Baksmällan

November, du var kul, men lite väl galen. Så februari gav tillbaka. Med stissig, deppig och trött. Eller som det heter på medicinska: koncentrationssvårigheter, känslomässig labilitet, uttröttbarhet.

Not to worry, jag är inte utbränd, inte utmattad - men jag har faktiskt varit lite matt, det har jag. Fler kvällar i soffan, utslag på tålamodstermometern och mindre fixarenergi. Ganska subtilt, dessa yttringar, närmar sig noll på en richter-skala. Men jag känner den där Jesskan. Alla mood swings analyseras över tid, och den här gången är det lite mer, lite längre. Hon brukar inte [infoga valfri avvikelse].

Mamma pratar med hög röst om det hon nyss lärt sig på kurs, att jo hon har tänkt på mig och att jo nu är det dags för meditation, avslappning och "djupandas 3 minuter varje dag", det måste jag, minst. Och jag ropar tillbaka att jo jag skaaa!, men hur ska jag HINNA? Och så skrattar vi, för det är så skönt att vara högljudda och ändå ganska eniga.

Krusningen får agera skrämskott och utmynna i slutsatsen: man ska inte jobba sig euforisk och krampaxlad. För efter en stund kommer baksmällan.

Isolation years

Onsdag lunch till lördag middag. Isolerad med två lagom-sjuka kids i vad som har känts som år. Bara jag, Johan är i storstan.

Nu ikväll bryter vi karantänen för en utlovad 'brakmiddag' till KK:arna. Jo man belönas rikligt om man löser ut oss ur ensamhetens träsk. Vi är less på varann, kidsen på mig och jag på kidsen.

Ska bli skönt med nytt fräscht blod i huset. Bildligt talat, alltså...

Photo opp app

Idag gör jag final touch på lilla fotoboken*.

Hipp hipp!

*från blurb.com - om du ska göra själv kan det vara värt 

att kolla nån lite närmare /billigare frakt.

Kampanjstart 2013

Och DÄR var säsongens måbra-kampanj igång. Typ beach2013, dock långsiktigare och mindre viktfokuserat. Synd bara att förarbetet inte gjorts tillräckligt grundligt, att motivationen räcker långt som en mig närstående näsa och att långsiktiga vinster prioriteras ner till förmån för kortsiktig njutning i bara något högre utsträckning än hos schimpanser. Den delen av hjärnan som sköter arm-i-snabb-rörelse-mot-mun är helt enkelt starkare än you-fika-talk-to-the-hand.

/sur&sugen

It's official: vi pysslar

Svårt och trögstartat har det varit, men nu serrni är vi på gång. Med hjälp av Hello kiddo blir jag pysslar-mamma med hela svenska folket (nja) och alla besatta på familjeliv. Vi fångade upp den här huskonstruktionsritningen (som i sin tur kom härifrån), och Alma utvecklade huskonceptet till en cirkus med bollar på taket, en riktig maneesch med polentasand och en smörkrusare som kratta. Och så in med djuren, rosa, stora, arga, akrobatiska, gulliga, flygande, farliga.

Hopp och lek!

Rosa-lila tegeltak på ena sidan...

... och multikulörta bollar på andra. 

Sand i manegen: polenta.

Ridå!

Alla djur är cirkusdjur.

Multikulti och hbtq. Här finns hjärterum för alla. 

Och finns det inte stjärterum får dom krypa in under bänkarna. 

Bloggbataljen

Den här bloggen, som icket skulle bli ett måste, lekte magnetfält ikväll, viskade förföriskt och förrädiskt. Kom och skapa lite med mig, det var så länge sen, det blir läckert, susade det från kontoret.

- Nej! jag vill sitta här och löka och titta på det här 'du är fortfarande med i kampen om att bli top model Sverige', dom är jättekonstiga och stelsnygga när dom hoppar sådär från en stege. Och Caroline W eller vad hon heter, programledaren och såklart modellen, hon är en robot, ja en hubot, som läser manuset innantill veryvery stolpigt.

Ropade jag tillbaka.

Men nu sitter jag här. Förförd, lurad. Besegrad av en blogg.

Lampsukt

En sista grej innan raklångläge. Den här lampan, gammal från Ateljé Lyktan såklart, är ju bara bedårande. Stort sukt, men ingen given plats. Bedårande, yes?

bilden? från ett 3 stilar-reportage från Hus&Hem

Lilla ruset, lilla klappningen

Jag är inte mycket för lyckouppdateringar av den glättiga, klämkäcka typen. Du har makten att göra dig lycklig, kvinnor kan, fånga dagen, fånga fjärilar, yadi yadi. 

Men jag tror på att fånga gnistor, flingor, flisor - av lyxliret, livselexiret, LIVET. Att känna efter när du håller i gnistan en lillstund, i handen, i hjärtat. Lämna ögat blankt. Låta den ljuvaste smärta bita till i bröstet. Njuta besinningslöst. Bara älska. Under 14 sekunder.  

Det kan låta klyschigt, men det är ju faktiskt underbart. 

[utklippet norpat från jag vet inte var]

Om en treåring skulle peta i sig 30-40 D-vitaminstabletter - läs det här:

Jo, den här sonen vi har. Det händer att han går undan och det blir alldeles tyst. Väl medveten om att det han gör är bus. Som idag.

- Var är Sixten? 
- Han var här nyss... 

Skallgång genom huset. Den lilla förbrytaren hittades i sin garderob, med D-vitaminburken i handen. Och en sisådär 30-40 tabletter i magen. Giftcentralen anropades, nädå, ingen fara. Kan bli lite fart på magen bara.

[Confirmed], gossebarnet sover med blöja i natt, på förekommen rinnig anledning.

3 skäl så goda som några

Han lagar byxor i grön dunjacka som kan bli liten som en boll. Han och Sigge lilltroll malebondar i skön stil. Han torkar mina ångestdroppar med hårtork innan de bildar en sjö.

Därför älskar jag honom. Och för allt det andra.

Det hängigaste av häng

Fina grejer, det här med storfamiljehäng i soffa. 

Två ivriga läsare och en tillfälligtvis kataton/paralyserad.

Ögon som varit med förr. Ögon som tar in allt. 

My: Jag är cool. Liv: Jag är stolt. Hedda: Jag är. 

    

Sovrumskaos medelst barnbarn.

Finljuset. Finbarnet.

”Varje gång en kvinna går förbi en spegel och säger något kritiskt om sig själv finns en liten flicka i när­heten som hör henne”.

Om 7 år och lite till fyller min dotter tonåring och deprimerad. Om 2 år ska hon börja oroa sig över sin figur. När hon blir 12 ska hon vägra gå ut utan smink. Jag läser Katrine Kielos ledarkrönika och trasas sönder invärtes. För hur fa-en ska jag rädda A från det dåliga självförtroendet, otillräckligheten och ensamheten?

Det är dark nu.

Välkommen hem, allt är förlåtet!

Den här sötnosen fick gärna flytta hem till mig. Men tyvärr: 1) slut på lager 2) vi har redan ett gäng bordslampor med retrotouch.

Tom i magen-morgon

Tomheten i att vakna upp ensam på morgonen, om än 1) av ett 'är det mojjon nuu?' med sjungande tonfall och 2) i vetskap om att hjärtat mitt, det andra, kommer hem imorgon.

Lyckan när en inser: idag ska vi till Skel, till värmen, familjen.

God morgon fredag!

Badrumsförvaringslyx

J tror inte att jag konsumera mig till en enklare vardag. Men ack, han misstar sig. Livet blir en dans, en paso doble med böljande steg, när förvaringen faller på plats.

Nu har jag ordnat det alldeles förtjusande fint i badrumsskåpet, med två stapelbara älsklingar på varann. Rymmer dubbelt, lätt. Tillgänglighet 100, lätt. Kommer vara superordning, lätt. Från förvara.se, lätt.

Gnyende, stackars

I vår familj är vi inte sjuka. Som sagt. Ett mantra som funkar så gott som något, en självuppfyllande profetia, I'm sure.

Därför råder närmast chocktillstånd här i krokarna, ty NU ÄR JAG SJUK! Alltså inte bara ondmagad utan knäckt!

Jag lufsar runt (i helmatchat mörkblått ända in till kroppen, man kan ju inte tappa greppet helt) med plågade ögonbryn och gnyr. Ett ocharmigt molande gnager sig in i ryggen och lämnar mig krum.

Och dessutom är Johan borta, så jag har inte ens några sjukdomsvinster att inkassera.

Ni ser ju. Syndomenstecken all over.

Och vabruari har inte ens börjat

Här ligger jag, med ondmage i vädret och en febrig son njurformad på vardagsrumsgolvet.

Ingen av oss är svårt sjuka, och det är just det; får man verkligen skippa jobb på bara 37,5 (fick också en notering på 38, men bara en gång av fem, jeddra flaxiga örontermometer!)? Räknas det som sjuk när pajken rör sig som vanligt, i studsspring med långhåret fladdrandes i kurvorna?

Det hör till självbilden; i vår familj är vi inte sjuka, nedärvt från the Nyströms.

Man vill ju liksom inte vara hemma i onödan.

Ode till mamma och pappa

Den borde kommit förr, för det är fanken på sin plats. Hyllningen till min mamma och min pappa, aka de som ställer upp, de som älskar förbehållslöst. Både när det gäller och annars.

Jag kunde ge 100 exempel, men aktuellt: jag har ställt till det i veckan; bokat in en (nu svåravbokad) jobbkväll fast jag bort veta att jag skulle vara skidänka. Ett nödanrop till mama, och hon avbokar sin lediga dag vips och dirigerar om möten för att rädda kalendertrollaren ur doppelbokningen. Blir det inte bökigt? Jo lite kanske, men det är inte så ofta vi kan hjälpa er, ni har sällan backup, och det är klart nu när Johan är borta att det kan köra ihop sig. Så det är klart att jag kommer. Typ. För aldrig finnes svårigheter, hinder.

Deras ur-hjärta-i-mun 'jomen nog går det bra!' förvandlas till en mörkgrön pusselmatta i mjukt, halkfritt material, så att vi kan lägga vårt tusenbitars i verklig storlek. 

Det smärtar att alla inte har det lika lyxpyx. Vänner som från familjehåll upplevt trasigt, jobbigt, svårpratat, förståelsefritt, självcentrerat, frånvarande, ifrågasättande, stökigt (ja, och våldsamheter, missbruk, incest och allt jävla jävelskap, men det orkar jag inte ens tänka på).

Det vackraste i livet: föräldrar som älskar och vårdar sina barn(barn). Tack!

En fin bit

Den här crazy låten (den Crazy alltså), jag får icket nog. Det är biceps på bodypump-passet, en jäveljobbig 4-minutare. Muskler som växer i direktsändning och träningsvärk som skrattar åt mig flera dar. Låten: skön, suggestiv, soft, störig. Som en snyggfarlig yet ödmjuk och godhjärtad kille i klassen över.

En fin bit, som pappa skulle säga (obs: inte beat, han är fin pappen men inte musikmodern).

Plötsligt bara: det händer

Kors i taket, osv. Jag och J fick till en DEJT i lördags. Spa å middag på Garaget gubevars.

Jag sa till Mari som skötte våra kids det jag brukar säga till dom som sköter våra kids så att vi kan umgås tvåsamt:
- Nu räddade du vårt äktenskap.

Det är naturligtvis en mastig överdrift, men det är just såna här små sugrör att sticka upp ovanför vattenytan som ger luftigheten, utrymmet, energin till en något småbarnströttsig yet välmående relation.

Och med detta: god natt!

Härskarteknik

Igår: potentiell meltdown pga mycket mycket trött. Pga supersena nätter i veckan. Det här med att man ska lära av sina misstag, bah!

Men jag förbjöd mig själv att tänka på det jobbiga, som de facto inte var så jobbigt. Och så undvek jag helt implosion. Idag, tex, känns det inte alls katastrof.

The power of självstyre.

Lilla bokstavstrillaren

Från främre snorejserplats på väg till dagis:
- Ändan börjar med ä.
- Och slutar med n.

Jojo, hon har ärvt föräldrarnas fäbless för ord. *suger in ljud, norrlandsstylee*

Sis n bro

Det här är vi, the Nyströms. Lillen till höger, stora i mitten, och så jag. Ragvaldsträskare i bottn, i själ, i hjärta (?).

Nån gång ska jag berätta en historia om oss. N'annan gång.

Lantluften, den soliga

Ibland tar jag mig en tur till en stuga med en hop förträffliga vänner. Vi drar med en stor mängd alkohol, var och en tillräckligt till alla, och det mesta får stanna kvar i stugan. Ty det är myz och prat, och inte bakiz vi är ute efter.

Vi äter hummersoppa och pratar gammalt och nytt, vi är en konstellation som inte längre finns. Det är ljuvt och hemvant. Vi delar sovrum, sorgset och hemligheter.

Hon, en av de saknade, gör lime- och ingefäradrink och den slinker lätt ner i lilla strupen. Hon som sover överallt och närsomhelst gör det, en liten stund innan allmän sänggång. Brasan värmer fredagsmosiga vänner.

Långfinfrukost, och sen promenad som ger dubbelslag; inte för de knytnävsstora lodjursspåren. Det är den vidunderliga vinterdagen som fullständigt knockar oss saliga.

Jag återvänder hem, med ett skönt gung i steget. Ty lantluften gör en gott. Och vännerna.

Scandinavian blonde

Jag bl-e-ddrar i Ferm Livings vårkatalog. Och blir sjukare och sjukare. Maken till pastellexplosion-i-dimmigt-motljus har sällan skådats. Det är så vackert, så blont, så skandinaviska tandborstar bjuder kompisar på finmiddag.

Vaddå nä, jag förvaringsknarkar inte

Hilfe! Jag är på det igen. Jullovet har bjuckat på mycket tid, som ägnats åt förvaringsfunderingar. Större delen av våra husprojekt handlar nog om att fixa mer/bättre/smartare plats åt limpistol, plastförpackningar, pennvässare, trosor, muttrar och picknicktallrikar.

Nu: tomspalten vägg->garderob skall förses med en snajsig, ändamålsenlig hylla. Jag har rafsat i gamla inredningstidningar, 'hylla+platsbyggd'-googlat mig blå och lusläst ikea garderob- och elfa-broschyrer. Dom säger ju att finlir och (praktiska) förberedelser är lämpeliga tillbehör vid platsbygge, men I don't do finlir och förberedelser.

Återkommer med resultat.
Puss så länge.

inspirationen från hus&hem

(jag menar inte att det här är en tjusig bild)

Varsågod för inspiration och ångest

Hello där borta, ni pysselsuktande småbarnsföräldrar ni.

Här kommer finaste bloggen för finaste pysslen. För barn, med barn. Klicka på egen risk, kan framkalla stor mängd prestationsångest.

Skulle bara bättra på ytskikten

Om jag gnäller över oavslutade putteprojekt i Lagrelihus kan ni väl påminna mig om det här. En real-life story om våra kompisar som 'bara skulle bättra på ytskikten' och nu 'bor i en kuvös'. 

Heja L & A!

Ridå!

Efter 2 veckors lökande blir the J and J's fartigare än nå-gon-sin. Hej vad det går. Dagens mission possible: juleljus, vardagsrumslys och ett 5-metersdraperi. Denna - ridå ska skärma av matdelen in case of middagspartaj för små och stora. Typiskt sett vill småen röja och hojta, medans di store gärna känner lugnet (ni känner igen, yes?). Fiskar nu efter tips eller hurra!n från er. 

Det får gärna kännas retro, agera stormönstrat. Kanske grafiskt. Helst dämpa ljud, men inte för tjockt. Inte för see-through. Very stylish, men inte tokdyrt. Troligt scenario: 1 (kanske något mer påkostat) fullbreddsmotiv + 3 längder färgmatchade sidekicks (i en skönare prisklass). 

Rummet, och balken som agerar fästpunkt.

Tänk om Jesper Walderstens Wallputters fanns som tyg, DÅ (och några fler varianter).

Eller varför inte trycka upp en illustration av Johans kompis (om nu Johans kompis kan tänka sig detta).

Annars är ju Marimekko 'hyfsade' (läs: friggin fantastic) på stormönstrat.

Eller ett par kakaoögon mitt i alltihop?

Att slänga in en Stig Lindberg vore ju klockers, såväl geografiskt som tidsmässigt. 

Och inte så långt från Stickan (eller vv): Josef Frank. Jag har tidigare tjötat en del på att få en fondvägg med ett sånt här ljuveligt mönster. Men jag tror att både Stig och Josef är för småmönstriga för ridån. 

(bara som tapet)

(bara som tapet)

Lisa Bengtssons Tillsammans-taxar är ju bara bedårande. Men nog för puttiga.  

Amy Butler verkar ha några sötnosar också. Har kollat Bantie, Werning, Burfitt. Nån jag missat? (Förresten, är det nu jag ska skaffa pinterest för all inspiration?)

Orimligheter

Jag har trummat upp ett litet längt efter orimliga attiraljer.

En spark. 1000 kronor. (det var fint sparkföre)
En mangel. 2990 kronor. (nu när vi kan kasta skötbordet)
Vitras urmaffiga småförvaring. 2480 kronor. (tänk så mycket pryttlar det ryms)
Ny tvättmaskin. 3000-13000 kronor. (ev ett måste, pga den vi har nu är trasig)

Ja ni ser ju. Orimligheten.