Det ska börjas tidigt

Sexåringen berättar om att "pojkarna tjuvkikar in i omklädningsrummet", "x jagade oss och slog oss på rumpan"och "x vill inte bli pussad, så vi jagar honom". Hon väljer hipstertrosor för "om byxorna blir blöta och pojkarna ser mina skinkor, då retas dom". Att vid sex års ålder fundera på hur man behöver klä sig för att undvika ovälkomna kommentarer, det tycker jag känns orimligt och otäckt.

När feministmamman lägger det ena till det andra och en tendens uppstår, även om vissa skulle beskriva den som subtil eller till och med obefintlig, då finner feministmamman det för gott att ta upp temat på dotterns utvecklingssamtal. Det här gänget ska hänga åtminstone fem år till, och man kan aldrig få för mycket prat om värderingar och respekt . Det ska börjas tidigt.

Och vad händer: jo, pedagogen tycker att det är helt oacceptabelt och har full förståelse för våra tankar (feministpappan och feministmamman är överens) och han har genast ett par förslag på hur de kan ta det här vidare i klassen.

Feministmamman och feministpappan går nöjda från utvecklingssamtalet.


   
   Jag kallar den 'sexåring på semester'.