Lite och inget ger mig sån ångest-i-onödan som att packa. För många innebär det säkert njutningsfulla stunder, med tanken vilandes på det äventyrliga/avslappnande/softa/nya man snart ska få uppleva.
Jag försöker verkligen, varje gång kontrollfreaka och förbereda ett gäng dagar i förväg. Tvätta, skriva lista, prova outfits - ja, en del av er vet säkert hur det går till. Men platt faller försöken till marken. Jag majsar* allt jag hinner och paralyseras till en overksam rackare. Särskilt de kritiska sista timmarna.
Som nu. I sängen, bloggandes.
Det här, och faktumet att jag är livrädd för att glömma nåt, gör att jag ofta panikar sista sekunderna och kastar med ett flertal backups. Fss. Ofta oanvända vid hemkomst.
Det ska jallefall bli vansinneskul, Hemavan med jobbgänget: viktig och intressant utvecklingssnack. Och sen utförsch med nygrajern.
Auf Wiederhören!
/packåsnan
*majsar efter Johans mormor Maj. Som ofta vid stundande, snar avresa ansåg det tämligen nödvändigt att fålla gardiner eller städa ett förråd, en aktivitet som för nån annan tedde sig helt obefogad och tidsligt felplanerad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar