Huvet i hinken och darriga ben.
Natten blev inte den bästa på länge.
Gurglig mage och svag rygg.
Inte heller dagen efter är den vackraste.
Men då får jag en släng av äckelpositivitet och tänker:
he kund ha vöre värre.
Det var ingen utlandsresa på g,
inbokade möten går snitsigt att flytta fram,
jag missar iofs en aw, men överlever nog.
Och solen lyser på min näsa.
Jamenar, vad mer kan man begära?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar