontals barn mot stelkramp, polio och mässling.

Jag skulle gärna ta mig an uppdraget, men eftersom jag inte kommer loss så publicerar jag den här bloggposten istället. Då vaccinerar jag nämligen 95 barn runtom i världen mot stelkramp tillsammans med Apotek Hjärtat. Det är också bra.

Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser  till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.

Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten under kampanjen så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj (kampanjen gäller 16 april-13 maj eller upp till 5000 blogginlägg)

Fall framåt

Med oss till ramis hade vi en fåordig ung man med livliga rörelsemönster. I bilen hem satt det en festlig krabat som kunde stapla treordingar på varann, i ett imperativt stackato.

- Borsta! Åsså! Maj!
- Naj! Vänta! Maj!


Även stora fick ett genombrott, på modighetsfronten. Två halvdagar i lillbacken, två åk i barnbacken - och sen ville hon upp på toppen. Självförtroendet var också på toppen:

- Jag har rätt så bra balans! 
- Nej, jag behöver inte träna på svängar, jag kan det!
- Jag är bra på bromsa!

Vi drömde oss bort till nästa års fjällresa, när båda rejsar runt i storbackarna (den ena troligtvis i koppel, dock).

Och plötsligt står det ett hus i vår trädgård!

En dag går man till jobbet som vanligt, 

och tänker att det tar ju lite tid att bygga ett hus. 

Men icket. Smick smack, så satt det där, och jäste. 

Välkommen hem, älskling!

18959 bilder ligger på datorn, som äntligen kommit hem till mamma. 57 GB minnen, upplevelser, älsklingar, vackerheter, känslor.

Fast. Dom visar sig inte från sin bästa sida. Jag hinner få en glimt av tumnaglarna, under en ljuvlig liten hoppfylld sekund. Men sen försvinner dom. Poff. Det ser ju verkligen ut som att dom ligger där. Så vad är problemet?

Jag fick i alla fall hoppet tillbaka av Soondata, som enligt egen utsago räddar 8 av 10 hårddiskar. Så om jag inte hade badat med hårddisken (nädå) eller lagt den på grillen (nix), så fanns det stora möjligheter för återförening.

Och så snart det här är löst, kära ni, ska jag genast börja blogga som en vanlig männisch och sluta gråta över spillda bilder.

Hörsi!

Skåta skåta, gräva gräva

Jämn och smidig ser den ut. Som mannen min, ordvrängarn, skrev: en gjutning att se.

Sen la lillebror dit lillhandn sin, helt ovetandes om plattans fortfarande porösa tillstånd, ovetandes om rådande handpåläggningsförbud.

Tjufemkvadratsförråd coming up!

Packa mammas kappsäck

Lite och inget ger mig sån ångest-i-onödan som att packa. För många innebär det säkert njutningsfulla stunder, med tanken vilandes på det äventyrliga/avslappnande/softa/nya man snart ska få uppleva.

Jag försöker verkligen, varje gång kontrollfreaka och förbereda ett gäng dagar i förväg. Tvätta, skriva lista, prova outfits - ja, en del av er vet säkert hur det går till. Men platt faller försöken till marken. Jag majsar* allt jag hinner och paralyseras till en overksam rackare. Särskilt de kritiska sista timmarna.

Som nu. I sängen, bloggandes.

Det här, och faktumet att jag är livrädd för att glömma nåt, gör att jag ofta panikar sista sekunderna och kastar med ett flertal backups. Fss. Ofta oanvända vid hemkomst.

Det ska jallefall bli vansinneskul, Hemavan med jobbgänget: viktig och intressant utvecklingssnack. Och sen utförsch med nygrajern.

Auf Wiederhören!
/packåsnan

*majsar efter Johans mormor Maj. Som ofta vid stundande, snar avresa ansåg det tämligen nödvändigt att fålla gardiner eller städa ett förråd, en aktivitet som för nån annan tedde sig helt obefogad och tidsligt felplanerad.

Blocket Buster

En liten timme tog det, från hittad-annons till möbel-i-bakluckan-på-uppfarten. Dessa ljuveliga teakhyllor skall snart ta plats hos mini-Lagreliusarna. Bodafors, jodda.

Jag blev stissig och köpgalen och mutade till mig förstaplatsen i köpkön från det jag trodde var 900 (eg 450) till 1200, och sen jaha, det var 450, prutade ner två omgångar till 700. Helschysst blocket-försäljare. Helförvirrad blocket-köpare.

Skidorna, barnen, soppan, menyn, löjrommen

Ju mer vi är tillsammans

Jag läste så vackra ord, såna som Jessika Gedin (@jesged) har förälskat sig i. Det var såna oväntade radarpar, sköna tvåpack hon pratade om - kort sagt sammansatta ord som hon menar är liksom hela charmen med svenskan.
'där orden är grundfärger och sammansättningarna nyanserna', skriver Jessika m k.

vemodsvackert, flickförljuget, och kolla den här: omklädningsrumsondskan, eller: stelflina, pungsvettshem, språksprakande, varför inte biltvättsvänlig

Helt i min stil, såklart. Kan komma att förekomma i persikabloggen, såklart.

Språklig psykologi

• Tuggummi gör det svårare att memorera bokstavskombinationer.
• Din livsstil kan påverka den genetiska grundinställningen hos dina barn/barn/.
• Om du har svårt att få gehör för dina nej upprepa att du inte har möjlighet att hjälpa till, tänk dig att du ska låta som en trasig LP-skiva.
• Språkrådet rekommenderar ännu inte hen som ersättning för 'hon eller han', däremot som pronomen för tex transpersoner.
• Transsexualism är en diagnos, ett psykiskt tillstånd.
• De allra flesta ordspråk som språkforskaren Daniel studerat bekräftar manlig överordning.
• Det kinesiska begreppet för vår gastronomiska export smörgåsbord blir direktöversatt 'självhjälpsmåltid i svensk stil'.

Tidningen Psykologi och Språktidningen skänker mig livsviktiga, onödiga kunskaper. Bortom och ändå mitt i vardagligheterna. Så mycket mer berikande än polerandet av ytligheter i Elle, Femina och Vogue. Your life hade nåt åt mig, men den las ner efter ett år.

/jag som förvisso också polerar min ytlighet men i vad jag betecknar som mer rimliga nivåer

Obs 1: att ovan utdrag är just det, utdrag, och inte kan användas som en 'ja, Jessika tycker då det'. Jag ger tex 'hen' mina varmaste rekommendationer och tror att Språkrådet strax kommer att revidera sin rek i riktning min rek.

Obs 2: jag har inte gjort nån vetenskaplig check, men he verk stämma på ett ungefär i all populärvetenskaplighet.

Och plötsligt:

hade hon köpt skidutrustning. Den tidigare så veliga gruvarn slog till på påskrean, och besitter nu såväl Lange-pjucks som fäschiga Fischers.

Nu ska jag bara lära mig åka.

När jag förtjänar det minst

Gänget! Precis på botten av min inläggsdepression hittar jag i statistiken en bloggarnas myrstig från alexmo.se

Och se, jag har fått en fin plats på hennes gillalista. Tack snela A.M.O, det var nu jag behövde det mest.

Långsamt långsamt älskling

[...]

Blogger skämtar aprillo, och raderar hela inlägget när jag snubblar mellan olika gränssnitt, och nu kommer jag bara ihåg fragment av det fräna och läckra jag skrev. Skit. Gräm.

Det jag ville ha sagt var i alla fall det här med leksaksaffärn. Att spindelmannen får köra barnvagn. Bra där!

Och så var det inläggssvälten, här utlovas gradvis bättring, kanske redan nästa vecka när min äppelkompis flyttar hem från rep. För förutom att blogger raderar mina inlägg så är det bängligt och trist att blogga på paddan.

Tre inlägg på två dagar. Kanske nåt. Långsamt leder också någonstans.

Den nya tideräkningen

Idag bläddrade Lagrelius fram till ett nytt livets kapitel. Efter säkert fyra år av tvekan och gruv från snöbrädekant klev hon så in i ett par pjäxor av obekvämaste slag. Halkiga, stolpiga och stelkragade, med ett hårt yttre. Nånstans 12-18 år sen sist.

Svajiga ben stabiliserades allt eftersom. Teknik finslipades. Harva blev karva. Köttbulle och spagetti, tyngden på dalskidan, älskling! och imaginäres Bierkistentragen byttes mot temp skidlärare Lagrelius fräscha carving-tips. Och såg man på: det sedan 2003 dalande intresset för utförsåkning fick sig ett anständigt lyft.

Samtidigt på en liten kulle nedanför: Alma Anja Lagrelius ställde sig på skidor och slog föräldrar och farfars med häpnad.

En stor dag för tjejerna. En ny era.

Och eftersom fotobevis på ovan bedrifter saknas får ni en bild på snömannen jr.

Digitaldöden

Nej. Persika-bloggen är inte död. Den sörjer, i förtid, eventuellt förgäves. 15000 bilder, eller nä jag överdrev väl då, kanske bara 10000. På de vackraste trollbarnen. En fin hårddisk i sina bästa år har gått ur tiden, klart som fan att man behöver gråta lite. och joo, det finns egentligen gott hopp för trollbarnsbilderna.

Och rätt AIK vann ikväll, byggarna börjar nästa vecka, dagen blev en explosiv serie sociala anrättningar (utan att veta att jag använder ordet rätt) och påsken knackar på med en schysst tuppkam.

Flow, Emser, flow.