Det viktigaste är inte att delta. Det är att springa om så många som möjligt.

Blodomloppet otränad. Jag svor både tyst och högt när jag vaknade. Måste ställa in, fifan. Orka liksom. 

Men, man är väl försedd med ansvarskänsla, va, så det var ju bara att snöra på sig skockerna. 

Jag smet in, likt en hermelinförklädd katt, i fåran för snabbspringarna. Men serrdu, det var fler som drog den rövarn, så tempot var väldans behagligt där i början. Sen blev det tungt, och tyngre.   

Men tävlingen höll mig kvar i tävlingen, ty är det nåt som triggar och sporrar så är det här att spurta om en svettig, flåsloser lite sådär nonchalant (fast hen tar revansch 2 /kilo/meter senare). 

För vi vet ju: Det viktigaste är inte att delta. Det är att vinna (små små jordskredssegrar).