Femruari

Om du trodde att Fittstim var det enda i feministväg som gagnar/drabbar Sverige kan du med fördel läsa Sandras januarisummering. 

(ps: läs några även om feminism inte känns precis din grej. du skall upptäcka att du hejar på utvecklingen)

Å, den som fick läsa om makt

och kön.

Jag vet att jag har sagt det förr. Och detta skall icket vara sista gången.

Om jag styr mina barn?

Det händer att jag får frågor i stil med 'Styr du dina barn?', ibland något inlindade (i bacon eller annat skyddande hölje). De dyker alltid upp apropå jämställdhet.

Och svaret är: ja, jag styr mina barn.
Eller som jag ser det: jag/vi uppfostrar våra barn.

Så här: 
Vi ser till att de inte äter så mycket sötsaker.
De får gå och lägga sig i tid så att de vaknar pigga (nåja).
Det viktigaste är att respektera varann och att vara en bra kompis.
Vi stävjar slagsmål och retsticketendenser.
Inga konstigheter?

... och så här:
Vi maxar antalet färger i barnens garderober (Almas favvo fn är gul).
Vi peppar Sixten att leka familj.
Spajdumän är inte bara snabb, han är gullig också.
Alma spelar hockey - Sixten skulle hellre få rida.
Båda får pyssla och bygga och baka och skapa.
Vi minimerar könstypiska leksaker, och försöker snarare ge 'tvärtom'.
Huvudpersoner i böckerna byter ibland kön (för satan så många pojkar!)
Alma får vara cool och tuff (också), Sigge är en gulleplutt (också).
Lite väl mycket styrning för din smak?

Om vår styrning påverkar barnen? Ja, det hoppas jag verkligen.

Jag tycker Hanna beskriver det hela väldigt bra:

Uppdaterat: det här kan ses som en liten komplettering. 

Glajjerna

Jo, jag lovade ju dig kusinEmma att jag skulle 

lägga ut en bild på Mina Nya Glasögon. 

Skitlovare, igentagare, det är jag det. 

Men här är dom (bortse från lilla märket längst ner t h). 

Om du vill ha glasögon som matchar din putmun lika najs, 

rekommenderar jag Östmans optik å det varmaste. 

Karolina heter hon med den magiska blicken för ansiktsform.

S/Y Glädjen

Jag går omkring i ett slags glädjerus. Pek- och långfinger sträcks upp i luften och stämningsflaggan är hissad. En 5- på skalan, av 5 (alltid av 5). Lycka handlar om hur nöjd man är med livet (se ovan). Och mängden positiva känslor i vardagen. In Sweden we call it a kick. Mina lyckokickar lägger sig på hög respektive låg nivå:

Ett nytt lysrör i förrådet
Springa till bussen - och faktiskt hinna med den
Matiga möten som tar oss framåt
En aw, med stans klokaste
En skaparfest, med stans kreativaste
3x gardinstänger på plats
En helg, med schtaans finaste (föräldrar)

Jag får säga som det är: jag är lycklig. Att jag ligger på historiskt (?) höga nivåer beror nog på att orken har kommit tillbaka. Och tiden. Efter en tjåkad (chokad? sjåkad?) höst var jag lite rädd att förra årets baksmälla skulle upprepa sig, men den verkar stanna hemma i år.

Utmärkande för lyckliga människor är att de (jag)

• ägnar mycket tid åt familj och vänner (yes!)
• har lätt för att uttrycka tacksamhet för vad de har (se första stycket) 
• är hjälpsamma (jomenvars)
• är optimistiska inför framtiden (ja och nej) 
• lever i nuet (jaja, lite igår men också imorgon, och idag)
• njuter av livets glädjeämnen (check)
• motionerar ofta (har danssteppat ikväll, tex)
• har livslånga mål och ambitioner (det vill jag mena)  

Lyllos mig.

Kött kött, mera kött, det ska vara rött köttigt kött

Skoja.

Jag har precis klickat hem ett fyrakilospaket fisk. Här ska festas firre! 

upplyst.nu

Det kanske ter sig något förmätet att en som inte tänkt så mycket längre än näsan räcker plötsligt höjer rösten och åberopar nån sorts besserwisserroll. Att med viktig överläpp och självgoda klappar på egen axel presentera mina Framsteg och Framgångar inom Hållbarhetsområdet.

Men hygglo, ge mig ert allra bästa tålamod. Det är inte lätt att vara nyupplyst och peppad och frälsarsugen. Den egna erfarenheten säger mig att det är lönlöst att trycka in aldrig så välmenande pikar och små föreläsningar av typen"hållbarhet handlar inte bara om att 'ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt' - utan om att faktiskt kicka in några uppoffringar." Tio år av Johans förmaningar och föreskrifter tog mig förvisso en liten bit. Men när Insikten slog mig i pannan med en liten gummihammare, först då kom Förändringen.

Inspiration, lockelser, övertygande fakta, lite skrämsel och så sockrade erbjudanden - no strings attached och helt förutsättningslöst och take your time och i din egen takt. Vad skulle få dig att sätta igång en större livsförändring?

Lyft mig från marken

Risken är väl att jag har lagt ut den här videon förut. Men sprolla, den är banne mig något av det vackraste jag har hört. Kombinationen av deras röster, ba wow! Missa inte slutet när han går ner lågt.

Den lyfter mig.

Leksakstipsarn:

Det här är alldeles fantastiskt! Små gosedjur med personligheter, så att man kan hjälpa (sina) barn att uttrycka känslor.

Och på tal om små gulliga figurer - det här är ett pretty kreativt sätt att presentera Metros budskap Be safe around trains (varning: låten fastnar).

Liten klimatångestminimering

78% oroar sig för hur klimatförändringar påverkar vår framtid.
73% tänker på klimatförändringarna minst en gång i månaden
88% tror att deras barn & barnbarn får ta konsekvenserna för att beslutsfattare inte tar klimathotet på allvar.

Det här var ju munter läsning, verkligen (alla frågor på 9 slides). Jag är definitivt en pinne i de här procenten. Framtidsångest är ju inte så skönt, men den ger mig drivet att bli bättre. Jag ska kunna säga till mina barn att jag i alla fall försökte jobba för deras framtid, så gott jag nu kunde och orkade och förmådde gå bortom egot och bekvämligheten. Att jag gjorde små och stora förändringar i mitt liv, ett litet men viktigt sjumilakliv i taget. En skönt konkret steg är att jag nu har bytt magasinsprenumeration.

Ut åker Hus & Hem, som inspirerar mig att köpa mer piffgrejer till huset.

In kommer Camino, som inspirerar mig att inte köpa grejer, utan att leva skönt och nedkopplat och eko. Jag har provat Camino tidigare, men vi matchade inte då. Antingen har de blivit lite mer nedtonat, 'lagom' hållbara (kanske för att passa en bredare publik än de redan helfrälsta), eller så har jag blivit mer hållbar. Eller båda.

(du är nu två klick bort från en prenumeration, hint hint)

De stora pilarna i livet

Det hör väl till att summera året som gått. Jag blir allt som oftast stressad inför denna uppgift; att minnas är inte det jag gör bäst. Men i år blir det lätt, ty livet har satt ner foten och pekat med hela handen. Johan brukar prata om att man ska följa de stora pilarna i livet - och 2013 gav mig ett gäng feta riktningsvisare att styra näsan efter.

Det var nämligen de stora krisernas år, tre stycken hann det bli. Inte genererade ur sorg och elände, utan av typen som vill en själv och andra väl, som leder en framåt. Kriser som kommer ur insikter; poletter som legat länge i fickan men som äntligen (sk)ramlat ner.

1. Min politiska kris
Jag har levlat upp nån nivå på solidaritet och empati - och hittat tillbaka hem efter lite vilsevaro (fast aldrig på fel sida gränsen). Det känns inte rimligt och ja, jag tror ordet är rättvist, att få ska ha så mycket och så många ska ha så lite.

2. Lilla klimatångesten
Det började med ett par inlägg och artiklar - och landade i något så pretto som i ett manifest. 

3. Fast i varumärkesträsket
I höst läste jag om grunderna i McDonald's varumärkesarbete (som kokats ner i I'm loving it) och ville kräkas en flottig big mac. Donken handlar inte om kärlek på nåt jävla sätt, ni vill bara tjäna pengar! Nu finns det långt snällare varumärken än McDonald's (t ex de jag jobbar med), men var går gränsen? Vem är snäll och vem vill vinstmaximera och hållbarhetsvägra till stjärnstoppsnivåer?

Dessa livets små jordbävningar har dragit igång 'vad ska jag bli när jag blir stor'-funderingar modell större (obs att jag trivs där jag är nu). Men krishanteringen har även fört med sig ett gäng förslag på resrutter. Jämställdhet, hållbarhet, rolig kommunikation är topplistat innehåll till nästa jobb. Polarbröd står numer högt upp på listan över arbetsgivare to be. Norrmejerier en gammal favvo.

Inspirationstack bl a till följande personer som föreläst i Umeå under hösten: Sofia Falk, vd för Wiminvest som jobbar med att få kvinnor till ledande positioner. Anna Borgeryd, styrelseordförande och hållbarhetsivrare i Polarbröd. Christina Knight som intervjuat kvinnor i reklambranschen om att vara just kvinnor i reklambranschen. Och Lotta Snickare, ledarskapsforskare.

2014 får vara året när jag summerar de nya insikterna och drar upp taktiken för Det Ultimata Jobbet.

Andra nedslag i 2013: 

På kurs med - Berghs | En liten 40-årschsfescht | All denna ångest

Resorna, oh resorna | Titta, en sexåring! | Den mentala baksmällan

Der Spiegel

Det händer saker i Lagrelihus, nu när tid och ork finns i stor mängd. Den nya spegeln som nu hänger på kortsidan av min catwalk closet får allt symbolisera denna febrila aktivitet. 

Gott så. 

Avgjort!

Jag googlade upp en mini rodini-tröja på rea. Fierce! 

Och saken blev biff när avkomman till hela Sveriges matmamma har en.

Man är väl en follower.

Back to normal och fritid

I'm a blogger, yes I am.

Eller: not so much den gångna terminen. Men nu är jag tillbaka, livs lajvande och sparkar högt. Efter fyra månader av totalfokus och nej-till-allt pga kurs är det nu dags att ge lite kärlek till le blog. Det ska bli mig ett sant nöje att ha lite fritid att sprätta iväg på trams och strunt - och för all del: viktigheter.

En försiktig (om)start - vi kanske börjar så?

Upplopp på upploppet

Vi balanserar slak lina och fokuserar blicken långt framför oss. Det är inte alls så många dagar fram till jullovet. Fram till dess kan det gå lite hur som helst. Ett livspussel som hjälper oss på traven - eller tusentals galna pusselbitar i en stressig och inte så skön hög. Här gäller det att sortera ut det som är viktigt.

• Representativt hus när det kommer gäster - inte alls viktigt, smuts är kul! (som dom säger, tvättmedelsgänget)
• Barn som kommer i tid till dagis och skola - sådär viktigt, skulle vara för deras skull då
• Jobba undan all tvätt - nolla
• Undvika snäs och väs - alltid viktigt (men ibland svårare)
• Äta nyttig mat och 5x frukt&grönt varje dag - nja (sorry mamma)
• Behålla lugnet - ja här har vi nåt, den tar vi
• Diska undan - nej
• Rensa i klädhögen nedanför sängen, med 100 kläditems - nix!
• En perfekt presentation på Berghs-kursen - not so much

Om vi (läs: jag) ska undvika upplopp och inre kravaller på den här slutsträckan är det ba å prioriter. Och känna lugnet. Och faktiskt: det känns rätt lugnt. Jag satsar på en lugn defilering i mål.

När jag borde läsa lyssnar jag bara på Bröderna Lindgren

Vi var på konsert, jag och barna: Bröderna Lindgren feat. Nina Ramsby, Britta Persson och Patrik Arve. Barnmusik för vuxna. Genitexter till soft musik. 

Så då när jag satt där och skulle läsa seriösa jobbtexter ville jag egentligen bara titta på Polisen på Youtube. Och det fick jag en stund.

För: det är jag som är polisen och här är det jag som bestämmer.
 

The real hållbarhet

Jag drog till Stockholm för några veckor sen med min minitonåring på QT, quality trip. Den första i raden av våra sk sexårsresor. Var sjätte år tar ett Lagrelius-barn en av sina föräldrar i handen och drar ut i världen. Eller ja, i landet. Ty miljöpolicyn i Lagrelihus begränsar utbudet eller säg reseradien något.

Jag var så-å sugen på Barca. Amsterdam. Eller åtminstone Köpenhamn. Men Alma sket ju i vilket. Hon var ju nöjd över att få en hel, helt Alma-anpassad helg med sin mamma. 

Och om vi ville behålla nån som helst trovärdighet i hållbarhetsfrågan kanske det var lämpligt att korta ner den fjärde omgången flygresor innevarande år. 

Sagt och gjort: Stockholm spikades som destination, och ena sträckan tog vi tåg. Inte för att det blev billigare. Men för vår gemensamma framtid tillsammans och så vidare och fattar ni grejen? 

Två tankar som dök upp. Det ena: hållbarhet handlar inte bara om att 'ingen kan göra allt, men alla kan göra nåt' - utan om att faktiskt kicka in några uppoffringar. Lätt för mig att säga, vilken jädra uppoffring att dra till Stockholm på myshelg, liksom? Men I'm telling you now - att den dunkande natten på tåget inte var vidare mysromantisch och fräsch. Ölstank - ungdomar och snark som höll mig vaken till två (jättenära att klättra ner från överöverslaf, äntra grannkupén i tischa och NU FÅR DET VARA NOG!) - distinkta dofter från fem varma kroppar. 

Det andra: flygpriser. Om det är dyrare att åka tåg till Stockholm än flyg till Barcelona - visst inte känns det rimligt och rätt?? 

Sluttjatat idag, men ni kan väl fundera på det här över en kopp te? 

Helgen med den här donnan var i alla fall fab. 

     För att framtiden är din.

God gul!

Det drar ihop sig. 2 Berghs-uppgifter och 15 jobbdagar kvar tills vi ska vara lediga i ARTON dagar. Det ska bli så sjukt skönt att släppa alla typer av uppgifter och läxor och måsten och deadlines och presentationer och bara slöslappa i soffan och på sin höjd skoja lite. 

N'annan grej: En sån här gullig anklampa skulle jag vilja köpa till nåt av barnen. Men man är väl ingen ÖVERKONSUMERANDE typ heller. Så man köper ju inget sånt ONÖDIGT.  

Gul jul på er!

(jaja, vi hörs väl innan dess)

Drömskt

Om jag får tillåta mig att egodrömma lite (och det får jag tydligen) så drar jag upp en lista över sånt jag drömmer om. 

Läsa makt och kön på uni. Med min kompis OS som bestämd och blixtrande kunnig föreläsare. 

Skriva en bok, ja det har jag väl outat förr. Tema: hemskt oklart. 

Starta företag, är väl miljöskadad. Det ska vara nåt som gör gott och med skön/läcker/kaxig kommunikation. 

</egodrömma>

Post fest

Jag staplar softa tv-kvällar i en lång rad. Eller nja, en rad på två. Fast det känns ljuvligt och länge sen det var så många.

Kan tycka att det är very välförtjänt. Fredag middag för 10 personer, lördag brunch för 14 och 40-årsfest för 40 (om än caterat). Söndag restade vi festmaten till lunch för 9 och igår till middag för 8 (+ 8 barn). 

Men än har jag långt upp till mostrarnas nivå på vårt bröllop. Handrullade köttbullar för 60 personer på fredan ("köpta köttbullar - fnys!"), spontanlunch för drygt 20, och efterrättsbuffé för 100 på lördagkväll ("bah, 6 efterrätter är ingen buffé!"). Samt brunch för 50 på lilla söndagsförmiddagen. 

Då snackar vi må-ånga softa tv-kvällar. 

I brist på spänning här...

... kan ni läsa en bajs-i-vardan-realistisk och ändå lite glammig skildring av livet som förälder. I give to you: hormoner och hemorrojder.

Jag bilägger en nylig, kännetecknande bild så att ni får en bild av den sköna ironin. Och räknar kallt med att jag klarar mig undan bildtjyvsanklagelser i och med den varma rekommendationen (se ovan).

Nej!

Rumpan i fåtöljen och fötterna på pallen. Inbäddad i filt. Härifrån kommer jag inte upp i första taget. Och det är så jädra jädra välförtjänt, det säger jag. 

Det här är en häftig höst, både på det bra och dåliga sättet. Kursen jag går äter upp min tid, men skänker mig oändligt med inspiration. 

Jag orkar inte blogga, jag prioriterar bort teater och annat som inte är uppenbart fantastiskt, jag skjuter hemmaprojekt framför mig som med en snöraka som läcker på kanterna. Jag säger NEJ. 

Jag ska försöka komma ihåg hur jag gör det, även när jag har lagom att göra. Det är lite av en kick. 

They say kreativitet by doing nytt

Helt kort om kreativitet: ökar med många kopplingar i hjärnan. Hjärnan är lat och låter tankar vandra de vägar tankarna är vana att vandra. Genom att hitta på nya rutiner och vanor tvingar man hjärnan att gräva nya vägar, hence göra nya kopplingar. Tillexempelt är det bra att promenera/röra på sig när man ska vara kreativ eller göra rutinmässiga aktiviteter på nytt sätt varje dag. This I know från jobbet, yes. 

Det här måste ni känna till för att förstå det superba i att jag häromdan DUSCHADE och LÖSTE PROBLEM samtidigt. Uppgiften från Berghskursen: hitta position för varumärket hikki.se. Lösning producerades m h a tvättebortpenna + kakelplattor + okonventionell whiteboard. 

Kreativitet med 43-gradersdusch: at its best.  

Det luktar bränt

Det var en rackarns fin kväll. Vi pratade jämställdhet och hemmets projektledare (och vem det var som egentligen anställde henne). Vi åt godsaker, oh yes, och sippade vackert vin. Och så råkade vi slinka in på ångest. Ni vet lite mer heavy shit, med tillhörande kroppsliga urfuckningar. Den samlade erfarenheten runt bordet var stor, och otäck.

En har ju hört historier om kvinnor och dubbeljobb och duktig-syndrom och karriär. Men nu finns det på rikt. Där, runt mig, hela tiden. Ö-ver-fucking-allt. 

Jag har två kompisar som inte hann säga stopp innan väggen plötsligt bara stod där. Och så oändligt många fler som balanserar/t på en jädrigt slak lina. Som i bästa fall lärt sig, att dit vill jag inte igen. 

Jag blir rätt så bedrövad. Över att livet är en prestation. Och att vi är -prinsessor. Det luktar skevt och konstigt (men känt) att det mest är tjejer. Och lite bränt. 

Flowow

Efter nån veckas slowfox på jobbet fick jag så upp tempot idag. Ja! det är ju så här snabb jag kan vara, så här mycket jag kan få gjort. 

Plus: ikväll fick jag schwung på Berghs-uppgiften. 

Plus: skönt möte idag med koola kollegor. 

Flow, wow! 

Annars har jag lite varningsflagg på tröttsymptom. I synnerhet som min superintressanta Berghs-kurs fyller mig av gränslös pepp och tömmer mig på fritid. Alldeles särskilt för att vår son, den sistfödde, genomgår nån typ av identitetsstärkande, gränstestande fas och hinner med 6 dummamamma!-loopar med tillhörande förolämpningar och grejkastningar på 57 minuter. 

Flowglow. 

    Vackert träd. Sur son. 

Good times

Det godartar sig. På en liten vecka har jag/vi fått: 

Verktygstavlan upphängd i förrådet (inklusive integrerad, ergonomisk, foot-operated arbetsbelysning)

Första i en lång rad varannan-veckasstädning genomförd av externa (super)krafter

Nya glasögon på min näsa

Tvättmaskinen såld (stod förjävla mycket i vägen)

Tre av dessa fyra underverk/framsteg har dirigerats/implementerats av min man. I'm telling ya: livet hoppade just upp ett snäpp. Till oanade höjder. 

    Hur nöjd då? 

Vanföreställningar

Det finns en del självklara saker här i livet:

• Klart vi ska ha bil!
• Klart mamma måste vara ledig före pappa (och minst 6 månader)!
• Klart Sverige ska ha monarki!
• Klart man ska äta kött! 

Korvspadsklart. Eller vänta. Stopp. Paus. Kan man tänka sig att var och en drar av sig foliehatten, sätter på sig tankehatten och börjar reflekterar över våra liv, traditionerna och strukturerna vi har byggt upp? Kan man tänka sig att man börjar från andra hållet: om jag inte skulle ha bil, hur skulle jag lösa den här resan?

Det ska gudarna veta, att jag inte är deras bästa barn. Men jag vill ha det sagt, att just nu upplever jag en stor mängd oresonlighet i många diskussioner. Känns lite okritiskt och oreflekterat. Och jag vet att vi kan bättre än så.

Bara det.

When I go bom bom bom!

Idag knäckte jag mitt all time high på bodypump: fem på en vecka. Sjukt nöjd är ordet, sa Bull.

Jag kan inte riktigt få nog av bicepslåten, den är bara så läcker och suggestiv och rytmisk. Lyssna bara:

Världen är så stor, så stor

Dagisgården har uppgraderats med faktor 10. Det är storbarn och matsal och eget ansvar. Alma har växt med uppgiften, och blivit två år äldre på två månader. Det är mäktigt och läskigt på samma gång. Jag blundar och tänker att oj, så mycket du ska uppleva under din skoltid. Du ska bli less och peppad och plugghäst och skolka och försöka passa in och köra eget rejs. Du ska bli kär och omtyckt och retad och utanför och poppis och uppskattad.

Hon hamnade i en annan fritidsgrupp än gänget från gamla dagisavdelningen, och mamman blev genast lite nervös. Ska hon tappa kontakten med de gamla trygga, direkt? Men se, det var ju faktiskt inget problem. Ty det fanns andra barn som vårt barn också kunde leka med. Ty dottern är en i grunden tryggt och socialt barn. Och mamman såg att det var gott.

Tandosaurus

Lagom pysselnivå på det här DIY-tipset från Hello Kiddo (fast ursprungligen från Parents.com)

OBS: den vitsiga rubriken kom jag på själv, men såg sen att parents.com var lika putslustiga. Man är väl (inte) kreativ. 

 

http://www.husohem.se/New-Bloggar/Alla-bloggar/Inredning/Hello-Kiddo/Inlagg/?BlogEntry=30826