27 mars 2014

Ekonomiskt oberoende, ekonomiskt obrydd eller ekonomiskt lycklig?

Lite för mycket miljarder nu, va? Många vill ha mycket, mycket vill ha mer, mest vinner när man dör. Vinster och avkastning på vansinniga nivåer och klyftor i Grand Canyon-storlek.

"Världens 85 rikaste personer har mer pengar än jordens fattigaste hälft, 3,5 miljarder människor, tillsammans." enligt välgörenhetsorganisationen Oxfam. Å t t i o f e m  p e r s o n e r. 85. Ja ni fattar. Det går att stapla hur mycket sån vansinnig statistik som helst, galenskapen tar aldrig slut. Mina två frågor till det här guldgänget: 1) när är det nog? och 2) vad i helvete gör du med alla pengarna?

Majoriteten av sökträffarna på 'ekonomiskt oberoende' innehåller prefixet "så blir du...". Ekonomiskt oberoende lockar mig inte. Inte en av mina drivkrafter. Ekonomiskt obrydd däremot. Att vara nöjd där jag står. Känna mig trygg. Komma ihåg hur bra vi har det. Inte ständigt utöka, maxa, trånasuktadregla, snegla dit fingrarna inte når. Jag har kommit en bit på väg.

Lätt att säga för en medelklassare. Vi hade tur i den stora lottodragningen som är livet. Vi kan resa, köra bil (försöker låta bli) och bo i hus; köpa tulpaner och julklappar och bjuda gäster på mat. Vi är friska (*pepprar med stora kvarnen*), har bra löner och föräldrar som sockrat våra liv.

Då får vi se det som vår uppgift att downsiza och gräva neråt i kostnadshögen, utmana oss själv att konsumera mindre - och jobba mindre. Och samtidigt skruva upp vår mikrofinansiering (Johan kallar sig affärsängel på nanonivå), investera solidariskt - och varför inte rädda liv.

Fenomenet ekonomisk lycka har blommat i USA, detta att även en medelinkomsttagare ska kunna uppleva sig själv som ekonomiskt oberoende. Och Clara har alltid tilltalats av tanken på att vara ekonomiskt oberoende. "Men jag vill inte vara ekonomiskt oberoende på grund av höga inkomster utan låga utgifter."
"Så många människor, allt fler i Sverige, lever i fattigdom och kan inte välja att gå ner ett enda dugg i inkomst. För då har de ingenting kvar. Kanske har de inte ens en inkomst? Och vad de flesta av dessa drömmer om är inte lyxen och överflödet. Det är tryggheten. Att slippa oroa sig över om det ska gå runt. Att veta att pengarna alltid kommer att räcka."
Och nu när hon tjänar pengar är det den lyx Clara unnar sig först:
"Att slippa oroa mig. Att slippa tryck över bröstet. Att slippa jobba heltid om jag inte orkar och vill. Jag vill använda varenda intjänad krona till högre frihet. Högre trygghet. Inte högre materiell standard."
Jag har kommit en bit på väg. Men har en bra bit kvar.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar