I fikarummet i fredags kunde jag fastlägga att man prioriterar olika.
Vi har som bekant prioriterat bort tv typ ettåthalvt år. Den storrackarns led-variant som nu (verkligen!) är på gång blir den första vi köper tillsammans. Dammsugaren, rosa laxen (efter sin åttitalskulör), fick Johan från sin farmor -95. Då hade den redan nåt år på nacken. Häromsistens knackade jag sönder framhjulet, så nu: no return. Microvågsugnar ärvde vi fyra på raken, innan vi slog till på den vi har nu. Vi har även två svårt slutkörda barnvagnar på vårt samvete.
Låt oss uttrycka det så här: vi gillar att använda saker tills dom tar slut. Kalla oss gärna familjen end user.
Men då när vi slår till, jojo. Vi har t ex lagt en vansinnesbudget för tv+multimedialösning på 10 lakan. PLUS ev högtalarduo. Jamenfatta!
Snabbt klipp tillbaka till fikarummet. Min kollega(s man) har just köpt en smart phone till sin dotter. För femtusen. F e m t u s e n f ö r e n t e l e f o n r a c k a r e t i l l t o n å r i n g e n. Och snart fyller ju andra dottern år också. Hepp, 5000x2. Alltså lika mycket som för vår tv-investering-för-hela-decenniet.
Härmed inte sagt att
# vi (läs: jag) inte gör av med pengar
# våra prioriteringar är bättre än andras
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar