När jag blir stor

Jag avkrävdes svar på 'Ditt drömjobb givet obegränsningar i geografi och ekonomi, bitte' av nybekant, närmast okänd häromdagen. Jag funderade en snutt, och svarade dagen efter på twitter: 'Jo, nu vet jag vad jag ska göra när jag blir stor: [...]'.

Så kaxig är jag att jag har satt upp ett ryssgymnasttänjt mål - och vet att jag kan ta mig dit. Kan om jag verkligen vill. He finns tålamodet, drivet, resurserna i kroppen.

Så spontan-yet-planerad är jag att jag hasplade ur mig nåt, hastigt, men ändå tidigare tänkt. Jag ba skrev det, lite slarvigt sådär, out of the blue. Men det som står skrivet finns ju, blir mer på rikt. Fast: är det riktigt på rikt?  

Så lyckosam är jag är jag att jag kan unna mig att fantisera och, om det blir allvar om 2 år | 5 år | 11 år: köra igång. Ta halvledigt en lillstund, leva på skorpor, kärlek och gammpengar.

Så rik är jag att jag har vänner och familj som skulle stötta mig i eventuella utsvävningar, som tillåter egotrippar och som älskar både flips & flops.

puss i pannan!
/hemlarn

Om livets gredda

(en lovsång till Greta och Hedda på dopet)

Precis som tvillingstjärnor lyser ni starkare tillsammans, ni är speciella för att ni redan från början är så nära. Precis som tvillingstjärnor kommer ni alltid att påverka varann väldigt starkt, förstärka varann. En gåva, en förbannelse, sa en kompis som är tvilling. Att aldrig vara ensam, att dela minnen, upplevelser, allt. Att förstå och kunna läsa den andra, den gemenskapen. Oslagbar.

Men man behöver inte många sekunder för att se att ni är enschi, en och en, helt helt olika.

En med stora ögon, snabb och social, älskar att vara med i alla sammanhang, gormar när hon blir lämnad ensam, tuggar upp sina klänningar, vänder sig och ålar. Lite ung stridsmö (som Hedda betyder) över det hela.

Och så lilla pärlan med sina runda kinder. Hon är softare, mer laidback. En stillsam som följer det som sker, skiner som solen när hon får uppis, ibland. Har inte bråttom, pratar om lite allt möjligt. Arrgh vid feltajmingar.

Våran lilla Hedda, våran lilla Greta. The dymamic duo med helt olika egenskaper och egenheter. Tänk att Erika och jag ska få vara era butlers genom livet.

Upp/urladdning

De dagarna kom äntligen, när höstens aggregerade ambitioner och ansträngningar fick tagga ner och pausa i en låda på jobbet.

Ett par klick bakåt i bloggarkivet sammanfattar de senaste månaderna som vansinneshektiska, yet veryvery utvecklande och roliga. 'Lediga' fredagar, familjemys har blivit jobbtid, och maskineriet på övre däck har kokat olja på spis (läs: explosionsvarning).

"Gör aldrig samma misstag två gånger, såvida det inte lönar sig." Jo tjena. Klippkort på 'aldrig-säga-nej'.

Skönt då att det finns en storfamiljfamn att luta sig i, ett par tvillingsjälar (nyss döpta) att lära känna och en lillfamilj som står ut med humöret ett tag. Puss på er!

Galaglad

Retrorosaorange med 50-talsveck, kornblå+paisley eller beige-aprikos-glajsiklänningen från NY? Klart är att det går att busa upp morgondagens tillställning medelst en klick färg.

Jag sträcker bh- och stämbanden, ty imorgon är det yours truly som presenterar årets avknoppningsföretag på Umeågalan 2012. Helspända är vi, jag och mina -band.

Gudagott och grymt med ggg-ala.

Morgonstunden och guldet

Redan på handtagsljudet hör jag: det är min lilla kille. Han kryper ner snabbt och tyst, och låter sig strykas på armen, på lilla handen. Fingrarna vecklar ut sig och möter mina. Skär njutning för liten människa.

Sovmorgon, hade jag ju tänkt egentligen, på min lediga fredag. I synnerhet eftersom jag tjyvjobbade till 1 natten innan. Men vem kan motstå en sista tugga bulligt hull i armveck innan den rätar ut sig och blir storbarnshud?

Fett, håret!

Den här i-landsproblemsparadoxen torr hud ger fett hår, ni vet.

Jag har t e s t a t. Var det inte det ena, så var det det andra. Frisörschampo. Hårtvagningsavhållsamhet i 9 dagar x flergångers: äcklo. Fulschampo. Slitiga slingor.

Men lösningen, mina vänner och alla (1) som jag inte känner, lösningen är lika rosa som den är grym.

Skaka-skaka, spraya-spraya, och fettot ba kryper iväg, försiktigt och förnedrat. Kvar har vi ett svall med stadga, form och volym (och alla dom andra orden man kan använda för att beskriva ett (icke fett) hårs vackra egenskaper).

Håret, du är fett grym!

Illustrerat av Hassans sköna, men så inåthelvitte irriterande 'schampo för fett hår'.

Gabbat!

Tjatat var det här. Om ett utrymme som ska få ta mer plats i våra liv, som ska ge plats åt våra attiraljer, prylar och tillbehör. Nu är det på gång, några spetiga väggskenor har klättrat upp på väggen, och imorgon är det fru L som sätter upp hyllor. Och attiraljer, prylar och tillbehör på hyllor.

Efter kan bara bli toksuccé eftersom före ser ut så här: 

Den nya /kam/eran

VI HAR EN NY KAMERA! Å herregud vad jag ska fota, och herregud vad jag ska spara dessa bilder varsamt, närmast mitt hjärta, under madrassen.

Det är nya tider på gång, känner ni det? Det luktar vår, redan. Efter det att kampanjen och förrådshyllebygget och verksamhetsplaneringen och all den där papperssorteringen och webben och hemmaordningen och profilen (allt detta meget roligt och utvecklande, dock slightly tidskrävande) har landat. Då ska jag dricka bubbel och peta navel. Den nya tiden med nyfinkamera och mycket tid.

I all upprymdhet slängde jag ihop ett gäng bilder från nu | när | då | här, och låtsas att det finns en ljusröd tråd som binder dem samman.

Motljus

Blåljus

Lilla solljuset

Småljus

 

Hårblänk

Sparsamma dagsljuset

Hedda in da spotlight

Stilla ljus

Pausa då för fan!

Sådär när allt slår kullerbytta på varann, flamsar och stöter ihop. När man har fartiga råttpittsögon, ytlighetsandas och krummar kropp.

Trots fokus och hardcore-prioriteringar och good is good enough-attityd kan kombon fritid+jobb+familj+vänner fylla bägaren - och i nästa sekund få den att rinna över.

Kameraköp, Verwandlung på jobbet, nytt bildhanteringsprogram, dagishämtningar, förråd i larvstadium växer sig till fjäril, helhelg hos småfintjejerna med sidekicks, bloggtwitterfejjan, idéer blir affärer-kampanj, ansvar, kontrollbehov, hålla sig väl, förhålla sig, utmana sig, kvarlämnad disk som föder småfulflugorna, kvalitetstid, egentid, tid för barnen, tid för varann. VAD VILL NI MIG EGENTLIGEN?   

Speed och flow kan ta en framåt. Men i anhopade högar: no good, bara streesigt. Ba lugn, jag kraschar inte, pöh långt ifrån. Ty jag fiser ut frustration, överskottskärlek, engagemang, tårar, lufttryck genom små små, osynliga ventiler i vardagen. Mannen, kudden, pappan, fredagsmyset, kollegan, nybekantskapen, mamman, vännen tar emot detta avfall av intryck och känslor och hjälper mig att processa ner det till en liten - tärning. Som jag kastar.

Ge mig en jättestor pausknapp så stoppar jag den här accelererande karusellen N U. Sänker ner axlarna, blundar långsamt, låter luften ta den långa vägen genom magen innan jag pustar



ut.

O du ljuveliga

Jag letar lillemanbilder från svunna tider på ma&pas dator, och blir rikligt belönad. 

Eller alltså, en bild räcker för att få mig knäsvag och tårdrypande. 

Titta på den här lillpajsarn som firar jul med sin mormor. 

Blott 3 dagar gammal. Gulsots- och bäbisoutfitsbrun.

Pryd - and proud of it

Mina blickar går mot taket, prydentligheten personifierad, osv. Får jag höra ibland, så då måste jag kompensera med att prata analkulor.* Men det är mycket sex och könsorgan nu. Snippgympa (initiative fantastico som peppar för snippknip), i min nära närhet: speciell specialsex (dock ospecad) + två kvinnor som delar på en man. Och så det här att jag glömde låsa toadörren på jobbet häromdan:

Allt går vä-äldigt långsamt, jag ser handtaget vika sig neråt, jag tänker 'lugnt, jag har ju låst', dörren öppnar sig, jag ser att kollegan inte har sett mig än, hen ser mig och ropar ooouh! med rund räddförvånad mun, jag ropar också, dörren stängs, jag hojtar förlåt sådär lite ut i korridoren. Och allt detta på 2,8 sekunder. Efteråt hastar jag tillbaka till konferensrummet, och hen vidare i livet. <- Ingen konfrontation med pinsam utgång. 

Glömma-låsa-skandaler har man ju varit med om ett par i sitt liv, och även fast 'det gick bra, alla mår efter omständigheterna väl' så ryckte det ett par flashbacks på pinsamheter i höjd med mellan- och högstadium genom kroppen. Nakenhet, vad är ditt problem?

Jag försöker inte låtsas om att folk har sex med varandra, halsrodnar när jag tänker på vad snippor (och för all del: snoppar) gör när ägaren pratar med journalister och hrmfar lätt förståndigt när det blir lite väl närgångna/sexbetonade middagsdiskussioner. I can't handle the truth!

/naken-Jeanne

* obs: som jag aldrig sett på rikt, och obs: som jag inte har nåt som helst längt efter - jag är ju pryd sa jag juh. 

Sånt man gör en lördagkväll

Uppgradering deluxe är def på gång, jag har bestämt mig för att det inte går att veta varför det saknas så mycket data på backupen. Vi kör, helt enkelt.

Men i mitt greva-grevande, hittade jag ett gäng bilder uppladdade på Lightroom. Alla med saknad länk, och de flesta helt blurriga. Men så: några guldkorn med knivskärpa (iaf i lillestorleken). Så de har jag tagit skärmdumpar av, en liten rackare blir det ju i alla fall. Och så några skärmdumpar till, för att få behålla i minne vilka bilder som försvunnit. Eh 260 skärmdumpar...

Sånt man gör fast det inte är helt logiskt. En lördagkväll.
mvh sinnessjuk

Upp med allt på bordet

Ett gäng sen länge preskriberade busstreck kom till mig ganz plötzlich.

1) Munsprutade saft på morbrors vita shorts
2) Skojsparkade barnvakten och slutade inte förrän han lyfte upp mig i fötterna och höll mig uppåner
3) Hartsning medelst frigolit (flertalet tillfällen)
4) Bakade verklighetstrogen tryffel av zernitlera och la i riktiga tryffelpåsen till födelsedagsbarnet (vid 29 års ålder)

Varför tar jag upp detta mitt i alltihopen? Jomen, kyrkan har ju nån kampanj på det här med syndernas förlåtelse. Två för en, eller hur det nu var. Dessutom, och viktigare: när jag fyller senil ska jag återvända till denna, min minnesvärda bloggkategori Ögonblick (jag som räds glömskan). Som summerar mitt liv åt mig: Life of Jessika, short version.

Så, då har vi det sagt.

Helt oavsett

Oavsett mängden intresse från ert håll av att veta: vad jag gör just nu - i en gnällig ton, så är det just det här ni kommer att få veta just nu. Av mig. Nu. (Eller om jag ska rekommendera nåt: läs bara sista stycket.)

Jo, jag klickar igenom mapp för mapp på a) hårddisken och b) backupen för att kolla för varför backupen visar 260 GB, och hårddisken 465 GB. Jag och maken har nämligen utvecklat viss skepsis för backupsystem och -program (refresh memory 1 and 2). Och uppenbarligen finns det anledning att tvivla (se ovan diskrepans). Jag gör detta, för att kunna uppgradera operativsystemet till Snow Leopard, ett måste för att sen eventuellt gå vidare till nåt Lion och kanske till och med Snow Lion. Ja, eftersom vi inte har uppgraderat på ett gäng år, går Snow Leopard inte att köpa i butik, så det har jag håvat efter på facebook. Och sen då, jo sen ska jag in-handla och -stallera Lightroom, eftersom vi har nolla förtroende för iPhoto (som tuggade upp bilderna, se 1 och 2 ovan). Efter detta ska jag försöka sortera in bilder som nu finns LITe VARStANs på datorn, hos madre padre, och elsewhere. Det blir ett jävla detektivarbete, eftersom det kan finnas flera kopior. Och ett jävla sorteringsarbete. Därefter ska jag IDIOTsäkra med ett värstingbackupsystem så att vi ALDRIG mer blir av med bilder. JAG HÅLLER PÅ ATT JOBBA UPP ETT LITET VANSINNE HÄR, KÄNNER JAG.

Men allt det här hinner jag inte nu. Så god natt (jag kapslar in min vrede och vecklar ut den imorgon kväll igen) och puss på pannan då.

Uppspärrat och stirrögt

Via denna (väldigt roliga) hagga fick jag tag på det fulaste, fula: fuluppstoppade djur.

Man vet att det är söndag

... när:

Vi färdas från säng till säng till soffa. Företar oss lite och inget. Tränar på att skapa och tyda bokstäver. Låter disken från finkvällen innan bero. Läser tidningar, böcker. Eftermiddagsnappar. Hivar ut onghopen och far på cykeltour när lillebror börjar gå hela familjen på nerverna. Plötsligt beställer kameran som vi tittat på länge. Äter rester till lunch, presterar en majskolv till middag.

Sköna söndag.

Känner vi varann?

Inte för att det känns ojämlikt. Jag, exhibitionista, berättar för att jag vill, det jag vill. Ställer fram väl valda tårtbitar ur mitt liv till allmän beskådan. Blottar mitt svaga, stoltserar mitt starka.

Men stundom kan jag sakna viss reciprocitet i vår relation. I klarspråk: jag vet inte vem du är. (Jo, jag är bekant och besjälad med majoriteten, men misstänker att det kan finnas en eller annan doldis i den skugga som är internet.)

Det jag önskar är blott det ena: om vi inte har träffats, ge dig till känna. Med ett litet ord (tex: hej) eller enklast: med en 'gillart'. En full FAQ eller utlämnande livshistoria: behövs inte.

Ett klick, och jag är nöjdast.
(och ni andra, mina kändisar, gilla nu inte inlägget så att ni sabbar statistiken :)

Key findings

Ett synnerligen packat program har hållit oss ifrån varandra. Utbildning, minGLe, utbyte, shopping, kändisfrotterande, kvällsjobb. Platsen: Silicon Valley, peppen: stor.

Silicon Valley är inte bara en plats, it's a way of living / it's living the American dream. Såväl hajp- som sektvarning är stor, men faktum är ju att det händer häftiga grejer i det där lilla hörnet av Amerika. Utbildningen = grymt värd. Men eftersom den här bloggen inte handlar mest om value creation och important customer value får andra lärdomar ta plats i mina Key findings | Silicon Valley.

• Även, eller kanske i synnerhet, mumsiga, fnissiga amerikanska farbröder kan vara skarpa nanting
• Det är dumt att lämna datorsladden på hotellrum
• Transplantation av 2x lunga är inte skönt och lätt
• En park, några Chinese Americans i svävande, softa tai chi (? chi gong) moves och två spontanmusiker är allt som behövs för att eufori ska infinna sig
• Tjyvfotande av folk är det bästa med utomlandet (saknade min zoom)
• En pyttig bil kan göra nog så mycket för samhörigheten i en nygrupperad klick människor (fem till antalet)
• Hen kan ge intressanta diskussioner i en pyttig bil

 

 

Orden och solen

Livet ger mig signaler för starka för att motstå. Alla (eller i alla fall den underbara och Krickelin) far på skrivarresa these days.

Just i dagarna är ju inte resa mitt yttersta mål (efter en dubbelomgång med en studsig stund hemmavid). Men alltså, tänk att få ägna en hel vecka åt nåt så ini kul som bokstavslekar och ordtravande.

Tänk.

Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldelesför länge vi sågs.

Min fot och jag har varit resande ett tag, därav den massiva tystnaden. Silicon Valley, kort pitstopp hemma med familjen och Dexter, och sen off to Riga. Viss semesterkänsla, men mest djåb och djåb.

Jag tar och lägger mig i koma på söndag, så hörs vi till veckan.

Puss!

Upp som en sol

Jag går på speed. Tuggar böcker om innovation, varumärke och copywriting. Rasslar tweets. Oljar betonggolv i sinne. Tänker att imorgon, dÅ är det jag som går isäng TidiGt! Flow, delirium, sinnen med vidöppna dörrar.

Det var onsdag.

Fredag morgon kom baksmällan, den utan sprit. Prestationsångest, packpanik och separationssvett. För som ni vet kräver mano sitt depressiv, och bang! slog det till mig helt nära pannan. Tur att jag har ett sånt kuligt jobb, för vips 14.23 var det borta.

Nu packåsnebeslutsångest deluxe. Halv tre kommer taxin, då ska jag vara redo. Då är jag redo.

Hej världen!

Stor dag

Första gången lilleman jazzade omkring i kalsonger. Inga blöjs under en dryg timme. Stolt nanting. Kissade på toan 3 gånger. Fälv! fällde han upp locket och klättrade upp. Trots frekvensen hann det smita igenom lite kiss. 

Men gott så, hyfsat resultat och en nöjd kille.

 

Tjej[snickelidingstrunt]snack

Gång efter annan.
Reklam som cementerar, pansarklär, idiotsäkrar könsstereotyper.
Denna gång: ett oförstående Ilva.

Lilla hyddan på prärien

Lekdags. Mamman blir lite stre-essad och nåt jävla centra i hjärtan ropar: prestera! Logiska, dramaturgiskt utmanande berättelser, vill den att jag ska skapa. Men på prärien med barbie-hästar, drakar, liten hydda i skydd av träd, kaniner som inte vill gå och lägga sig på natten och en vaktget får man inte stilpoäng för tjusig story, det är mängden och variationen av händelser staplade på varann som gör leken.

Lite av min tid och en smula fantasi, det är det enda hon önskar sig av mig, min starka, mjuka femåring. Det ska du få mer av, mein Schatz.

Tjena Iksu

Jag har tänkt maila dig länge, men du vet, det kommer annat mellan. Läget då? Haft en bra sommar? Lite lagom lugnt sådär, träffat folk? Själv har jag haft det soft, drällt omkring lite. Ätit för mycket, tränat för lite. Sådär som man gör på sommarn. Men nu har jag kommit igång, jodda!

Jomendu, det var ju en grej jag tänkte. Det här med Les Mills - det är ju bra pump och så. Men låt dom inte ta över min värld (läs: mitt Iksu). Instruktörsoberoende, identiska pass är tråkigt opersonligt. Personlighet rules, duvet. Och Iksu, du har ju en hel massa sköna instruktörspersonligheter. Snela, byt inte ut fler stepmuskel och danspass mot bodystep (skönjobbigt, men inte danskul) och sh'bam (danskul, men könskonserverande handväskdäng och höftvick).

Iksu, jag gillar dig, du rockar rumpa. Tappa inte bort dig själv.

puss och kram, ses snart!
/Jessika

Konstig dag, härlig dag

Utgångsläge: Ett litet tjyvjobberi igår kväll åsamkade svullet och ont huvud idag, ett huvud ur stånd att tänka rakt.

Dagen började med att hon som inte längre är min kollega (men väl min vän) svängde förbi kontoret, kändes varmchoklad-härligt i hjärtat. Chefen kraxade in, undrade om jag kunde fara till USA istället för hans onda hals. Åkej då, om du vrider om armen på mig drar jag väl till Silicon Valley med kulkollega (tillika vän), på riktigt riktigt bra utbildning, med coola studiebesök, engagerade branschkollegor och kanske lite supershopping. Man ställer väl upp liksom.

Sen: in i verksamhetsviktigt möte med tom blick (note to self: inte, INTE tjyvjobba miss i nassen!) och pressa fram klok input. Pratlunch - möte - sjukgymnast kloss i kloss. Så kloss att jag inte hann byta om från träningskläderna till dagens sista möte. Lite efter i tidsschemat hela dagen, lite trögare än andra dagar, lite mer uppspelt&spretig än annars.

Konstigt konstigt
men härligt härligt.

Saker män och kvinnor tycker olika om

Stänga dörren (mannen) eller ha den lite på glänt (kvinnan) när man ska sova.
Kranmunstycket ska vara på bredstrålläge (kvinnan) eller spretsprutläge (mannen).
På natten lyser brolampan (kvinnan) inte (mannen).

I den här familjen är det ju helt uppenbart att kvinnor är från Venus och män är från Mars.

Ett nytt ord är en liten present

Så mycket uppståndelse, så många åsikter för ett litet ord. Hen. Vemihelvete tycker. jessikapersika kan bara hålla med:

• Det tar tid att ta till sig ett nytt ord.
• Det finns massor med situationer där vi antingen inte vet könet på den som omtalas, eller där det är helt irrelevant.
• Jämställdhet kan inte gå för långt. Jämställdheten har jämställdhet som mål. Passerar vi jämställdhet är vi på väg bort ifrån jämställdhet igen. Ursprungligen från hen-bloggen i egen hög person.

På en liten minut har jag blivit varse inte bara en utan två hen-bloggar (säkert finns det ett gäng till, om man letar), som tipsar om bland annat heneratorn, som hjälper dig att surfa genusneutralt. 

(Även rubriken från hen vemihelvete.)

En annan dag ska jag lassa upp mer egna åsikter om hen. Idag återstår bara att putta omkull mig. 

Good nightie, sirs.

Lågstatus

Kanske inte är konstigt att jag a) är tröttgrinig och b) inte hinner måla förråd om jag tjyvjobbar - om än mer eller mindre - veckans alla dagar.

Men plötsligt kommer den, vändningen: 1) datorn får stanna inlåst och ensam i jobblådan. 2) En tjejkväll med faktiskt-bra romcom (magknytande om än väntat slut) la sig som ett välvilligt vintertäcke över kroppen och själen. Det vi moffade i oss, chips&dipp, flersortersgodis, kladdkaka&grädde, hallonsoda och höjdpunkten: blåbärsmilkshake (you heard me, inte smoothie utan milkshake, med gräddglass), la sig dock som ett illvilligt kaloritäcke över magen. 3) Idag söndag ska det tokmålas och hardcore-tränas.

Ibland får jag idissla jag en mammas kloka ord till en labil, ung, svensk kvinna, studerandes i Österrike för en herrejisses massa år sen (i sammandrag:).

'Nu får du äta och sova ordentligt. Inte föra krig mot okända (eller kända för den delen).
Slut på bergspredikan. Vi älskar dig.
kram mor'

Så var den endagarskrisen över.

Studenterna gör stan

Nu är dom på gång, studenterna. Jag hör nollningsljud, jag kryssar mellan skallgångs-fast-tajtare-kedjor längs cykelbanorna vid uni. De rör sig i klungor, tyr sig till varann, söker trygghet i en ny, och kanske lite skrämmande värld. De vet inte vem de ska hänga med i 4 år, men ibland hittar nån varann redan första dan - de som ska bli vänner för livet.

Jag vill vara dom, och inte. Så mycket identitetsskapande, så mycket positionerande. Men all framtid, lärdomarna, relationerna, det världsutforskande. Lovilovi. En dag ska jag sätta mig i skolbänken igen.

Lite äldre, lite bättre.
__
Otäck uppdatering: en viss Erik Lindenius ‏har påpekat det som ingen i min ålder vill veta. "Mind blown! Dagens studenter föddes samma år som teveserien Vänner började. #utbpol"