Lunchteatern ger (booing!) Bakom rollen, av och med (endast) Charlotte Lindmark. En monolog om att bli kvinna, och tillhörande måsteroller.
Charlotte, ni vet en sån som alltid varit duktig och fin. Snygg i page precis som svala Dynastin-Krystle, men i drömmarna farlig som Diana i V. Charlotte som aldrig brett ut sig. Som tror att bästa strategi heter sötsnygg, tillgängligt leende och go. Hon berättar en stökig, vanlig, skön, konstig resa från snömulning och en första kyss till ett tyst äktenskap.
Hon provocerar och generaliserar om kvinnor, som sitter litet för att inte utmana, ler oskuldsfullt och stödskrattar åt mäns dåliga skämt. Snälla, lågmälda och gulliga.
Men sen ba: stopp! Slut med väggplats, mes och ödmjukhet. Charlotte vill ta plats, maximera vinsten, sitta bredbent, vara ful och sexig och rolig. Hon vill kunna välja sin mix själv. "Hälsosamt viktfixerad. Kaxigt ödmjuk. Glad och feminist."
Gååse, gör't.
Jag blev peppad på lite pastelldrama och bläddrade fram D och V. Men frisyrerna, jamen lövely!
Min frisör fönade mig åttitalsfluffig idag, bafatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar