Förvaringsextas i Lagrelihus

Så var då de ca 10 nedlagda timmarna på sågande, slipande, krokletande, målande 2 varv, förbannande och brickköpande: förgäves.  

Hallen kommer inte att pyntas med blanksvarta hyllor, icke. The Lagrelius konstaterar enigt att öppna lösningar inte är för oss. Här ska byggas igen. Gömmas biljarders jackor. Med pansardörrar. 

Slut som artist

Det visar sig att jag inte orkar köra midnattsrace fem nätter av sju. Det visar sig att jag med en sådan sömnstatus måste slagga, slumra i soffan fram till halv 12 på söndagsförmiddan. Svårigångskakad.

Annars: dagens fyra stora händelser. I blandad viktighetsordning för världen.
* Johan the man, my man 38 år
* "Is Kim Jong Il? No, he's dead." (morbid twitterhumor by @kullin)
* Första dagen på månader som jag timvis kunde jobba lugnt och möteslöst
* Saab is no more

Dom där kollegorna alltså

Jag spenderar dag ut och dag in med de här människorna. Långa möten och tie korridorshälsningar. Avvikande åsikter, olika agendor, blandat humör, politik, maktstrukturer, motgångar och papperstrassel.

En sån himla tur då att dom är så sköna och braåha, mina kollegor:
Två som matar oneliners
Lätt fyra pappaskämtare
Flera som säger åt mig att inte tjyvjobba
En med fäb fäbless för skor
En som sjunger lovsång för de som lämnar in rapport i god tid
En med känsliga fingertoppar för att trendtajma gamla fynd
En som ställer upp varje gång med outtröttligt leende
En bejakande och positiv en, som styr upp processen
Två med lätt överdriven hårnoja
Några som varit med länge utan att sluta brinna
En gammal räv med förnuft och känsla
En som tokfnissar ibland och är klok när det behövs
En snabbfotad, snabbpratande lirare
En stil- och designsäker, alltid på span efter inspiration
En som vispar ihop en tipsrunda in no time
En som kan registreringsnummer på kanske 50 bilar (räcker det?)
En efterlängtad just tillbaka från ledighet
En kool katt med kool erfarenhet, HD och skratt som smittar
Två pinglor, mina vassa pinglor
En som drar luftgitarrsriff
En med vansinnesmängden energi
Tre som inte släpper whiteboardpennan
En lättskrattande i svart
Några synnerligen hurtiga
En som man kan härbärgera hos
Några som äntligen verkar våga släppa papperskalendern
En som äter glass, i stora lass
Nitton engagerade
Fyra som inte släpper whiteboardpennan
En och annan hustomte
En som alltid kollar av hur det är
Några resvana
Tre som får vardan att funka för oss andra
Några med tomma skrivbord
Några med papper på driv och höga högar

För motgång, humörsvängningar och åsiktsvarité bräcks lätt av kollektiv entusiasm, gemensamma utmaningar, triumfer och humorsvängningar.

Vad har du för kollegor?

Karlar!

Jag ex/imploderar när nån (enligt min empiri: inte sällan en tjej/kvinna) säger
- Karlar! (eventuellt med prefixet Typiskt!)
Ni vet sådär med en magstödssuck för att accentuera orimligheten hos detta obegripligt inkompetenta pack människor.

Hoho?

Här är det lika tomt som i hövvene. 2 x tjyvjobberi till efter midnatt gör en vanligtvis vardagstrött viking vardagsmedvetslös. Och lite galen, men väldigt lite.

Men ey, framtiden ser ljus ut, säger spåkulorna. 2012 ska tydligen bli friggin fantastic. Har nån sagt, osäker på vem, var det jag, var det småkompisen i mig, spelaroll men det är ju så det är sagt, sagt jer sagt, liksom.

Walking in a winter monsterland

Vem smyger han på, tjyven? 

Nämän, det är poor little Ior som är i knipa. 

Tur att Iors dinosidekicks är fierce.

Och att han har en crazy monsterjättekompis.

Alla rätt?

Är det bra att ha Ja på alla dom här? Eller så inte, jag vet inte.

Om jag ska skicka bloggkärlek en enda gång i år

så går den till konstigaste, kitschigaste, koolaste katten i stan. Den här Karin alltså, vilken fantastisk filur, figur. Hon hittar på alla möjliga tokigheter: halshuggning, bannar VR för hängbröststrategin och penntricket; gif-animerar sig gul; sten- och stilsäkraste horoskopet; och utan att man är beredd på det - en tapir. Vilken skönt galen människa. Och på samma gång galet klok:

Men det är tokigt, nästan så att man måste fnissa, att vi bestämt oss för att viss kroppsbehåring är bäst när den är fyllig, lång och blank, medan annan kroppsbehåring uteslutande är äcklig.
Mer kroppsbehåring här.

Det här med bloggkärlek verkar ju gulligt annars. Man kanske skulle älska lite mer.

Tu-tte!

Hulkande, ramaskri, krokodiltårar, snuff, blandade småtjut, jämmer och en massa elände. Lill-Skragge är tveklöst missnöjd med sin situation. Han vill ha tuu-tte, och av oljudet att döma kommer han inte att ge sig så lätt. Men efter en halvtimme orkar han bara med några enstaka, småsnyftiga protester. Och sen är det slock.

För intet biter på pappan, den motståndskraftige. Kampanjen heter tuttavväjning, och pappan är general. Heja motståndskraftiga generalen!

Julens hjältar

Stacke mamma, hon missar ju heela Kalle. Och så får hon nästan inga julklappar (ja inte pappa heller). Tänkte jag varje julafton.

För mamma var busy med att rodda köttbullar, smårunda kakor med kolakräm, potatis, prinskorv, rödbetssallad, sillsallad, revbensspjäll, omelett med svampstuvning, julmust, gravlax, knäck, kalvsylta, myrstackar (duvet först sockerkakan, och sen smeten), ett gäng olika sillar, vörtlimpa och kola. Och så några kakor till. Meste hemlage. Till 25 personer. 

Att missa Kalle känns inte längre skräck. Klapplöshet räds jag ej. Att ställa till med ett 43-rätterskalas för ett smärre landslag däremot, det luktar terror. Men ferschtå vilket hjältedåd. 

Heja mamman! 

(f n i Australien)

för rättvisan: 
pappan gjorde också nytta, på julafton och andra dagar. men inte just mat x43för25.

Lagrelius Entertainment Presents a J & J Production:

Våra göllon. Pöss!

Välkommen december!

Så lämnar vi massmingelsnovember, med #umeågala, #plakatpepp, inspirationsföreläsningar och schlagerklubb. Nu äntras mysdecember: adventssamkväm, julklappsbytarglögg, geek-träff, korvstuffning, innebandy-aw, herrgårdsnöje, jobbjulfest, improshow, 2-årskalas och så den där Julen.

Och i samma veva tycker jag att vi skippar mörker och regnblask och går direkt på adventssnöigt. Hej då livspusselsvardag, välkommen slirliv och lyx deluxe. Beslutsångest och sofftröttma go away, ge plats för ratschfatsch-action. Morgongrusiga ögon nono, nu blir det nyponrosuppstigning vareviga dag. Fredagsfräckis istället för måndagsmorr.

December: så mycket bättre, helt enkelt. Någon däremot?

Inget vab för den som är snab(b)

Det Stora Livspusslet är väl ingen match för herr och fru L, särskilt med tanke på att vab-dagarna räknats till en (1) så långt den här säsongen. Ska jag utmanande nog tro att vi klarar oss ända till jul med detta track record?

Men det var ju det, F1 och F2 jobbar båda 90%, den ene vill inte ligga minus på flexen och den andra har tillräckligt att göra fram till påsk (utan fler uppgifter). Förrförra veckan var det en gurglande källa till missnöje, nu är vi vårt vanliga harmoniska, lätt perfekta vi.

Nu ska jag ta mitt perfekta lilla jag och städa bort gårdagens perfekta lilla bakprojekt.


[and as for the rubrik: ingen logik, bara rim och lite reson]

O-e-mot-stånd-lig

Skönaste godingen från förr.

Livet, och döden döden

Måndagen inleddes med små, yet onödiga konflikter med var och en av familjens medlemmar.

Arbetsdagen inleddes med ett mail med årets sorgligaste nyhet.

Lunchen med arbetskompis inleddes med måndagsbekännelsen: allt är skit.*

Men nånstans där vände det. För att det är så vackert och starkt att ha kloka människor att prata med om livet. Om döden döden.



*allt är inte skit. Mycket lite är skit, men det lilla skitet råkar vilja samla sig i klump tillsammans med dom där lynniga hormonskurkarna.

Sällskapsresan

Helger är bara så fina. 

Det är då man kan få det finaste sällskap. 

Av energin. 

Av en grön Pumbaa 

(jo säkert, han var jättegrön). 

Av pumbasoppa. 

Näää, pumpasoppa. 

Av vänner som förtjänar hembakebröd och hemkokepumpasoppa. 

Av en morfar med obeskrivligt tålamod. 

Av en pappa som vips löser sovrummets klädförvaringsissues

(sovrummet asså, så himla emo). 

Så mycket bättre

I huset är det kaos. Sju kids har kört skiten ur filtar, tågbanor och ritpapper.

I hjärnan råder fullkomlig förnöjsamhet. Delad fredagströttma är en tiondels fredagströttma.

Optimera mera

Att optimera är en livsstil.

Jag snokar upp bästa platsen i bussen (inte i närheten av bäbis, ytterdörr, högpratare). Min inre kompass hittar kortaste vägen hem. Johan kallar min blåblodsaktiga känslighet mot kyla och värme smalt temperaturoptimum (- det tar ett tag att finetuna systemet, okej?). I Skel tassade jag omkring hela stan tills jag hittade the ultimate vintermössa. Soffinförskaffning i Stockholm utan bil funkar säkert - om man inte unbedingt måste hitta stans absolut snyggaste pjäs (och vilken det är kan man ju omöjligen veta förrän man rännt runt i samtliga möbelhus, 1-2 gånger).

De här besluten, alltså. Så jävulskt många beslut, så erbarmeligt lite tid. Men urval deluxe och individuell frihet grande borde väl rendera gränslös lycka, right? n'Barry håll int ve: man blir icket lyckligare av maxad valfrihet.

ränta | skola | pension | mediasystem | dammsugare | parfym | parti | el | bil
för-å-emot-för-å-emot | den-eller-den-eller-den | av-eller-på-eller-av-eller?

Så har man kollat med fejjanfriends, dragit en prisjämförelse, lusläst råd&rön, va - och där kommer beslutet. Researchn tog tid, det kan ändå bli felbeslut, och sen i slutet: det är då som det stora vemodet rullar in. Beslutsångesten goes bananas när den priviligerade valfriheten blir en börda.

Den här Barry menar vidare att personlighet påverkar förmågan att hantera dessa oceaner av små och stora beslut. Dom som vill maximera sina val kallas - just maximerare. Enligt maximerartestet klarar jag mig låångt under maximerargränsen. Jag har ju min nya policy: bad is good enough.

/optimeraren (inte maximerare - en jäkla skillnad)

On my way to work

Sånt som händer på vägen till jobbet:
Blöttufsig gossehund på genvägen genom dungen.
Staffe Ling till frun: - Då ses vi lite senare, dom cyklar iväg åt var sitt håll.
Fyra skopor gräver hål i stan.
Okänd människas ögon hittar mina och hon ler.

Jag ler också. Det är fint att bo i Umeå.

Lagrelius AB

Jag och maken har stundom lätt nuddat vid tanken på ett litet familjeföretag, för frilans/konsulting. Med betoning på lätt. Men ibland känns det som att vi smygdragit igång, för vardagslivet ter sig ofta förvillande likt en verksamhet.

På söndagkvällar scrollar vi igenom våra iPhone-kalendrar och lägger upp taktiken för kommande vecka, som troligtvis innehåller ett gäng tagteam parenting handovers. Varken herr eller fru är så intresserad av att leka sekreterare. Men den som förespråkar gemensam papperskalender får stå sitt kast, som det heter. Inga namn nämns, men jag kan ge en ledtråd om vem som är emot detta papperssamhälle i miniatyr.

Vi träffas på informationsträffar och språkföreläsningar och pratar pressmeddelanden, genus i språket och smarta kampanjer. Trots våra helt skilda bakgrunder jobbar vi ju med typ samma grejer nuförtin.

Vi kör workshops, listar uppgifter och utser chefer till höger och vänster.

Men faktiskt, inimellan hinner vi prata och fnissa åt livets tokiga. Och, jag måste säga det (igen?), är det dom tuffa småbarnsåren så överlever vi galant. Galore.

Mitt i steget

Mitt i min sociala medier-expansion pratar jag med en kompis om att skriva känsligheter och personligt på nätet. Hon jobbar på en organisation på tre bokstäver, vars uppdrag häftigt ifrågasattes för ett par år sen. De letade upp hennes och kollegornas namn och uppgifter via LinkedIn och la ut dom for everyone to see tillsammans med lite hat. Sen dess har hon inga sociala medier-konton, inte Twitter, inte LinkedIn, definitivt inte Facebook.

Det finns elaka människor. Och så finns det människor som är elaka på nätet, för att det är lättare att vara elak om man inte står framför den man hackar på. 

Men jag kör vidare, envist och naivt måhända. Jag är ju inte så känd och inte så provokativ. Jallefall.


I am what I am and I play my game. Huh!

Vardagspixlar

Inläggs- och fantasitorka, så här kommer lite plejn statusuppdatering från Huset Lagrelius.

Där det just nu råder viss oenighet kring äganderätt. Detta eftersom Sixten lärt sig begreppet min, och främst använder det för att sno grejer av sin syster. Ett annat ord han använder flitigt är näe, men med den där plutiga trutiga munnen är det mest bara bedårande. Även päjja, göjja, maage, foo-t och andra formationer har slunkit ur hans mun, och oroliga_mamman skrattar förtjust.

Systern är allmänt förtjusande och festlig, förutom i sina mörka stunder. Vi pratar senaste månaden, och vansinnesutbrott i halvtimmesklassen. Över att hon måste sitta i vagnen/inte får sitta i vagnen/inte får hänga tillräckligt med tvätt/inte vill gå och lägga sig/etc. Men rrr:et sitter snart där det ska, och så lär hon sig abc med hjälp av världens bästa myror och världens bästa elefanter. Sjua på min topplista blir den här låten, absolute fantasmic:

Underbart är kort

Det här med kvittrandet är ju helt min grej egentligen, man får så helt och fullt ge sig hän åt förkortningar. Jag gillar dom här:

BCNU be seeing you
FTW for the win, grymt, äger (även om mest logiska vore fuck the world)
WTF är däremot just det man tror: what the fuck
BFF best friends forever (gölligt!)
BSDV bara så du vet (den här ska jag såå börja använda på jobbet istället för fyi)
F1 fett
G2G/GTG got to go
D du
H hej
ICWUM I see what you mean
LOL laughing out loud eller lots of love
NFW no fucking way
PEBCK problem existing between chair and keybord, jag är problemet
RTFM read the fucking manual (goddamnit människa!)
T+ think positive (så enkelt, så genialt!)
xoxo pussar & kramar
TTFN tata for now

Det finns fler. Och så lägger jag till den nyströmska, helt livsavgörande...
GSG går det så går det eller gammal som gatan

Nu är det slut på lugnet

Den familjefria helgen går mot sitt slut. Och det betyder slut med ensammenperks på ett tag:
No more sova sjöstjärna.
No more partaja hela natten.
No more komma och gå som man behagar.
No more träna fem gånger på en vecka.
No more stokastiska matrutiner.
No more sova när och som man vill.
No more tredagarsshopping.
No more egotrippande runt hela stan.

Men framförallt:
No more tom söndag.
No more längt.

Välkommen hem min galna fina lilla familj.

I händelsernas c - del 2

Som sagt, det är fanken coolt att bo i Umeå.

Kvinnlig fägring på Umeågalan

Tanken var god; tema kvinnors företagande på Umeågalans akt I. Men budskapet drunknade i motsägelser, symboliserat av dagens keynotes: superskarp affärskvinna i stilettos tillika fastighetsmiljonär kontra morfarsmysig ärkeentreprenör aka ölbryggarkungen.

Det andades tröttsamt mycket yta, som så ofta när kvinnliga entreprenörer outas. Var den du är (dvs gärna kvinnlig) och försök inte ta mannens roll var Wonnas budskap. Och sen pratade Jense svenskt entreprenörskap utifrån sitt Göran-perspektiv.

Om man hade ansträngt sig på akt I, var det som vanligt igen på akt II. Män (lätt 70%) talade och delade ut priser till män (lätt 70%), och de kvinnliga kollegorna stod redo med kramen och blommorna. Och så plötsligt (säkert välment, men helt helt missriktat) en kommentar om kvinnlig fägring från scenposition.

 Jodå, mina genusglasögon sitter ju gärna längst ut på näsan, men det var fler som kände gubbvibb, t ex @jmjobring:s "intryck från #umeågalan: [...] 3) gubbar styr stan".

Slutsats: om man vill lyfta fram och uppmuntra, måste det hålla hela vägen. För att dubbla budskap tenderar att slå tillbaka. För att det som verkar osynligt och subtilt för vissa kan kännas in your face för andra. För att förebilder gör skillnad. För att 'gubbar styr stan' inte är rätt grogrund för kvinnors företagande. För att halvtama satsningar kan bekämpa snarare än främja syften. För att det krävs motorsåg för att knäcka strukturer.

Och hey galapartners, minglare, prisutdelare och gäster, det här gäller oss också. Ett enat budskap kräver enade insatser. Om arrangörsgruppen läser det här: tack för ett fantastiskt jobb och en (i övrigt) underbar gala!

Kirurgen och brandmannen

En pappa och hans son är ute och åker bil. De råkar ut för en bilolycka och pappan avlider omedelbart. Sonen överlever men har allvarliga inre skador och förs till sjukhuset för operation. Han läggs på operationsbordet, kirurgen kommer in, tittar på honom och utbrister: 'Jag kan inte operera, det är min son!' Hur hänger det ihop?

Du har säkert läst den nån gång, och vet svaret. I alla fall ett av dom. Men kommer du på det andra?

Och medan du funderar: göllig historia från VK om en kvinnlig brandman, vars 5-åring undrat: - Kan pappor också vara brandman?

Lätt: kirurgen är pojkens mamma.
Lite svårare: kirurgen är pojkens andra pappa.

Nu borde du rimligen kunna svaret på nästa gåta:
Hur kommer det sig att så många företagsledare bär kvinnounderkläder?
Men erkänn att tanken studsar på gråsprängda herrar - med rosa raffset under kostymen?

Nu i en ny kanal

Det började som en helt oskyldig, arbetsrelaterad omvärldsbevakning. Sen råkade jag följa fel person, hamnade på en rackarns västerbottenstwitterlista. Med ett presterat kvitter i världshistorien. Klart man kände pressen.

Och var alla inlägg passar in? Keine Ahnung, jag låter mig vägledas av den här:

Hej från den gamla vanliga Jessika, nu med 3 aliasar:
@lagrelius
jessikalagrelius.blogspot.com
facebook.com/jessikalagrelius

Dagar som dessa

kan det vara skönt att tänka tillbaka 

och gotta sig åt gölliga dagisbilder

långt bort från 4-årstrots och sängvägran.

Det finns en flicka som heter Alma

Jag har ett gulnat fotografi

Med åren blev hon en dröm, en saga

En ensam vandrares sympati

Fast dagsens sanning är att mamman var nog så trotsig som barnet. 

Inhyrd early bird

godmorgon godmorgon

hör fåglar sjunga glatt

godmorgon godmorgon 

i kör

tänk att bli väckt av en sån här söt morgonkvittrare 

(helst lite senare än vår inhouse early bird) 

och ms Alouette skulle gärna få sätta bo på kontoret