Man gräver upp några ljuveliga barndomsminnen från Ragvaldsträsk.
Den barriga stigen, genvägen, till Lonnevallen, förbi Myrhålet och grodyngelsdiket, säkert småsprang jag lite för att jag var sen till träningen. Där i skogen körde vi mycket skoter, pappa gick och hämta oss när vi körde fast. Och Myrhålet ja, där Ola gick igenom isen med biln (gick bra). Storstenen nedanför Ola & Kennet där storkillarna smög på oss. Moppetiden med Ingela, gav helt klart längre räckvidd. Hartsa fönster hos Enmarks, palla morötter hos Folke (men sprang upp ett storrackarns hål i benet på husvagnsdraget), sena kvällsdopp med eller utan baddräkt, Åsa bjöd på överblivet (förbjudet) godis i förrådet på Wallmarks Livs, flerahundrametersåken med bob ner till storvägen - delux när pappa hämtade med skotern, skidtävlingarna med fina vinster och stoltheten, äran. Byttebo, stugan för jakt, ev i dubbel betydelse. Kolsmetad falukorv, femöres, ryssare, tricky, mini-kina, smatterband och blöthärlig vårkänsla på byns eget valborgsfirande.
Snötyngda grenar, lenböljande svallvågor på båtfärd, farliga fantasirika äventyr.
Och himlen därtill.
Jag förvägrar mina barn en fantastisk uppväxt på landet, tänker jag ibland och hurvas. Men, än så länge räcker det med äventyr och upptäckter i treminutersformat för mina små stadsblommor. Och när dom blir tonåringar vill dom ändå bo i stan. Väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar