Orden och solen

Livet ger mig signaler för starka för att motstå. Alla (eller i alla fall den underbara och Krickelin) far på skrivarresa these days.

Just i dagarna är ju inte resa mitt yttersta mål (efter en dubbelomgång med en studsig stund hemmavid). Men alltså, tänk att få ägna en hel vecka åt nåt så ini kul som bokstavslekar och ordtravande.

Tänk.

Vad gör du nuförtiden? Varför hör du aldrig av dig? Det var alldelesför länge vi sågs.

Min fot och jag har varit resande ett tag, därav den massiva tystnaden. Silicon Valley, kort pitstopp hemma med familjen och Dexter, och sen off to Riga. Viss semesterkänsla, men mest djåb och djåb.

Jag tar och lägger mig i koma på söndag, så hörs vi till veckan.

Puss!

Upp som en sol

Jag går på speed. Tuggar böcker om innovation, varumärke och copywriting. Rasslar tweets. Oljar betonggolv i sinne. Tänker att imorgon, dÅ är det jag som går isäng TidiGt! Flow, delirium, sinnen med vidöppna dörrar.

Det var onsdag.

Fredag morgon kom baksmällan, den utan sprit. Prestationsångest, packpanik och separationssvett. För som ni vet kräver mano sitt depressiv, och bang! slog det till mig helt nära pannan. Tur att jag har ett sånt kuligt jobb, för vips 14.23 var det borta.

Nu packåsnebeslutsångest deluxe. Halv tre kommer taxin, då ska jag vara redo. Då är jag redo.

Hej världen!

Stor dag

Första gången lilleman jazzade omkring i kalsonger. Inga blöjs under en dryg timme. Stolt nanting. Kissade på toan 3 gånger. Fälv! fällde han upp locket och klättrade upp. Trots frekvensen hann det smita igenom lite kiss. 

Men gott så, hyfsat resultat och en nöjd kille.

 

Tjej[snickelidingstrunt]snack

Gång efter annan.
Reklam som cementerar, pansarklär, idiotsäkrar könsstereotyper.
Denna gång: ett oförstående Ilva.

Lilla hyddan på prärien

Lekdags. Mamman blir lite stre-essad och nåt jävla centra i hjärtan ropar: prestera! Logiska, dramaturgiskt utmanande berättelser, vill den att jag ska skapa. Men på prärien med barbie-hästar, drakar, liten hydda i skydd av träd, kaniner som inte vill gå och lägga sig på natten och en vaktget får man inte stilpoäng för tjusig story, det är mängden och variationen av händelser staplade på varann som gör leken.

Lite av min tid och en smula fantasi, det är det enda hon önskar sig av mig, min starka, mjuka femåring. Det ska du få mer av, mein Schatz.

Tjena Iksu

Jag har tänkt maila dig länge, men du vet, det kommer annat mellan. Läget då? Haft en bra sommar? Lite lagom lugnt sådär, träffat folk? Själv har jag haft det soft, drällt omkring lite. Ätit för mycket, tränat för lite. Sådär som man gör på sommarn. Men nu har jag kommit igång, jodda!

Jomendu, det var ju en grej jag tänkte. Det här med Les Mills - det är ju bra pump och så. Men låt dom inte ta över min värld (läs: mitt Iksu). Instruktörsoberoende, identiska pass är tråkigt opersonligt. Personlighet rules, duvet. Och Iksu, du har ju en hel massa sköna instruktörspersonligheter. Snela, byt inte ut fler stepmuskel och danspass mot bodystep (skönjobbigt, men inte danskul) och sh'bam (danskul, men könskonserverande handväskdäng och höftvick).

Iksu, jag gillar dig, du rockar rumpa. Tappa inte bort dig själv.

puss och kram, ses snart!
/Jessika

Konstig dag, härlig dag

Utgångsläge: Ett litet tjyvjobberi igår kväll åsamkade svullet och ont huvud idag, ett huvud ur stånd att tänka rakt.

Dagen började med att hon som inte längre är min kollega (men väl min vän) svängde förbi kontoret, kändes varmchoklad-härligt i hjärtat. Chefen kraxade in, undrade om jag kunde fara till USA istället för hans onda hals. Åkej då, om du vrider om armen på mig drar jag väl till Silicon Valley med kulkollega (tillika vän), på riktigt riktigt bra utbildning, med coola studiebesök, engagerade branschkollegor och kanske lite supershopping. Man ställer väl upp liksom.

Sen: in i verksamhetsviktigt möte med tom blick (note to self: inte, INTE tjyvjobba miss i nassen!) och pressa fram klok input. Pratlunch - möte - sjukgymnast kloss i kloss. Så kloss att jag inte hann byta om från träningskläderna till dagens sista möte. Lite efter i tidsschemat hela dagen, lite trögare än andra dagar, lite mer uppspelt&spretig än annars.

Konstigt konstigt
men härligt härligt.

Saker män och kvinnor tycker olika om

Stänga dörren (mannen) eller ha den lite på glänt (kvinnan) när man ska sova.
Kranmunstycket ska vara på bredstrålläge (kvinnan) eller spretsprutläge (mannen).
På natten lyser brolampan (kvinnan) inte (mannen).

I den här familjen är det ju helt uppenbart att kvinnor är från Venus och män är från Mars.

Ett nytt ord är en liten present

Så mycket uppståndelse, så många åsikter för ett litet ord. Hen. Vemihelvete tycker. jessikapersika kan bara hålla med:

• Det tar tid att ta till sig ett nytt ord.
• Det finns massor med situationer där vi antingen inte vet könet på den som omtalas, eller där det är helt irrelevant.
• Jämställdhet kan inte gå för långt. Jämställdheten har jämställdhet som mål. Passerar vi jämställdhet är vi på väg bort ifrån jämställdhet igen. Ursprungligen från hen-bloggen i egen hög person.

På en liten minut har jag blivit varse inte bara en utan två hen-bloggar (säkert finns det ett gäng till, om man letar), som tipsar om bland annat heneratorn, som hjälper dig att surfa genusneutralt. 

(Även rubriken från hen vemihelvete.)

En annan dag ska jag lassa upp mer egna åsikter om hen. Idag återstår bara att putta omkull mig. 

Good nightie, sirs.

Lågstatus

Kanske inte är konstigt att jag a) är tröttgrinig och b) inte hinner måla förråd om jag tjyvjobbar - om än mer eller mindre - veckans alla dagar.

Men plötsligt kommer den, vändningen: 1) datorn får stanna inlåst och ensam i jobblådan. 2) En tjejkväll med faktiskt-bra romcom (magknytande om än väntat slut) la sig som ett välvilligt vintertäcke över kroppen och själen. Det vi moffade i oss, chips&dipp, flersortersgodis, kladdkaka&grädde, hallonsoda och höjdpunkten: blåbärsmilkshake (you heard me, inte smoothie utan milkshake, med gräddglass), la sig dock som ett illvilligt kaloritäcke över magen. 3) Idag söndag ska det tokmålas och hardcore-tränas.

Ibland får jag idissla jag en mammas kloka ord till en labil, ung, svensk kvinna, studerandes i Österrike för en herrejisses massa år sen (i sammandrag:).

'Nu får du äta och sova ordentligt. Inte föra krig mot okända (eller kända för den delen).
Slut på bergspredikan. Vi älskar dig.
kram mor'

Så var den endagarskrisen över.

Studenterna gör stan

Nu är dom på gång, studenterna. Jag hör nollningsljud, jag kryssar mellan skallgångs-fast-tajtare-kedjor längs cykelbanorna vid uni. De rör sig i klungor, tyr sig till varann, söker trygghet i en ny, och kanske lite skrämmande värld. De vet inte vem de ska hänga med i 4 år, men ibland hittar nån varann redan första dan - de som ska bli vänner för livet.

Jag vill vara dom, och inte. Så mycket identitetsskapande, så mycket positionerande. Men all framtid, lärdomarna, relationerna, det världsutforskande. Lovilovi. En dag ska jag sätta mig i skolbänken igen.

Lite äldre, lite bättre.
__
Otäck uppdatering: en viss Erik Lindenius ‏har påpekat det som ingen i min ålder vill veta. "Mind blown! Dagens studenter föddes samma år som teveserien Vänner började. #utbpol"

Alkolåset

Min kropp, mitt sinne har en bestämd spärr. Som sitter i länge när den slagit i. Jag har varit något av en spritvägrare den här sommarn.

I våras. Wunderschöna aw:s. Sammankomster med alkoholartat innehåll. Den vackra egentid jag längtat efter. Visa människor. Vitt vin i immigt glas, trolska drinkar.

Inte mycket varje gång, inte så många gånger. Men tillräckligt mycket, tillräckligt många. Tillräckligt för att få mig att längta - hem, nå gruveligt. Till barnen, pysslandet, mannen, den lugna egentiden. Tillräckligt för att hålla meget låg vinprofil under högsäsong.

Ickesåmickedricke håller i sig nu när terminen börjat, och nu är jag i färd att göra slut med kommande partyhelg i Linkeboda.

Inbyggt alkolås, det ni.

Lilla ingenjören

Ni som ev oroat er. Alma älskar legot hon fick i present. City, inte Friends. Med flinka, ivriga fingrar byggde hon ihop de båda bilarna och guldgruvan på en grisblink. Och ville leka massor, hela tiden.

Lego city låg inte top of mind hos Alma, som det heter på kommunikationsspråk, mycket högre dock med s k hjälpt erinran (när vi frågade om hon ville ha lego). Det som inte var rosa, lila, smalbent, storögt, superpiffat hade aldrig nått hennes topplista på egen hand. Därför är det viktigt att hjälpa till, att vrida perspektiven och lyfta blicken.

Att vidga vyer.

Work it/out, baby

Med en fartig fest i färskt minne, var det lite av ett under att jag var så tokalert i söndags. Kalaskakor i mängd, två liter vatten och sovmorgon till halv 12 made my (Sun)day. Gammkroppen orkade med smärre jordgubbsplantsschaktningar, jobbigroligt step-pass och vävuppsättning.

Det är mycket nu, vi har ett förråd som ska göras i ordning och fyllas, en carport som längtar efter vitfärg och en trädgård i förvandling. Pickelilite för ett gäng av, säg, Jens&Mariahs eller Jenny&Mattias kaliber. Men mastodont för the Lagrelius.

Jag går iväg till mitt förråd på kvällskanten, drar på en fläcksvettig profiltischa, presterar småbubblig väv, målar lite på listen och lyssnar på Elsa Billgrens historier som gömmer sig i vecken och revorna på vintageklänningarna. Faktum är att jag känner mig rätt långt från Elsas vintage-pastelliga, 50-talskaxiga uppsyn.

Men det är ju nåt visst och läckert med att mina händer gör det jag säger åt dom. Att jag, en enkel kontorsråtta, får upp fart och kindfärg med grep/spackelspade i högsta hugg. Att när jag skottat, dragit, rensat och sått - kommer här ett gäng gröna strån sträva mot himlen. Att JAG väggklätt vårt förråd.

Lyckan, triumfen.

Rumpgump och smärtstjärt

Lite på jakt nuförtin. Hittar jämtställdhetsissues att uppröras över. Lite skönt faktiskt.

Här tixempelt, ser man hur olika ett modeföretag [Kappahl] marknadsför tjej- och killjeans. Kolla putet, ser gaanska så svankigt ut?

mvh
jämställdhetsivraren

Könskodspresentsdilemmat

Det här med att köpa presenter till barn: inte min grej. Framkallar genusångest nåsågufördärvat. Det ongrackarna vill ha = inte nödvändigtvis det jag vill ge. Han som älskar bilar får spel. När småbrudarna önskar klackeskor med fluff frampå måste moster tvärvägra. Aktuellt dilemma: på plats 1 och 2 på Almas högst åtrådda-lista tronar Barbie och Ken och skrattar rått åt genusmammawannaben, tätt följda av Hello Kitty och Littlest Petz.

Aldrig blir vi så ifrågasatta för vår uppfostran som när det gäller genusfrågor. Och vet ni: det gör mig lätt syrak. Jag vill passa på att förtydliga hur vi tänker kring presenter.

• Vi ger vår dotter (liksom vår son) presenter som vi tror är bra för henne (honom) - inte för att driva egna frågor.
• Vi tror på att en flora av möjligheter ger tryggare, gladare och mindre begränsade barn.
• Vi tror att man kan ge barn presenter som de inte nödvändigtvis önskade sig, och att dessa 'oönskade' presenter kan visa sig ren succé. Inte minst i långa loppet.
• Vi försöker att inte trycka ner det rosa och flickiga, och hålla pojkleksaker högre. Sixten behöver inte få bilar och blått i varje paket, lika lite som Alma behöver rosasmäktande kittysar.
• Vi vill balansera, bredda utsikten, knövla ihop könsmönstrade skygglappar.

Och det står vi för.

Inmålad i det där jävla hörnet

Gorm, morr, fuck. Jobbdatorn kör långsammare än en långtradare i uppförsbacke, måste tänka tretton sekunder för att spara ett jeddra word-dokument och vägrar skriva ut. Plus att jag känner mig ny-på-jobbet, har tömt cache-minnet över sommaren och jonglerar 8 parallella aktiviteter samtidigt.

OCH JAG HAR INTE ENS NÅN ATT SKYLLA PÅ!

Förutom mig schölw. För jag har proppat jobbdatorn full med bilder på sommarSverige, finbarn och sandkorn. Eftersom min egen dator är hos doktorn och minneskorten till kameran är lika späckade. Så jag lånar temporärt lite utrymme. Jag har erkänt tilltaget för vår IT-person, och idkar stor ånger.

Läget är ohållbart, sammanfattningsvis. Jag står inmålad och jämfotahoppar argt som min son.

/biggan

Hej vad det går

Sprutt, vad det går undan nu hos the Lagrelius. Skåta-skåta-greva-greva fram en större gräsmatta, klistra lim, koka sylt, bygga altan, planera kalas. Vi har förvandlats till effektiva produktionsmaskiner (som inte gnisslar).

Mina händer gör stordåd och underverk. Jag är iofs mer intresserad av resultatet än förälskad i själva arbetet. Och tröttsi blir man, helvetarns. Det är alltså så här ni renoverings- och husbyggarhjältar har det hela tiden?

Respekt.

Mest varje dag, faktiskt

Hur en till synes (och troligtvis även menat) harmlös kommentar kan avslöja en ocean av förföreställningar. "För naturligtvis måste det finnas en anledning till att jag, en pappa, är hos tandläkaren och har med mig ett barn".

Läs. Förundras.

Var dag är en ynnest

Dammsugarslangen i givakt vid soffan, halvomhändertagna rabarbers och leksaker likt storkladdsmulor (mer i storlek sjok eller bitar) strödda lite varstans. Ambitionerna om ett perfekt avslut på semestern och hence en perfekt start på Det Nya Livet stoppades i en dammig låda på vinden, till förmån för zippy zappy mellan 2 Cruise-filmer och 1 med han Bourne-figuren.

Howdy vardagscowboys, nu börjar Det Verkliga Livet.

Älskling!

Det här, mina vänner, är min bästa pryl. Jamen vaddå, tänker ni, skönliggfåtöljen vid öppna spisen,  paddan, iPhones Åberg, slagborren, magiska loppishalsbandet för en tia, farmorssoffan, pastellkrokarna till sovrummet, nygamla sänggavlarna, teburkarna från mormor, 'rå?

Men nä, den här älsklingen har allt. Magnet för att hålla kvar bus-skruven, greppvänligt handtag för mina sköra kontorsfingrar, lång slank utformning, särskilt anpassat utrymme för allehanda bits, men top feature = snäppfunktionen för att växla mellan vanligt och sk revolvergrepp, så man inte behöver flytta efter handen. Spärrskruvmejsel: så enkel, så genialisk, så användbar.

Vilken körglädje, I'm telling you.

Stor helg med stora lilla

När killarna far på festival dansar kattorna på bordet. Little A och jag får cute QT.
Scener från vår svängiga tjejhelg:
Toktoligt med soft filmmusik och bubbligt skratt Julia Roberts-style.
Ställningskrig och iskall förhandlingslist.
Men mer: samförstånd och samhörighet.
Allvarliga, viktiga samtal med allvarlig, viktig min.
Grodsparkar, virvelsnurrar, kallsupar, ringåkning runn runn i ränna.
Mysiga uppvak.

Ibland går en nästan-vuxen person bredvid mig, som konverserar upp mig och gräver i livets djupa. Ett annat ögonblick ligger hon i en skrövlig hög på marken, kränkt in till lilla märgen över ett i hennes tycke felaktigt beslut längre upp i hierarkin.

Mersmaken säger hej, det här vill jag göra igen. Vilken fin och mysig helg med min växelvarma tänkare, min stora lilla Alma.

Ragvaldsträsk all over the place

Jag har sagt det förr och nu får jag det bevisat, om än inte svart på vitt så i alla fall blåtonat: Ragvaldsträsk är en metropol. I Norrland, i världen.

För kolla: Norrmejerier-lastbilarna pryds av vyn från Bengt Nyströms-lägdorna ner mot sjön.

Ragvaldsträsk gör gott.

 

Loading...

I den ständigt uppkopplade tillvaron har jag svårt att vara ständigt närvarande.
Jag vittjar inboxar och flöden i (o)tid och minut. Kanske har det hänt nåt nytt på Twitter, en göllig bild på Fejjan eller Instagram, eller undrar om det har landat nåt kul mail- nej skit det var ett jobbmail med en bihängd att-göra som jag inte orkade tänka på nu. Och där kom jag på början till ett blogginlägg, bäst skriva in lite innan det faller bort.

Ett nutidssymptom, I'm telling you (nåt du säkert inte visste, heh), och snart kommer Diagnoserna. Men då kommer jag inte att drabbas serru, för då har jag slutat med det här tramset. Snart, lovarlovar.

Hantverkare alltså

Man vet ju hur hantverkare är, luras, slarvar, hör inte av sig, fuskbygger, ljuger, tar överpriser, gör inte klart. Man har ju hört berättelserna, sett på Fuskbyggarna, känt in frustrationen, etc.
Men dom här Creativ Bygg alltså, som har byggt förråd och carport åt oss nyssens. Bevisar helt motsatsen. Ett pärlband av trevliga snickare som jobbat hårt, varit meddelsamma och tillmötesgående, gett rimliga offerter och gjort ett jäkligt bra jobb. Chefen har haft tålamod med oss bygganalfabeter, hört av sig i tid (och bett om ursäkt när han inte hört av sig) och skickat folk på studs. Inte ens besiktningen blev en otrevlig historia, de få detaljerna som var kvar kom vi överens om lätt och ledigt. Skönt att få rista in ett litet kors i taket.
Så om ni söker snickare i Umeå - här har ni gänget. (Obs: jag är inte mutad, bara positivt överraskad.)

Brevet till prästen

Snart-femåringen har haft sin första encounter med döden-döden-drömmar. Det tog två nätter i föräldrasäng att fly hemsktankarna. Själv har jag en något ansträngd relation till död, sepass att jag i höst måste ta tag i det.

Mamma löste en av mina första dödskriser lätt och elegant, det var det här med urna eller kista. Brännas - gör inte det ont? Grävas ner - blir inte det väldigt mörkt och trångt? Det hela ältades en del tills mor min gjorde en pedagogisk manöver och skrev brev till prästen. Till prästen stod det på kuvertet, och i brevet ca Jessika Nyström vill begravas i kista. (Eller om det nu var brännas i urna.) Och där tog de funderingarna slut. Att brevet aldrig lämnade kökslådan reflekterade jag inte över.

Tolkningsföreträde

Alma, Johan och jag. Lilla trion som förstår Sigge allra bäst i hela världen. Vi tre tillhör hans innersta krets; äger tolkningsföreträde. Det känns familj, det känns vansinnesfint. Ibland hör/förstår Alma allra bäst, och får tålmodigt förklara för oss gråpäron.

Zig Zag är i en festlig språkfas; härmar ljud och ord heldagar och babblar konstant - ibland viskar han för sig själv. Meningsuppbyggnaden är gulligt inkorrekt och han slösar inte med ord i onödan.

Håg. Kommer inte ihåg.
Munnen, pappa? Vad har du i munnen, pappa? (Svaret: pappa tuggar på tungan)
Vantar. Höver. Jag.
Vara med. Jag.
Heller. Jag vill inte.

Han kapar ett och annat ord i bäbä också, listen up:

Hyperaktiverad

Idag: topsade kylen.

Jomen det är ju så, att när tid finnes och man befinner sig mitt i en duktigt lång viloperiod finns plötsligt bottenlösa energidepåer. Nu: hamstras förråden upp, knådas mentala surdegar från gud-vet-när, genomförs totala, perfekta personlighetsförändringen och implementeras utvecklingsprojekten. Hyperaktiviteten, baby, om jag bara hade en lillpjött övriga 11 månader.

Ofta: stort antal parallella aktiviteter, osäker målgång. Ofta: stokastiskt initierade insatser, inte nödvändigtvis i prioordning. När jag tixempelt öppnade kylen i morse var det ca tomt och hence redo för the total rensning. Lite trasa, tops och diskmaskin senare - och hey gorgeous!

Nytt och bättre liv på måndag

Sträckan Ragvalds-Ume, långdragen som ett segt jenka. Ylande trötta barn, väsande trötta föräldrar med gemensam tanke: ÄR VI INTE FRAMME SNART?

Nånstans efter Gumboda tänkte jag att nu får det dras ett tjockt streck. Här slutar det. När jag kommer hem blir det extrem jävla helrenovering, katarsis och tarmsköljning. Rättning i alla led, fokus!, bot och bättring. Hela dagens outfit landade vid tvättmaskinen, allt ska bli rent och fräscht. Även jag. Fräscha till håret, klippa naglar. Bli mer effektiv och mindre väsig. Fixa förråd, skapa ordning, leka mer med barnen, sluta sommarsvulla, sjukgymnastikträna.

Fast nu, nu ligger jag i sängen. Allt det där kan jag göra imorgon. Eller måndag, jo måndag är en bra dag att börja sitt nya liv på.