Här får ni!

Den här människan har inte bara den coolaste bilden. Hon kan också rita, är eftertraktad och stark. Och humorn, hörrni, torrskönbitska humorn.

Varsågod för bästa bloggtipset.

Jämställdhet min greppbara bakdel

Idag: vaknade till män som i knakande lädersoffa recenserar kvinnors kroppar, som så många dagar förr. Men nytt idag: dom gör det i dansk public service-tv. Det görs i jämställdhetens namn, och jag viskar till ingen, för huset är tomt på familjemedlemmar: ÄR NI HELT KOCKOBELLO?

Det ska "belysas kvinnans roll i samhället" och plockas fram "mer realistiska bilder på hur kvinnor ser ut" och visas att "här är männen trots allt de mest avklädda".

Vi är vana vid försvarstalen.
- Äh, vaddå, vi analyserar ju bara. Försöker förstå. Vi är ju rädda.
- Äh, vaddå, det här är ju en vanlig kvinnokropp. We make her feel like a natural woman.
- Äh, vaddå, de gillar komplimangerna.

Och ingen vill kännas vid att det är ett upprepande, repande, skivrepigt mönster.

Det handlar i grunden om jämställdhet, säger dom. Jämställdhet min greppbara bakdel, säger jag.

Infruset. Nerfrusen. Upptinad.

Två gamla godingar igår på Umeå open, de enda två vi såg.

Mando Diaos Infruset. Å. Alltså på riktigt å. Så melodiskt och en sån stämning. Försökt gräva ner min gamla, nerfrusna - enda ever - idolcrush på Björn. Men numer upptinad. Maria sa att det var rösten, och jo, det är rösten.

Movits. Fartigaste bandet ever. Till och med 'Jag är en studsboll-studsboll-studsboll. Jag studsar lite hit, jag studsar lite dit.'-Maria erkände sig svårt hopp-peppad.

Lyssna, lyssna bara på strövtåget. 

Först så går det upp och sen så går det ner

Vi sprängde in lite jobb mitt i veckan, men om jag kisar lite så känns det som att vi har haft påsklov.

För efter tredagarsjobb är vi här igen, i Bygdsiljum. Sivert åker slalom för andra gången i sitt liv, och jo, han gillart. Mamman har dalat i popularitet, för pappan är ju riktig skidlärare gubevars, och han vill åka rött och han har tålamod. Wääää hela liften upp, missnöjet över att ha blivit tilldelad Den Tråkiga.

Ikväll lämnar mamman sällskapet för drinks och häng på Umeå open, och firar sen sovmorgon. Och imorgon får pappan åka med liftkroken i knävecket.

Plus och minus, gänget, plus och minus.

/L/äggdags

Igår: år-ets e-vent i Lagrelihus! Vi snackar äggrullningen, denna mångåriga och mytomspunna tradition.

(mer om årets + bilder snart)

Klart man blev trött efter allt rullande, klart man ville soffsofta lite. Klart ögonen klistrade igen. Klart som fan att klockan bara var halv 9.

Väl medveten om risken för nattvak kröp jag isäng när jag vaknade till, grusögd och frusen, kvart i 10. Och såg man på, en ljuv och dimmig natt följde, med små behärskade, avslappnade uppvak. Mot 9 kände sig kroppen helt utvilad, och öppnade de små luckorna mot omvärlden.

En 12-timmars, jojo.

- Puttar du världen i den riktningen du tror på, eller staplar du bara meningslösa saker på hög?

Ett par inslag den senaste veckan pekar i den riktningen, att jag måste börja putta världen i rätt riktning. Att det absolut ligger på mig, ett tungt ansvar, att styra upp den här skiten.

Följande:
- Earth Hour
- This capitalism will self-destruct in 5 seconds - om skygglappar och okunskap
- Vår grannes kung Midas-allegori
- Cynikerns bekännelser - jag fick sluta några stycken från slutet för att inte börja gråta
- Lilla avgrundsvrålet för oss som har eller känner barn, som önskar dem en fin framtid
- Är du inte orolig, så har du inte lyssnat

Plus det som retat mig länge: att folk (även jag, inte minst jag) fnissar och låtsas att det är lite kulbusigt att köra bil 2 kilometer eller shoppa sig konsumtionsfet som en gödgris.

Vad den här klimatångesten ska resultera i för fru L är inte spikat i detta nu, men vi kan gissa att bilkörning, okynnesshopping och köttätande kommer att drabbas av nedskärningar.

(rubriken: citat Åkestam)

Earth hour - och alla dom andra timmarna

Min man, aka hållbarhetsmannen, skärpte igår tonen om mitt myckna bilkörande. Det fick vara nog nu. Och han hade ju rätt, såklart.

Så idag, med respekt för mannen och av respekt för mina barns framtid, knatade jag iväg i skoterskor och tajts 28 minuter innan pass-start. Det gick ju ba bra. Särskilt med en kornblå himmel on top.

Earth hour är en väldigt symbolisk timme av våra liv. Det är vad vi gör dom andra 8759 timmarna som räknas i you're still in the running towards becoming en värld som går att leva i.

Ska vi börja då?

Oinspirationen

Denna min klagomur/åsiktstunnel/dagbok till forum har fått stå tillbaka till förmån för Viktigare Saker Här i Livet. Låter väl dramatiskt att säga: överlevnad. Men det är väl så svartvitt kropparna våra resonerar: First things first. | He gäll å prioriter. | Må bra först, utsvävningar sen.

Nu sopar jag ut oinspirationen, fesch swisch. In med vårsolstrimmig kreativitet, äppelfräscha syrligheter och vardagsbetraktelserna som helt saknar den där glansglimriga glammigheten.

God morgon!

Våra mornar innehåller ett standardmässigt antal standardmässiga operativa procedurer, SOP:s. Ja, liksom dina mornar, gissar jag. Basbehoven tillgodoses: inte frysa, vara mätt, inte lukta illa, visa upp ditt snyggo-jag. För barnen gäller fyra moment. 1. kläder på 2. borsta lilla tanden 3. kisseriet 4. mössa-vantar-ovve-skor-JAG-VANN!!!

Vi har en liten deadline att förhålla oss till. Klockan 8 serveras gröt som storbarnen äcklas åt och småtrollen goffar flerportioners. Då är det bra om lillrumpa sitter på sin ministol och syster yster intagit sin plats.

Nya grejen är att låta barnen göra jobbet, och ha god tid på sig. Klä på sig till klädrejset. Dra tandborsten i takt till 'Å fåret Shaun, å fåret Shaun. Man bara undrar vart han får allting ifrån.' Tjugo-kvart i åtta stänger vi av TV:n (ofta mitt i Jakari till vissas förtret) och så får lydiga barn tjoffa ner i varsin uppsättning ytterkläder.

Dessa förtjusande idéer till trots. Det är inte alltid vi lyckas skjutsa in barnen innan 8. Faktum: vi får rita ett fett kors i taket när det händer. Vardagsmornar, vi är ägda.

Jo, du måste faktiskt flytta på dig

Det här är så bra, så bra. Om att vara kvinna och invandrare, om att få kämpa dubbelt.

(rubriken från artikeln)

Kistspiken

Så, då kan jag i alla fall sluta hoppas och gå vidare med mitt liv. Som man säger.

(Om nån mot förmodan missat: jag ligger 15000 bilder back pga skitdatorkrasch).

Låt det bli ljus

Känner ni?

Det pirrar och pillras. Det där fröet som vi begravde i mörka massorna för ett halvår sen, det vill upp till dagsljuset nu. The only way is up, baby. Det är ljust i tunneln, när vi går till jobbet OCH när vi kommer hem. Helglunchen i snön var bländande strålande bedårande kritvintervit.

Jag har klickat igång flitens lampa, och målar frejdigt min hylla to be. Kraften räcker till omhängning av kylskåpsdörrar, treåringar på tvären och en träningskampanj. Den här veckans energi och framtidskärlek vann mot hela februaris.

Låt det bli ljus, önskade jag. Och se: så blev det.

Jo, det var ju en sak...

Ikväll kavlade jag upp ärmarna och tog tag i hyllebygge, som en riktig karl. Synd bara att jag är en liten vekling till karl, och att ryggen tog lite skada av att ligga i brygga (ja typ, faktiskt!) när jag (och J) skulle hänga om kylskåpsdörren. Svärmor ergonomen skulle ha sagt till på skaRpen, hade hon sett mig i det krampaktig-nacke-läget. Eller lilla ostkroksformationen när jag borrade/skruvade hyllor.

Nu står den där, well nästan ända in. Jag måste såga av golvlisten. Och så är den omålad. Men annars, jojo! Jo, det var ju en sak, som jag lägligt nog kom på efter ihopskruvandet: mannen min är lite känslig mot det där lagret färg som jag sprayade på. Och when ihopskruvad är hyllan så jevvla tung så jag får inte få ut den från sovrummet själv.

Blir till att sova själv inatt. Skönt med egen kuppe. Eller inte alls pga sur älskling.

21:54

Igår: redo för sängen strax innan åtta. Men så hade nåt snille kommit på att vi skulle byta ut nykyl&frys'n. Snillet som är jag. Det tog ju huuur lång tid som helst. Och ändå inte klart.

Idag: lesson learned. I raklångläge 21.02, dock med Iphones Åberg i handen till nu, 21.54. För NU är det Lagrelius som släcker och slocknar.

P & K

Hög

Jag struttar omkring och skrattar högt och rånöjt (eller var det bara i huvudet?). Förväntat innehåll: mycken inspiration, stor kunskapsinhämtning, kuliga stunder, nära prat, en del vin, gamla godingar, känsla av flärd och frihet.

Oväntade bonusar: fin-Kristin, min gamla innebandy-roomie + gammal Lycos-kollega + Johan S + Johannes S. Helt slump sinkadus. Gånger FYRA.

Stockholm levererar. Och det är två lyxdagar kvar. Klart en blir lite hög.

Tjocksmockat

Jag höll tungan rätt i munnen och bad till några högre makter som jag iofs inte tror på.

Idag arla drog jag till storstan, nämligen, och ville ogärna dra med mig nån gammsjuka kräk-stylee som jag slickat i mig från Almas matrester (eh).

Programmet, ett logistiskt halleluja: 2x #webbdagarna. Sover hos L, R och lilla karamEllen. Branschträff med kommunikatörer. Hotell med Maria. Möte. Fredagshäng dag och natt med Anna. Helg och hotell och häng med Maria & Hanna. 4 sovställen och 5 arr.

Tjockt! (som i fullt och grymt)

Baksmällan

November, du var kul, men lite väl galen. Så februari gav tillbaka. Med stissig, deppig och trött. Eller som det heter på medicinska: koncentrationssvårigheter, känslomässig labilitet, uttröttbarhet.

Not to worry, jag är inte utbränd, inte utmattad - men jag har faktiskt varit lite matt, det har jag. Fler kvällar i soffan, utslag på tålamodstermometern och mindre fixarenergi. Ganska subtilt, dessa yttringar, närmar sig noll på en richter-skala. Men jag känner den där Jesskan. Alla mood swings analyseras över tid, och den här gången är det lite mer, lite längre. Hon brukar inte [infoga valfri avvikelse].

Mamma pratar med hög röst om det hon nyss lärt sig på kurs, att jo hon har tänkt på mig och att jo nu är det dags för meditation, avslappning och "djupandas 3 minuter varje dag", det måste jag, minst. Och jag ropar tillbaka att jo jag skaaa!, men hur ska jag HINNA? Och så skrattar vi, för det är så skönt att vara högljudda och ändå ganska eniga.

Krusningen får agera skrämskott och utmynna i slutsatsen: man ska inte jobba sig euforisk och krampaxlad. För efter en stund kommer baksmällan.

Isolation years

Onsdag lunch till lördag middag. Isolerad med två lagom-sjuka kids i vad som har känts som år. Bara jag, Johan är i storstan.

Nu ikväll bryter vi karantänen för en utlovad 'brakmiddag' till KK:arna. Jo man belönas rikligt om man löser ut oss ur ensamhetens träsk. Vi är less på varann, kidsen på mig och jag på kidsen.

Ska bli skönt med nytt fräscht blod i huset. Bildligt talat, alltså...

Photo opp app

Idag gör jag final touch på lilla fotoboken*.

Hipp hipp!

*från blurb.com - om du ska göra själv kan det vara värt 

att kolla nån lite närmare /billigare frakt.

Kampanjstart 2013

Och DÄR var säsongens måbra-kampanj igång. Typ beach2013, dock långsiktigare och mindre viktfokuserat. Synd bara att förarbetet inte gjorts tillräckligt grundligt, att motivationen räcker långt som en mig närstående näsa och att långsiktiga vinster prioriteras ner till förmån för kortsiktig njutning i bara något högre utsträckning än hos schimpanser. Den delen av hjärnan som sköter arm-i-snabb-rörelse-mot-mun är helt enkelt starkare än you-fika-talk-to-the-hand.

/sur&sugen

It's official: vi pysslar

Svårt och trögstartat har det varit, men nu serrni är vi på gång. Med hjälp av Hello kiddo blir jag pysslar-mamma med hela svenska folket (nja) och alla besatta på familjeliv. Vi fångade upp den här huskonstruktionsritningen (som i sin tur kom härifrån), och Alma utvecklade huskonceptet till en cirkus med bollar på taket, en riktig maneesch med polentasand och en smörkrusare som kratta. Och så in med djuren, rosa, stora, arga, akrobatiska, gulliga, flygande, farliga.

Hopp och lek!

Rosa-lila tegeltak på ena sidan...

... och multikulörta bollar på andra. 

Sand i manegen: polenta.

Ridå!

Alla djur är cirkusdjur.

Multikulti och hbtq. Här finns hjärterum för alla. 

Och finns det inte stjärterum får dom krypa in under bänkarna. 

Bloggbataljen

Den här bloggen, som icket skulle bli ett måste, lekte magnetfält ikväll, viskade förföriskt och förrädiskt. Kom och skapa lite med mig, det var så länge sen, det blir läckert, susade det från kontoret.

- Nej! jag vill sitta här och löka och titta på det här 'du är fortfarande med i kampen om att bli top model Sverige', dom är jättekonstiga och stelsnygga när dom hoppar sådär från en stege. Och Caroline W eller vad hon heter, programledaren och såklart modellen, hon är en robot, ja en hubot, som läser manuset innantill veryvery stolpigt.

Ropade jag tillbaka.

Men nu sitter jag här. Förförd, lurad. Besegrad av en blogg.

Lampsukt

En sista grej innan raklångläge. Den här lampan, gammal från Ateljé Lyktan såklart, är ju bara bedårande. Stort sukt, men ingen given plats. Bedårande, yes?

bilden? från ett 3 stilar-reportage från Hus&Hem

Lilla ruset, lilla klappningen

Jag är inte mycket för lyckouppdateringar av den glättiga, klämkäcka typen. Du har makten att göra dig lycklig, kvinnor kan, fånga dagen, fånga fjärilar, yadi yadi. 

Men jag tror på att fånga gnistor, flingor, flisor - av lyxliret, livselexiret, LIVET. Att känna efter när du håller i gnistan en lillstund, i handen, i hjärtat. Lämna ögat blankt. Låta den ljuvaste smärta bita till i bröstet. Njuta besinningslöst. Bara älska. Under 14 sekunder.  

Det kan låta klyschigt, men det är ju faktiskt underbart. 

[utklippet norpat från jag vet inte var]

Om en treåring skulle peta i sig 30-40 D-vitaminstabletter - läs det här:

Jo, den här sonen vi har. Det händer att han går undan och det blir alldeles tyst. Väl medveten om att det han gör är bus. Som idag.

- Var är Sixten? 
- Han var här nyss... 

Skallgång genom huset. Den lilla förbrytaren hittades i sin garderob, med D-vitaminburken i handen. Och en sisådär 30-40 tabletter i magen. Giftcentralen anropades, nädå, ingen fara. Kan bli lite fart på magen bara.

[Confirmed], gossebarnet sover med blöja i natt, på förekommen rinnig anledning.

3 skäl så goda som några

Han lagar byxor i grön dunjacka som kan bli liten som en boll. Han och Sigge lilltroll malebondar i skön stil. Han torkar mina ångestdroppar med hårtork innan de bildar en sjö.

Därför älskar jag honom. Och för allt det andra.

Det hängigaste av häng

Fina grejer, det här med storfamiljehäng i soffa. 

Två ivriga läsare och en tillfälligtvis kataton/paralyserad.

Ögon som varit med förr. Ögon som tar in allt. 

My: Jag är cool. Liv: Jag är stolt. Hedda: Jag är. 

    

Sovrumskaos medelst barnbarn.

Finljuset. Finbarnet.

”Varje gång en kvinna går förbi en spegel och säger något kritiskt om sig själv finns en liten flicka i när­heten som hör henne”.

Om 7 år och lite till fyller min dotter tonåring och deprimerad. Om 2 år ska hon börja oroa sig över sin figur. När hon blir 12 ska hon vägra gå ut utan smink. Jag läser Katrine Kielos ledarkrönika och trasas sönder invärtes. För hur fa-en ska jag rädda A från det dåliga självförtroendet, otillräckligheten och ensamheten?

Det är dark nu.

Välkommen hem, allt är förlåtet!

Den här sötnosen fick gärna flytta hem till mig. Men tyvärr: 1) slut på lager 2) vi har redan ett gäng bordslampor med retrotouch.

Tom i magen-morgon

Tomheten i att vakna upp ensam på morgonen, om än 1) av ett 'är det mojjon nuu?' med sjungande tonfall och 2) i vetskap om att hjärtat mitt, det andra, kommer hem imorgon.

Lyckan när en inser: idag ska vi till Skel, till värmen, familjen.

God morgon fredag!