You bring out the worst in me, you bring out the best in me

Jag trilskas, bråkar, tramsar, tjurar, gläfser, gnäller, tjatar. Jag regredierar till den fyraåring jag tjafsar med. Det är inte snyggt, det är inte värdigt, jag vet. Aldrig är jag så sur, löjlig och oresonlig som med mina barn.

Men de skrapar fram det allra bästa hos mig. Den tårögda tacksamheten över livet och de små liven, det djupa andetaget och från-ingenstans-tålamodet, lirkandet och kittlandet med nyvaken&arg tvååring, resonerandet med orättvisehävdande fyraåring, filmmyset under filt i fåtölj.

Älskade.