Jag tänker ibland på min fantastiska kropp. Ja, alltså inte muffintoppen, knastårna eller slokhattarna.
Utan på alla fiffigt inbyggda funktioner. Som micron. Ta en frusen kaka t ex, ta en kaksugen pappa. Se framför dig hur han blååser värme (nåja) i kakan och tuggar förnöjt. Och när förkylningshelvetet kändes som krossat glas i hals utomhus kopplade jag in min integrerade värmeväxlare i kranformat för att värma inluften. Sen har vi såklart pincettgreppet med stoorn och pektån, som agerar leksaksupplockare. Med lite träning kan man nypas rätt hårt också.
Men det bästa knepet är nypåkommet. Lägg dig på sidan, vik upp armen du ligger på på huvudet. Pekfingerknogen ska ligga precis på öronflärpen och stänga till. Staga om armen för bästa resultat. Voila - interna öronproppar. Kväver majoriteten av barnskrik (men inte Johans energiska trumspelande under min vilostund idag).
Just try it.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar