Saker män och kvinnor tycker olika om

Stänga dörren (mannen) eller ha den lite på glänt (kvinnan) när man ska sova.
Kranmunstycket ska vara på bredstrålläge (kvinnan) eller spretsprutläge (mannen).
På natten lyser brolampan (kvinnan) inte (mannen).

I den här familjen är det ju helt uppenbart att kvinnor är från Venus och män är från Mars.

Ett nytt ord är en liten present

Så mycket uppståndelse, så många åsikter för ett litet ord. Hen. Vemihelvete tycker. jessikapersika kan bara hålla med:

• Det tar tid att ta till sig ett nytt ord.
• Det finns massor med situationer där vi antingen inte vet könet på den som omtalas, eller där det är helt irrelevant.
• Jämställdhet kan inte gå för långt. Jämställdheten har jämställdhet som mål. Passerar vi jämställdhet är vi på väg bort ifrån jämställdhet igen. Ursprungligen från hen-bloggen i egen hög person.

På en liten minut har jag blivit varse inte bara en utan två hen-bloggar (säkert finns det ett gäng till, om man letar), som tipsar om bland annat heneratorn, som hjälper dig att surfa genusneutralt. 

(Även rubriken från hen vemihelvete.)

En annan dag ska jag lassa upp mer egna åsikter om hen. Idag återstår bara att putta omkull mig. 

Good nightie, sirs.

Lågstatus

Kanske inte är konstigt att jag a) är tröttgrinig och b) inte hinner måla förråd om jag tjyvjobbar - om än mer eller mindre - veckans alla dagar.

Men plötsligt kommer den, vändningen: 1) datorn får stanna inlåst och ensam i jobblådan. 2) En tjejkväll med faktiskt-bra romcom (magknytande om än väntat slut) la sig som ett välvilligt vintertäcke över kroppen och själen. Det vi moffade i oss, chips&dipp, flersortersgodis, kladdkaka&grädde, hallonsoda och höjdpunkten: blåbärsmilkshake (you heard me, inte smoothie utan milkshake, med gräddglass), la sig dock som ett illvilligt kaloritäcke över magen. 3) Idag söndag ska det tokmålas och hardcore-tränas.

Ibland får jag idissla jag en mammas kloka ord till en labil, ung, svensk kvinna, studerandes i Österrike för en herrejisses massa år sen (i sammandrag:).

'Nu får du äta och sova ordentligt. Inte föra krig mot okända (eller kända för den delen).
Slut på bergspredikan. Vi älskar dig.
kram mor'

Så var den endagarskrisen över.

Studenterna gör stan

Nu är dom på gång, studenterna. Jag hör nollningsljud, jag kryssar mellan skallgångs-fast-tajtare-kedjor längs cykelbanorna vid uni. De rör sig i klungor, tyr sig till varann, söker trygghet i en ny, och kanske lite skrämmande värld. De vet inte vem de ska hänga med i 4 år, men ibland hittar nån varann redan första dan - de som ska bli vänner för livet.

Jag vill vara dom, och inte. Så mycket identitetsskapande, så mycket positionerande. Men all framtid, lärdomarna, relationerna, det världsutforskande. Lovilovi. En dag ska jag sätta mig i skolbänken igen.

Lite äldre, lite bättre.
__
Otäck uppdatering: en viss Erik Lindenius ‏har påpekat det som ingen i min ålder vill veta. "Mind blown! Dagens studenter föddes samma år som teveserien Vänner började. #utbpol"

Alkolåset

Min kropp, mitt sinne har en bestämd spärr. Som sitter i länge när den slagit i. Jag har varit något av en spritvägrare den här sommarn.

I våras. Wunderschöna aw:s. Sammankomster med alkoholartat innehåll. Den vackra egentid jag längtat efter. Visa människor. Vitt vin i immigt glas, trolska drinkar.

Inte mycket varje gång, inte så många gånger. Men tillräckligt mycket, tillräckligt många. Tillräckligt för att få mig att längta - hem, nå gruveligt. Till barnen, pysslandet, mannen, den lugna egentiden. Tillräckligt för att hålla meget låg vinprofil under högsäsong.

Ickesåmickedricke håller i sig nu när terminen börjat, och nu är jag i färd att göra slut med kommande partyhelg i Linkeboda.

Inbyggt alkolås, det ni.

Lilla ingenjören

Ni som ev oroat er. Alma älskar legot hon fick i present. City, inte Friends. Med flinka, ivriga fingrar byggde hon ihop de båda bilarna och guldgruvan på en grisblink. Och ville leka massor, hela tiden.

Lego city låg inte top of mind hos Alma, som det heter på kommunikationsspråk, mycket högre dock med s k hjälpt erinran (när vi frågade om hon ville ha lego). Det som inte var rosa, lila, smalbent, storögt, superpiffat hade aldrig nått hennes topplista på egen hand. Därför är det viktigt att hjälpa till, att vrida perspektiven och lyfta blicken.

Att vidga vyer.

Work it/out, baby

Med en fartig fest i färskt minne, var det lite av ett under att jag var så tokalert i söndags. Kalaskakor i mängd, två liter vatten och sovmorgon till halv 12 made my (Sun)day. Gammkroppen orkade med smärre jordgubbsplantsschaktningar, jobbigroligt step-pass och vävuppsättning.

Det är mycket nu, vi har ett förråd som ska göras i ordning och fyllas, en carport som längtar efter vitfärg och en trädgård i förvandling. Pickelilite för ett gäng av, säg, Jens&Mariahs eller Jenny&Mattias kaliber. Men mastodont för the Lagrelius.

Jag går iväg till mitt förråd på kvällskanten, drar på en fläcksvettig profiltischa, presterar småbubblig väv, målar lite på listen och lyssnar på Elsa Billgrens historier som gömmer sig i vecken och revorna på vintageklänningarna. Faktum är att jag känner mig rätt långt från Elsas vintage-pastelliga, 50-talskaxiga uppsyn.

Men det är ju nåt visst och läckert med att mina händer gör det jag säger åt dom. Att jag, en enkel kontorsråtta, får upp fart och kindfärg med grep/spackelspade i högsta hugg. Att när jag skottat, dragit, rensat och sått - kommer här ett gäng gröna strån sträva mot himlen. Att JAG väggklätt vårt förråd.

Lyckan, triumfen.

Rumpgump och smärtstjärt

Lite på jakt nuförtin. Hittar jämtställdhetsissues att uppröras över. Lite skönt faktiskt.

Här tixempelt, ser man hur olika ett modeföretag [Kappahl] marknadsför tjej- och killjeans. Kolla putet, ser gaanska så svankigt ut?

mvh
jämställdhetsivraren

Könskodspresentsdilemmat

Det här med att köpa presenter till barn: inte min grej. Framkallar genusångest nåsågufördärvat. Det ongrackarna vill ha = inte nödvändigtvis det jag vill ge. Han som älskar bilar får spel. När småbrudarna önskar klackeskor med fluff frampå måste moster tvärvägra. Aktuellt dilemma: på plats 1 och 2 på Almas högst åtrådda-lista tronar Barbie och Ken och skrattar rått åt genusmammawannaben, tätt följda av Hello Kitty och Littlest Petz.

Aldrig blir vi så ifrågasatta för vår uppfostran som när det gäller genusfrågor. Och vet ni: det gör mig lätt syrak. Jag vill passa på att förtydliga hur vi tänker kring presenter.

• Vi ger vår dotter (liksom vår son) presenter som vi tror är bra för henne (honom) - inte för att driva egna frågor.
• Vi tror på att en flora av möjligheter ger tryggare, gladare och mindre begränsade barn.
• Vi tror att man kan ge barn presenter som de inte nödvändigtvis önskade sig, och att dessa 'oönskade' presenter kan visa sig ren succé. Inte minst i långa loppet.
• Vi försöker att inte trycka ner det rosa och flickiga, och hålla pojkleksaker högre. Sixten behöver inte få bilar och blått i varje paket, lika lite som Alma behöver rosasmäktande kittysar.
• Vi vill balansera, bredda utsikten, knövla ihop könsmönstrade skygglappar.

Och det står vi för.

Inmålad i det där jävla hörnet

Gorm, morr, fuck. Jobbdatorn kör långsammare än en långtradare i uppförsbacke, måste tänka tretton sekunder för att spara ett jeddra word-dokument och vägrar skriva ut. Plus att jag känner mig ny-på-jobbet, har tömt cache-minnet över sommaren och jonglerar 8 parallella aktiviteter samtidigt.

OCH JAG HAR INTE ENS NÅN ATT SKYLLA PÅ!

Förutom mig schölw. För jag har proppat jobbdatorn full med bilder på sommarSverige, finbarn och sandkorn. Eftersom min egen dator är hos doktorn och minneskorten till kameran är lika späckade. Så jag lånar temporärt lite utrymme. Jag har erkänt tilltaget för vår IT-person, och idkar stor ånger.

Läget är ohållbart, sammanfattningsvis. Jag står inmålad och jämfotahoppar argt som min son.

/biggan

Hej vad det går

Sprutt, vad det går undan nu hos the Lagrelius. Skåta-skåta-greva-greva fram en större gräsmatta, klistra lim, koka sylt, bygga altan, planera kalas. Vi har förvandlats till effektiva produktionsmaskiner (som inte gnisslar).

Mina händer gör stordåd och underverk. Jag är iofs mer intresserad av resultatet än förälskad i själva arbetet. Och tröttsi blir man, helvetarns. Det är alltså så här ni renoverings- och husbyggarhjältar har det hela tiden?

Respekt.

Mest varje dag, faktiskt

Hur en till synes (och troligtvis även menat) harmlös kommentar kan avslöja en ocean av förföreställningar. "För naturligtvis måste det finnas en anledning till att jag, en pappa, är hos tandläkaren och har med mig ett barn".

Läs. Förundras.

Var dag är en ynnest

Dammsugarslangen i givakt vid soffan, halvomhändertagna rabarbers och leksaker likt storkladdsmulor (mer i storlek sjok eller bitar) strödda lite varstans. Ambitionerna om ett perfekt avslut på semestern och hence en perfekt start på Det Nya Livet stoppades i en dammig låda på vinden, till förmån för zippy zappy mellan 2 Cruise-filmer och 1 med han Bourne-figuren.

Howdy vardagscowboys, nu börjar Det Verkliga Livet.

Älskling!

Det här, mina vänner, är min bästa pryl. Jamen vaddå, tänker ni, skönliggfåtöljen vid öppna spisen,  paddan, iPhones Åberg, slagborren, magiska loppishalsbandet för en tia, farmorssoffan, pastellkrokarna till sovrummet, nygamla sänggavlarna, teburkarna från mormor, 'rå?

Men nä, den här älsklingen har allt. Magnet för att hålla kvar bus-skruven, greppvänligt handtag för mina sköra kontorsfingrar, lång slank utformning, särskilt anpassat utrymme för allehanda bits, men top feature = snäppfunktionen för att växla mellan vanligt och sk revolvergrepp, så man inte behöver flytta efter handen. Spärrskruvmejsel: så enkel, så genialisk, så användbar.

Vilken körglädje, I'm telling you.

Stor helg med stora lilla

När killarna far på festival dansar kattorna på bordet. Little A och jag får cute QT.
Scener från vår svängiga tjejhelg:
Toktoligt med soft filmmusik och bubbligt skratt Julia Roberts-style.
Ställningskrig och iskall förhandlingslist.
Men mer: samförstånd och samhörighet.
Allvarliga, viktiga samtal med allvarlig, viktig min.
Grodsparkar, virvelsnurrar, kallsupar, ringåkning runn runn i ränna.
Mysiga uppvak.

Ibland går en nästan-vuxen person bredvid mig, som konverserar upp mig och gräver i livets djupa. Ett annat ögonblick ligger hon i en skrövlig hög på marken, kränkt in till lilla märgen över ett i hennes tycke felaktigt beslut längre upp i hierarkin.

Mersmaken säger hej, det här vill jag göra igen. Vilken fin och mysig helg med min växelvarma tänkare, min stora lilla Alma.

Ragvaldsträsk all over the place

Jag har sagt det förr och nu får jag det bevisat, om än inte svart på vitt så i alla fall blåtonat: Ragvaldsträsk är en metropol. I Norrland, i världen.

För kolla: Norrmejerier-lastbilarna pryds av vyn från Bengt Nyströms-lägdorna ner mot sjön.

Ragvaldsträsk gör gott.

 

Loading...

I den ständigt uppkopplade tillvaron har jag svårt att vara ständigt närvarande.
Jag vittjar inboxar och flöden i (o)tid och minut. Kanske har det hänt nåt nytt på Twitter, en göllig bild på Fejjan eller Instagram, eller undrar om det har landat nåt kul mail- nej skit det var ett jobbmail med en bihängd att-göra som jag inte orkade tänka på nu. Och där kom jag på början till ett blogginlägg, bäst skriva in lite innan det faller bort.

Ett nutidssymptom, I'm telling you (nåt du säkert inte visste, heh), och snart kommer Diagnoserna. Men då kommer jag inte att drabbas serru, för då har jag slutat med det här tramset. Snart, lovarlovar.

Hantverkare alltså

Man vet ju hur hantverkare är, luras, slarvar, hör inte av sig, fuskbygger, ljuger, tar överpriser, gör inte klart. Man har ju hört berättelserna, sett på Fuskbyggarna, känt in frustrationen, etc.
Men dom här Creativ Bygg alltså, som har byggt förråd och carport åt oss nyssens. Bevisar helt motsatsen. Ett pärlband av trevliga snickare som jobbat hårt, varit meddelsamma och tillmötesgående, gett rimliga offerter och gjort ett jäkligt bra jobb. Chefen har haft tålamod med oss bygganalfabeter, hört av sig i tid (och bett om ursäkt när han inte hört av sig) och skickat folk på studs. Inte ens besiktningen blev en otrevlig historia, de få detaljerna som var kvar kom vi överens om lätt och ledigt. Skönt att få rista in ett litet kors i taket.
Så om ni söker snickare i Umeå - här har ni gänget. (Obs: jag är inte mutad, bara positivt överraskad.)

Brevet till prästen

Snart-femåringen har haft sin första encounter med döden-döden-drömmar. Det tog två nätter i föräldrasäng att fly hemsktankarna. Själv har jag en något ansträngd relation till död, sepass att jag i höst måste ta tag i det.

Mamma löste en av mina första dödskriser lätt och elegant, det var det här med urna eller kista. Brännas - gör inte det ont? Grävas ner - blir inte det väldigt mörkt och trångt? Det hela ältades en del tills mor min gjorde en pedagogisk manöver och skrev brev till prästen. Till prästen stod det på kuvertet, och i brevet ca Jessika Nyström vill begravas i kista. (Eller om det nu var brännas i urna.) Och där tog de funderingarna slut. Att brevet aldrig lämnade kökslådan reflekterade jag inte över.

Tolkningsföreträde

Alma, Johan och jag. Lilla trion som förstår Sigge allra bäst i hela världen. Vi tre tillhör hans innersta krets; äger tolkningsföreträde. Det känns familj, det känns vansinnesfint. Ibland hör/förstår Alma allra bäst, och får tålmodigt förklara för oss gråpäron.

Zig Zag är i en festlig språkfas; härmar ljud och ord heldagar och babblar konstant - ibland viskar han för sig själv. Meningsuppbyggnaden är gulligt inkorrekt och han slösar inte med ord i onödan.

Håg. Kommer inte ihåg.
Munnen, pappa? Vad har du i munnen, pappa? (Svaret: pappa tuggar på tungan)
Vantar. Höver. Jag.
Vara med. Jag.
Heller. Jag vill inte.

Han kapar ett och annat ord i bäbä också, listen up:

Hyperaktiverad

Idag: topsade kylen.

Jomen det är ju så, att när tid finnes och man befinner sig mitt i en duktigt lång viloperiod finns plötsligt bottenlösa energidepåer. Nu: hamstras förråden upp, knådas mentala surdegar från gud-vet-när, genomförs totala, perfekta personlighetsförändringen och implementeras utvecklingsprojekten. Hyperaktiviteten, baby, om jag bara hade en lillpjött övriga 11 månader.

Ofta: stort antal parallella aktiviteter, osäker målgång. Ofta: stokastiskt initierade insatser, inte nödvändigtvis i prioordning. När jag tixempelt öppnade kylen i morse var det ca tomt och hence redo för the total rensning. Lite trasa, tops och diskmaskin senare - och hey gorgeous!

Nytt och bättre liv på måndag

Sträckan Ragvalds-Ume, långdragen som ett segt jenka. Ylande trötta barn, väsande trötta föräldrar med gemensam tanke: ÄR VI INTE FRAMME SNART?

Nånstans efter Gumboda tänkte jag att nu får det dras ett tjockt streck. Här slutar det. När jag kommer hem blir det extrem jävla helrenovering, katarsis och tarmsköljning. Rättning i alla led, fokus!, bot och bättring. Hela dagens outfit landade vid tvättmaskinen, allt ska bli rent och fräscht. Även jag. Fräscha till håret, klippa naglar. Bli mer effektiv och mindre väsig. Fixa förråd, skapa ordning, leka mer med barnen, sluta sommarsvulla, sjukgymnastikträna.

Fast nu, nu ligger jag i sängen. Allt det där kan jag göra imorgon. Eller måndag, jo måndag är en bra dag att börja sitt nya liv på.

Sus och brus

Sova säng. Brus nånstans. Är det nån apparat som står på, undrar jag lite.

Men nej, det är ju träden på lägdan som susar så sömnigt. För luftfönstret sitter i och bjuder in alla sommarljud, de lågmälda och de högljudda. Tranorna ekar förbi. Inandet. Sädesärlorna vippar på gräsmattan. Fladdermössen (de inte så älskade) piper runt. Traktorerna har inte sovmorgon. Mu, kossera, kossera. 

Livet på landet.

Jumper och jumpsuit

I give you: dagens husman, min nyaste, snajsigaste och ändå: mysigaste. Pippi all over, från jumperfabriken.se som disajnar stickekoftor, jumprar och frotteklänningar med 70-talssmaker. Nu dessutom: passepåpriser..

Men schyrre då Jumperfabriken, kan ni inte göra plyschoveraller, typ jumpsuit vuxensize, Onepiece Original/Originelle? Johan skulle köpa en per omgående, lovar.

 

Matig glass

Fint/konstigt när mat blir glass och glass blir mat. Lätt att jag tar den här istället för vitlöks- eller surströmmingsglass. Men vi är överens om att frukt inte är godis - åtej?

Packa mammas kappsäck

Det här med packlistor, hörrni, en utopi? Jag har halvförsökt lite olika varianter, men NU mina vänner. Nu blire ordning!!

Liten hand i stor hand

Att hålla ett barn, mitt barn i handen: vackert och oväntat hjärtknipande.

En barnhand, så behändig och pytte och mjuk. Slinker lätt upp i min. Söker bekräftelse, hittar sin plats. Griper tag och håller fast, kramar. Vill känna sig utvald. På den lilla kontaktytan ryms så mycket. Trygghet, tillit, kärlek, samhörighet, närhet. Ja, som man säger: passar som liten hand i stor hand.

Jag håller ett litet liv i min hand, i mitt hjärta.

Överklassafari

Vi rör oss i synnerligen snofsiga sammanhang. Torekov/Båstad - vaskarnas, bratpackens och gammrikingarnas paradis, där teenisarna bär Hunter-stövlar, dinglar Prada-väskor och sniffar Gucci. Det ryktas att 9 av 10 av Porscharna som glider runt under tennisveckorna är hyres. Hence: det är viktigt att flasha, och har man inte stålars nog för att äga så får man hyra.

På få andra platser har jag känt mig så mycket kusinen från landet. Jag åberopar norrländsk charm-klausulen och brer på med bredaste bondskan (nåja, jallefall nasalt skelleftemål). Räknar iskallt med att skåningarna tycker att det är bedårande exotiskt.

För en norrlänning motsvarar Bjärehalvön lyxen, stämningen och vädret på en liten rivieria, säg i Frankrike. Det är ju som förgjort att denna skön- och mysighet inte ska vara tillgänglig för alla, oavsett placering i taxeringskalendern. Lyx für alle, liksom.

Överklassafari, förresten. Solsidan fick något motvilligt ta emot studiebesök av folk som ville betrakta "Sveriges rikaste utsugare". Heta kommentarer från båda håll - här en.

Personlighet personifierad

Felicia, Lydia, Belinda, Pepita, Diana, Bobby (enda ♂), Tilda, Tyra och just nu: Edit, Iris.

En rad viljestarka och speciella damer. Alltid två i taget, en dynamisk duo taxar, hos familjen Hedström, mönsteruppfostrade av Ove Ceasar Milan-style. En gammal i gemet, livskunnig, vis, och en valpig, nyfiken, ivrig.

Stora lär lilla hur saker och ting går till, och så förs små egenheter och erfarenheter vidare. Som lilla upptrampade taxstigen tätt tätt mot/runt huset, med avstickare mot friggen, trädgårdslandet och skuggiga busken. Som att Hedströmstaxar vet när det är deras matstund, och att det inte är lönt att tippa huvet bedjande mot husse/matte för att få mat förrän hen ätit klart. Som att när det är den enas tur att följa med husse på jakt så får den andra vackert ligga kvar på sin plats.

Denna den vackraste sorten av kamratuppfostran, likriktning if you may, till trots, de små kompakta kropparna med de mörka, kloka ögonen är väl de största, olikaste personligheterna? Tillbakadragen, tillgiven, smålynnig, ömsint, ettrig, pigg, bestämd, lurig, kelig, festlig, fartig, bekväm, egensinnig, busig, rockig, sprättig.

Taxarna, ni äger.

Kräks och kräks

En mamma med barn i sina bästa åldrar går inte på discodancing så väldans, i alla fall inte den här mamman. Men igår var det. Jag grundade med shopping spree/spirit/espirit/-sprit (eller nåja ett vinglas till lunchen) med Maria. Ost- och bubbelkväll följde, och en oväntad gruppdejt med ett annat gäng, av killsort, med en viss mängd desperata singlar.

Och så Allstars, en tjock och fin blandning av just-över-dryckesgräns, styrdans/salsasugna medelålders män vars ögon inte hinner med plötsliga sidoförflyttningar och sköna människor som på alla sätt, på sina sätt, äger dansgolvet. Krogen 2012, med hörnhånglingar, shots på rad och kräks på toagolvet och i handfatet, är identisk med Krogen 1997 bara det att jag då var just-över-dryckesgräns. Men kul var det!

Från det inte så angenäma kräkset till det alldeles, alldeles underbara. Idag fick vi äntligen snusa fjunhuvud, stryka spretspinkiga ben och skuffa stålmannen/väder-spänd bäbiskropp över axel. Och det vit-klumpiga gegget som Greta la av på min vit-gul-prickeklänning (mammas? Lissans? före detta dansstass, båda hade en klara minnesbilder av att ha ägt den) kändes skär belöning.

Och så lite semester med smör på.