Cisternerna går på överproduktion. Det spränger och luktar rosa. Jag har bara en liten tankbil, och han måste vila så länge mellan varje leverans. Paniken flyttade in, men nu verkar läget stabiliseras.

Annars är det alldeles förtjusande att ha en liten luktburk i närheten. Det räcker med en liten puff så fylls lyckokruset. Uppfylld.

älskar - älskar inte

Ibland kommer känslorna på en, lite starkare än man trodde. Det är då det känns lätt att säga älska. Just nu: mycket kärlek till familj och hus.

Jag älskar
... vårt snöiga äppelträd som blir lite magiskt med ljuset från vår sänglampa
... tanken på att lilltrollet i magen gör oss till ännu mer familj
... att det går omkring den finaste lilla människan i vårt liv, som inte kan säga k ("var är mina tompisar?")
... fnissiga tjejkvällar - med tompisar eller Alma
... dagis - vilka hjältar som tar hand om och uppfostrar våra barn
...kunskap - kan låta lite prettigt, men oj så skönt när jag lär mig nytt - om marknadsföring eller barnpsykologi (jag har stora ambitioner på kunskapsinhämtning under stundande ledighet)
... att värma tossingarna framför kaminen, bakåttippad i fårskinnsfåtöljen

Jag älskar inte
... sänglampan
... att godiset vill ta över mitt liv
... silverfiskarna, lätta att förgöra (iaf en och en) och lätta att förarga sig på
... att den lilla människan kan tjafsa så otroligt när hon ska äta
... att det ibland är långt mellan tanke och utförande i lagrelihus
... min likhet med barbapappa och pingviner

Proppen ur

Men bara bokstavligt. Jag går omkring med stora ögon och höjda ögonbryn och undrar vad som händer. Med proppen ur spel ska det inte ta mer än en vecka.

Idag var min första halvlediga dag. Jag skulle fixa lite inredningsgrejs till kontoret och lite julklappar och annat till oss. I 6 timmar (well, minus 1,5 timme lunch och 2 småpauser) hasade jag runt på stan sakta, sakta. Målmedveten, men wiggly waggly. Imorgon ska jag ta det lugnare.

För det kan ju hända nÄr-soM-HelsT-NU! Jag längtar och inte.

2 cm kan betyda så mycket

... när max är 10. Sixten är på gång, jojo.

(fast det kan ta 2 veckor till, enligt barnmorskan)

På andra platser i världen

När det är som vanligt får man böter eller fängelse om man knackar sönder näsan på nån. När det är hockey får man 2+2 minuter. Jag förstår det icke, och jag blir argh-arg när jag tänker på det. Som Bo har uttryckt det - "Vad är det egentligen för skillnad på Wernbloms attack och en misshandel på en restaurang, förutom att attacken ägde rum på en hockeyrink?" - i en fundering om fega kärringar och tuffa grabbar på Idrottsforum.

Idag på fikat var vi 3 mot och 2 för - de våldsbejakande reglerna. För bejakande är inte att ta i, tycker jag. Mina två kollegor hävdade att människan måste få utlopp för sitt begär att se våld. I stil med "I alla tider..." "Människans natur..." "Annars kommer det ut på annat sätt...". Ja, det är så dumt så jag tvärdör.

Älskade förvaring

Det finns lite och inget som är så exalterande som snygg och praktisk förvaring.

Mest njutning ger nog ikeas garderobsuppfläk.
















Och så finns det ju en maassa onlinebutiker som säljer - just det fiffig förvaring. Som milq.se, rum21 och inreda.com. Och bloggar till vansinne. One has to begränsa sig.

I veckan har jag (tämligen nöjd med mig själv) fixat sån här förvaring:

1. Rödglajsig plexilåda för röda knappar, och andra.















2. Skoskåp för 18 par skor. Rangligt, men dock.















3. Förvaringsdöljning.






















Annat aktuellt:

• Igår fick vi äntligen till inflyttningsfesten, utan magsjukebajs. Najs, särskilt kul med nyfina sofiehemsgrannar.
• Jag råkade slå till på ett gäng grejer på Tradera. Jag tänkte sätta igång, och ja... så blev det. Pyjamas, pop-tröja och en hemsydd retrotunika. Det var ju inte årets kap direkt och Johan var inte så impad, men nu är jag igång!
  
• Nu är det (förhoppningsvis) mindre än 3 veckor kvar till Zig Zag kommer ut. Och bara en jobbvecka kvar - oohoo så konstigt.
  
• BM-fåtöljerna är upputsade och försedda med gråkrulligt fårskinn.
  

Hellre ful än död

Ja, det måste ju bli så. Att jag har hjälm när jag cyklar. Och barnsadel. Inte fasen är jag snygg när jag susar omkring. Men o så säker.

Jag försökte vara lite halvcool i alla fall, köpte en skejt/cykelhjälm. Jag är inte så säker på att det blev bättre - kanske helt enkelt ännu värre att jag försökte hotta till det (avd tant raffa)...?

Det finns lite snajsigare hjälmar, med själva funktionen liksom lite förtäckt. Fast jag vet inte, luktar lite dam.

Nu får det vara nog!

Ja, det får det. Med allt gnäll, alltså. (Alma är förvisso risig i magen fortfarande och det luktar vab imorgon. Och vi fick ställa in vår inflyttningsfest i lördags. Så perfekt är det inte än.) Men having that said så är det bara muntert och festligt alltihop.

Till exempel har vi fixat lite husgrejs.

Gunilla & Peter har köpt ut två expedit-hyllor åt oss/Alma, så nu ska hennes grejer rätta sig i ledet.

Ett tvåpack Saturnus sitter nu i vår hall och äter många jackor.















Och Almas (och soon-to-be-Sixtens, nu är det bara 4 veckor kvar) hängare är en arg (eller egentligen kanske bara likgiltig?) hund. Jag var inte överens med Johan när han köpte den på loppis, men nu ser jag ju hur perfekt den blir (och hur nöjd Alma är över sin hund).















Ett tut för den fina och bamsestora disajnersch-trumpetlampan som vi fick av Johans föräldrar. Bakom hänger dom rackarns skeva teakbetsade tavellisterna.

Nära -brott

Nu får det hända nåt. Antingen slutar Almas mage vara på dåligt humör (=genombrott). Eller så blir jag på farligt dåligt humör (=sammanbrott). Jag gnäller som en surgubbe och tycker att allt är sunkigt och jobbigt. Jag hinner inte lämna över till min vikarie, det enda jag gör är att jobba eller vabba eller både och, vi kanske inte kan ha festen i helgen, vi måste egentligen städa klart ikväll och jag vill bara äta godis och se film. Suckelisuck.

Senast söndag räknar jag med att vara en kul tjej igen. Ses då.

Vabadabadoo

Jahaja, det är så här det kan vara, med vab. Jag kör min första vab-räd i år. Vi har haft otrolig tur (och, vill jag hävda, influenser från dom starka Nyströmsgenerna), Alma har bara varit hemma 4 dagar från dagis fram till nu.

Det knepiga är att hon inte ens känns så sjuk. Lös i magen förvisso, men alert som pigge piggsvin. Men några av er vet precis hur smittsam hon kan vara, på bara lite lös mage. Så det är väl lika bra att vänta ut eländet.

Krya på oss.

Gala, gubbar och glamour

Umeås festligaste kväll inföll i torsdags, det var Umeågalan och det var glamour och det var glitter.


Fotograf: Andreas Nilsson











Årets bästa mingel- och kulfest. Men värt att notera: många män. Föreläsare, kulnumret, kvällsvärden, de flesta pristagarna. Men ändå: pluspoäng till arrangörerna för super-Inger Ljung som dagskonferencier och arga Bombettes.

Jag testade stötdämpningen i magen, jodda, Sigge B verkar ha hållit för lite discodaancing. Mammas 80talsklänning passade kvällens enda barbamamma. Lakritsparfait var mjams.

Ingen teve, steve

Vi lever ju vårt liv utan tv nuförtiden. Jag berikar mitt liv med aktiva mediabeslut, och slipper fastna segörad med en serie dåliga serier. Jag får alldeles mycket gjort på kvällarna. Jag hinner läsa för Alma, sällsa, stöka undan i köket, tvätta en skvätt, läsa inredningstidningar, umgås på och med datorn, elda i spisen, pyssla, mysa och allt sånt.

Det är fina grejer, till och med en smula fantastiskt. Rekommenderas.

Vi har sagt fram till jul/mammaledigheten. Men jag hoppas att vi klarar oss längre, länge.

Sus i luvan och gurgel i kistan

Det måste vara att jag är gravid, joo. För när annars blir jag först sjuk i familjen? - aldrig. Jag är ju utrustad med ett fantastiskt immunförsvar. Men nu är det så, jag är sjuk. Magsjuk fast utan kräks. Jag sov 2,5 timme i förmiddags, men nu är jag pigg som en tupprackare och jobbar.

Vi skulle äntligen till Skel i helgen, men det får vi nog skippa... Vi har spridit nog med dynga i min familj (faktiskt även bokstavligen). Det får bli många filmer och lite huspyssel istället, för jag tror att vi inte hittar så många som vill umgås med en smitthärd.

Den här veckan har vi spenderat en sisådär sjuttitusen pix (minus dom fyrtio som vi prutade på huspriset). Och på vad? Lite susande ljud kring huvet. Och inte så snygga svampformade grejer i taket. Men okej då, vi fick ett superventilerat hus på köpet. Som återvinner varmluft och som ger astmatikern lite bättre livsluft. Stabilt, känns det.

Klumpe dumpe

Jag vill ju hävda att jag är lite mer kurvig än mitt senaste alias, men Alma bryr sig inte om såna detaljer. Klumpe dumpe är ovalrund, jag är mer barbapapparund.

Imorgon är det prick 1 månad och 2 veckor kvar. Jag vet ju att det gjorde ont sist, men ändå har jag lite längt efter det där plågsamma. Sixt the Blixt verkar inte vilja komma ut i förtid, men han sparkar och spretar vidare i livet.

Idag och igår, förresten. Har det varit hantverkare här i huset för att fixa till ventilationen. Skönt ska det bli att slippa ha igång köks-, badrums- och tvättstugefläkten för att hålla igång rundluften.

Å va fint med brasa i sitt lilla hus!

Identitetsfundering

Jag vill inte kalla det kris, men nog har jag fått skaka om min popcornpåse lite.

Vi håller på att anställa min vikarie, via Adecco. Och tamerackarn om inte dom två toppkandidaterna har helt andra fina egenskaper och kunskaper än mig. Jag vet mitt värde. Men jag vet också vad jag inte är bra på. Och dom här brudarna är ju bra på vissa saker som jag inte kan/vet/förmår. Det sätter igång en massa tankar, många bra för utveckling, en del lite mindre konstruktiva.

Men nu är jag kompis med tanken på att bli ersatt, och snart kompis med min vikarie. Nu vill jag bara att det ska bli klart så att vi kan börja hitta på stordåd tillsammans. Några veckor innan jag pyser/ploppar.

Förresten, Almabloggen är uppdaterad, för första gången på ett halvår. Kika in.

Noterat från inredningstidningsvärlden

Jo, Myran och Sjuan är ju riktigt fina att se på. Men dom känns ju nästan lika vanliga som ikea-billy när varendaste inredningstidning har reportage från hem med myran-stolar, ellips-bord och ph-lampa. Nej ursch, vilka (dyra) dussinvaror...!

Och så måste jag fundera lite över det här igen: "På övre plan är samtliga golv mörka, utom lekrummets som har en vit heltäckningsmatta." Eeh?

Ljus i tunneln

Nu är det muntrare än sist. Det har efterfrågats resultat från husfixeriet, som garage och gardiner. Well, lite har vi åstadkommit. Det går långsamt framåt, och jag har lyckats hålla humöret uppe. Garaget ligger nuförtin på ritbordet hos en Emma som ska rita oss ett bygglov. Lister är uppspikade. Toaskåp uppsatt och inflyttat.

Nytt ljus på badrummet. Och nu blir det att hålla tvättstället rent. Always.















Tidningsstället från loppis säger hej.















Lindas hemvävda matta från länge-sen får ligga platt i tvättstugan. Min bästa tävlingsmotståndare, notera att vi har fem (5) tvättkorgar. För sortering och förvaring är vi bra (kanske bäst) på...






















Stringhyllan. Finfin, men fortfarande är vi inte överens om hur fint innehållet behöver vara.

Döden, döden, döden

Astrids strategi hjälper inte, jag kan inte sluta tänka på den här döden. Inte för att den är synbart nära. Nej, ingen när och kär som är så sjuk. Jag hoppas verkligen att jag är extra hormonkänslig nu, så att det lugnar ner sig.

Det kanske började i somras, med Almas feberkramp. Och så hörde jag om det där barnet som pappan glömde i bilen (som jag icke kan sluta tänka på). Och så alla nekrologer i tidningen, med alldeles för många unga. Och så min kollegas man som fått cancer (fast behandlas). Och så alla dom andra.

Vi vål avvakt pajkar, och se om det inte blir bättre när Sigge och hormonerna lämnar min kropp.

Press play

Det känns som att livet varit lite on hold ett tag. Huset och jobbet har ätit upp stora bitar av min initiativkraft för annat än just hus och jobb. Fast nu verkar det lossna lite. Vi har tagit ett mer aktivt grepp om vårt sociala liv och hittar barnvakter lite här och var.

Veckans najs: onsdagsbio (Flickan, lite långsam men fint filmad) och middag på Viktor. Fredagsklubb för Johan. Lördagsmiddag och husvisning. Ev helghäng med GP:arna.

Och det är väl bra att vi kommer igång innan vi måste släcka ner helt igen. Tvåbarnschocken väntar ju. Gaah.

3 livslögner

1. Frukt är godis. Det är bara tandläkaren som tror på sånt trams.

2. När man är gravid ska man äta för två. Då blir man fort lik barbamamma.

3. Veckans höjdpunkt utgörs av fredagsmys. Det är en ursäkt för att goffa gosaker (se 1).

vill-ha och har-snart

En sån här vill jag ha. Den är apdyr, men går kanske att få tag på billigare på nätet.

Och en sån här har jag beställt ikväll, typ, lite djupare och bara 2 sektioner. En stringhylla som egentligen är för snygg för ikeaskrivbordet. Men ack va fint ändå mot den vita väggen.

Det började ju bra

Bröllopet fick en finfin start. Jag hann färga håret, sminka mig (minus plocka ögonbryn) och välja kläder. Vi fick låna Lagrelius-bilen, hittade parkeringsplats, kom i tid till kyrkan, hittade gamla bekanta, och jag fick gråta en liten skvätt när Suzy Q var så tokfin och glad och som alltid sig själv.

Sen fortsatte det. Goda ostsnittar, alkofritt bubbel och skönprat med gamla godingar. Och smarrig middag med avslutande godsaksbuffé (13 sorters kakor, det är en riktig efterrättsbuffé det, mamma) och festlig, eller mest -ande bordsgranne. Dans till skamlöst mycket crowdpleasers.

Men inte nog med det. Det blev en skön avslutning, jag kunde gå hem när jag ville och missade inte så mycket eftersom brudparet drog precis efter. Vi kom hem kvart i 3.

Alma visade stortakter och sov till tjugo i 11.

Tja, så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Helt enkelt.

Nä va nu

Ånaj, bröllop nu på lördag - så snabbt? Vad ska jag ha på mig, jag kanske skulle ha köpt nåt. Varför så plötsligt? Kanske får jag ner mina gravidbröst i den brunprickiga jag köpte i somras. Fast då skulle jag ha haft en brun liten bolero till. Och allra helst en stoor Andy Macdowell-hatt, ja som i Fyra bröllop.





Well, bäst att jag går och funderar, vi far imorgon kväll. Sa jag att det ska bli kul att gå på Susannes bröllop och umgås i Stockholm?

Zig zag

Sixten snabb som blixten eller Sigge, ja det kära barnet har ju redan många namn. Fast man vet ju aldrig, det kan ju faktiskt vara en, tja Kira kanske. Jag som aldrig brukar ha magkänsla fick nämligen en sån: det blir en tjej.

Min flitigaste (typ enda) kommenterare har önskat sig en Sixten-update. Så här kommer en. Sixten är en fin rackare, som har typ 12 veckor kvar till dagsljus. Han rör sig nog lite mer än hans storasyster gjorde, och spritter väldigt med ben och armar. Han är en pigg filur. Han kommer ofta lite i skymundan, men så är det väl för tvåor. Och tvåorna blir ju nog så fina som ettorna (säger en som vet), med lite mer distans till livet (?). Eftersom vi i vår familj sover på natten gör Sixten också det. Han har börjat göra små kullerbyttor och kämpar för att få lite mer plats här i världen. Ibland killar han bara lite med fingrarna.

Storasyster sjunger - på kommando - små trudelutter för bäbben. Och när hon skulle sammanfatta bäbben-i-magen blev det (med inspiration från Busiga bäbben):
Sparka. (för det gör busiga bäbben)
Ut. (busbäbben igen)
Huset. (vår bäbbe har ett eget rum i huset, har hon konstaterat)

Är jag sjuk?

Jag är ju sällan och aldrig sjuk. Men nu är jag nog det. Ändå. Men jag har ingen feber, och då får man ju inte stanna hemma från jobbet. Fast det är ju det där med att skona andra, särskilt nu i svintider. I fredags borde jag ha stannat hemma, det gjorde faktiskt ont i bröstet. Smittan Jessika.

Men hur gör jag imorgon. Är jag tillräckligt sjuk för att räknas in i inte-smitta-andra-kategorin, tja det vet jag ju inte förrän imorgon bitti. Det är ju attans att vara hemma utan att behöva det, det klarar inte min jag-är-aldrig-sjuk, sådeså-attityd. Å detta vankelmod.

Lyx-pyx efter usch-rusch

Fy fanken, veckan har varit tung. En massa jobbgrejer har flåsat efter mig och aldrig ville 3-timmarsmötena ta slut. Helt speedad blev jag, lite uppspärrade ögon och lätt andfådd. Och i förrgår natt straffade tempot ut sig, med några vakentimmar mitt i.

Bätte, säger Alma och nickar. Joo, nu är det bätte. Idag har jag jobbat undan, slutat i tid och hoppsan-hejsan ätit middag på gomatstället 5 knop. Vår kvartersrestaurang, typ. Kittlade dödsskönt i kistan.

Tack för det räkneverket.

I stunder som dessa, när kaoset vann helgmatchen, är det skönt att ha en dotter som sover/pysslar/sjunger fram till kvart i 10 på söndagmornar i sin säng. I alla fall det har vi, när jobbet och ikeamöblerna och äpplena och graviditeten och golvlisterna och leksakerna och Sundsvall t/r vill ta knäcken på oss.

Nja, riktigt så illa är det väl inte. Men det är på söndagkväll som motståndarna är starkare än viljan. Det är nu mamma skulle säga nu äter du och sover ordentligt. Fast det går ju inte. Inte när det finns så mycket annat att göra.

Så om jag inte svarat på tilltal den senaste veckan. Så är det därför.

Bildbevis

Jag skuffar runt i huset och plockar i femton saker samtidigt. Och så äre äpplena - vansinnigt fint är det att ha så mycket äpplen i trädgården, men det tar tid att fixa gott av dom. Men det börjar likna nåt i finhuset. Till exempel är det här klart:

Farmor Barbara har flyttat upp på väggen och håller koll.












Stringhyllan på plats i köket.

















Värstingförvaring i städskåpet (det är här tävlingen börjar, Mariah...).


















Åå så snyggt det blev med teakbyrå med Ribbed-tapeten.


















Äntligen sitter kökshandtagen där dom ska.













2 av 3 bänkskivor ligger och gottar sig mot kaklet.


















I Indien bajsar man.



















Gammsoffan passar ju som en schmäck mot kontorsväggen.

Råd och rön

Jag har fastnat i beslutslimbot - hilfe! Lådhandtagen sitter 5 cm från överkanten och skåphandtagen 4 cm från sidokanten = fel och osymmetriskt!

Men nu har jag satt dit 2 lådhandtag, och det vore ju lite av en process att köpa två nya lådfronter bara för att jag vet att det är osymmetri.

Så nu är veckans fråga till er: syns osymmetrin (på riktigt) eller är den bara ett spöke i mitt huvud?

Före, sen efter

Nu äntligen kommer lite före- och efterbilder från GRV39. Jag får inte till bilderna i rätt ordning, så ni får gissa vad som är deras look och vad som är vårt tapetserings- och fixarstök.