En feminists bekännelser

Som feminist gäller det att täcka upp för allt det man inte levererar/lever upp till. Typ "Men om du nu är feminist, hur kan du då...?". Åkej. Ut och fram med alla disclaimers, så kan ingen hålla det emot mig sen. Jag är feminist, men vill och orkar inte avvika, vill passa in. Lagom mycket.

1. Jag rakar mig.
2. Förutom att mina barn är friska tycker jag att det är fint att vi har en av varje. Kön. Ögonfärg.
3. Lite mascara gör susen (och på fest är det halv- till helmundering).
4. Klänning passar bäst på tjejer (men vissa funkar på killar också).
5. Helamning är bra för barn (om man kan), gärna till 6 månader.
6. Jag rullar håret, som en äkta tant. 
7. Jag står inte alltid upp för mina åsikter om genus.
8. Ibland ursäktar jag mig t o m för vad jag tycker ("Nä asså, det är ju rätt svårt att se att han är kille, när han har rosa byxor och långt hår".)
9. Jag tycker mest här på bloggen. Eftersom jag (liksom Nina R) inte vill trampa på tår och mosa mina åsikter i ansiktet på folk. Det kan ju ibland bli lite knepigt, typ så här.
10. Jag gillar tjejfest och tjejprat och tjejfniss. 
11. Jag plockar mina ögonbryn. Det gör inte ens ont.
12. Jag vet inte hur jag ställer mig till Rut. Å ena sidan: Rut subventionerar sånt som man galant (eh, well) klarar själv. Å andra sidan: Ruts sägs bleka branschen till minst ljusgrå, vilket är bra för jämställdheten. Men helt oavsett, jag utesluter inte att nån annan ska få städa hos oss (vitt!) efter föräldraledigheten.
13. Jag gillar småskorn, och vissa är alldeles för höga för att vara bekväma.
14. En favvofärg är röd (men så gillar jag även petrol, brandgul och brun).
15. I like inredning och snyggheter. 
16. Jag kommer att behandla mina barn olika för att en är tjej och en är kille. Biljarders gånger. 

Om ni kommer på nåt annat som gör mig tvivelaktig/icke trovärdig som feminist, släng in det i kommentarerna. Så har vi rensat luften.

5.38

Dubbelmatch i natt. Jag och Johan mot Sixten och Ellen. Eller egentligen mer set 23 i maratongejmet, som går under arbetsnamnet I vår familj sover man på natten.

Matchutveckling (som jag kommer ihåg den):
4-nånting. Sigge skriker. Får mat. Somnar. Bra!
5.38 Sigge skriker. Får inte mat, bara upprepade, uppretande uppmaningar att sova.
5.48 Mamman byter blöja. Får supersnyftarn att andas som vanligt. Pajsarn börjar skrika igen vid touch down.
6.04 Mamman resignerar, ger tutten (alltså den av plast). Sixten lugnar sig, halvknoppar.
6.20 Han kommer på att det inte känns ok. Mamman ger upp helt, ger bröst.

Setvinnare: Sixten

Det som såg ut att bli en promenadseger för erfarna dubbelparet Lagrelius-Lagrelius har utvecklats till en utdragen segkola (av den inte så goda sorten). Den lite oväntat svaga forehandspelaren med (än så länge) långt hår tycks ha snubblat på andragångsmisstaget underskattning. Smashing Jojje däremot slår på volley, jobbar långlöpning och täcker upp för den snubblande partnern. Efter typ 50 missade matchbollar skäms mamman över alla barmhärtighetsenkla bollar hon kastat åt motståndaren. NU bot och bättring.

(fast det kommer iaf att lösa sig när esset utses till huvudspelare)

Jämna till lite i kanterna. Med motorsåg.

Om det här med jämställdhet och feminism. Det bara växer. Inte så där äckligt i munnen, utan på ett intressant, vill-ha-mer-igt sätt. Jag klickar lite här, lite där, och så dyker det upp nya bloggar, debatter och insikter. Lite övermäktigt kan det kännas, för cybervärlden är som bekant evig och oändlig.

Jag skulle tro att alla ni inte är lika heta på ämnet. Att ni kan tycka att jag blir lite för mycket. Men låt mig hållas, ignorera om det känns lättare (jag blir inte deppad). Själv tycker jag att det känns åtminstone topp3-viktigt inför våra barns och vår egen framtid (ja, så här i valtider, ni vet). Det är 2010. Sverige anses ligga i topp. Och ändå. Ändå finns det mängder att förbättra, argumentera för, kriga om. Jämställdhet är inte finlir, det behövs fanken motorsåg.

För att bespara era trötta läsarögon har jag samlat ett gäng osorterade intressantingar i samma inlägg.  Läs eller hoppa över. 

• Rebecka Edgren Aldén, som tycker att pappan är viktigare än amning och som bloggar frenetiskt. 
• Män och kvinnor lika som bär 
• Nina Ruthström - arg, hårig, verbal, vass, rosa, less, aktiv feminist och entreprenör
• Kolla in feministlistan. Toppas av Lady Dahmer som är apcool, men som jag inte passar ihop med.
• Individualiserad föräldraförsäkring eller by Gudde och Nour:

Pop til you drop

Landstinget poppar till sig. Anar jag en mambo chassé?



(presenterat av kära mama, som idag premierats för pionjärskap och nyskapande. alltså, min mamma.)

Kulkul

Vi får blanda upp allt det här seriösa med lite strunt.

Hemmafru = knarkare?

Amen på debattartikeln om hemmafruar 2.0. Well, jag är väl inte så inne på opiumtanken. Men hon har en poäng, nej flera, massor. Så det är kanske nu jag på riktigt ska göra slut med bloggaren jag hatar att älska, i artikeln omskrivna UnderbaraClara. För jag tycker inte att det leder i rätt riktning, det eviga pysslandet och bakandet i snygg 50-talsklänning. Men ändå så gör ja't. Läser bloggen, alltså.

Det kanske även är dags att helt skippa dom desperata hemmafruarna. Ja, om jag hade en tv så att jag kunde välja att skippa dom. Visst är det knepigt att jag egentligen föraktar ytligheten, hyfsad avsaknad av viktiga samtal och glättigheten. Och ändå vill se det?

Livet, alltså.

_____

Uppdaterad, övertygad och lurad:

Visst är det så, att Claras svar-på-tal är insiktsfullt och vasst. Clara gör sitt - och det är inte lite - för en mer jämställd värld. Hon är en stark förebild med många viktiga åsikter.

Men der Knackpunkt: hur förebilder leder oss in i förutbestämda roller, till Man och Kvinna. Clara tar upp kockstatus som exempel, men Per Moberg lagar mat som ”en riktig karl” och Leila skapar cupcakes i rosaprickiga formar. Samma jobb, heelt olika rollutformning. Rebecka Edgren Aldén och flitiga kommentatorn Annika enas om att det är bättre med hemmapysslare cause-I-like-it än amerikanska supermamman deluxe. Visst. Kanske det.

Men för att få den åtråvärda balansen behövs förebilder av olika  slag. Lite könskonträrt hitåt, tack! Vi har ju förvisso Ernst, det är tur – även om han är fruktad och hånad. Vår granne (medelålders man) ser Johan (känd in da hood som trädgårdsintresserad och saftare), säger till mig: Här kommer Ernst. Oklart om det var bra eller dåligt. När en bror beskrivs med "gillar hemdesign" i tidningen blir han hånad. Heja J & J, vi behöver fler av er!

Dessutom. Den här rackarn som skrev första debattartikeln (och boken som gav henne biljetten dit). Är själv husmodersvurmare. Fanken, va lurad jag blev. Jag tänker minsann inte lägga ut länken till hennes blogg. Så lurad-sur är jag.

Så jävla klokt sagt då

Du blir aldrig färdig, och det är som det skall.

Säger Tomas Tranströmer, ja. Och visserligen har han ju lite rätt, vad vore livet utan utmaningarna. Men visst vore det skönt att få sätta punkt, pricken över i:t och spiken i kistan. 

Fast egentligen

Uppmärksam läsare kan ha lagt märke till att jag nu och då tycker att det är svårt att vara en schysst förälder. Jag säger nej, är onödig, ställer ultimatum och är stundtals väldigt motsträvig och tålamodslös. Men herregud, stackars barn, tänker jag. Som får se på alldeles för mycket film (inte henne emot, iofs), leka alldeles för mycket på golvet själv, bli väst åt, bara två böcker läst för sig på kvällen, ropa en gång extra för att mamma inte lyssnar.

Men då.

Då inträder Perspektivet. Tur har ni era rackare, tänker jag då. Som har två föräldrar som älskar er sanslöst. Vi slåss inte, vi sätter gränser och låter er bestämma (ibland). Efter bästa förmåga (och humör) ser vi till att ni är trygga, torra och mätta. Ibland får ni lyxpyx, ibland är det laxpytt. Vi fnissar ibland och säger till på skarpen ibland.

Hur tur som helst.

Aprikosa skynket säger nej

Ibland känns det som att jag är en nejsägarmaskin. Tryck mig på magen så rapar jag Nööj! Det är tröttsamt att höra, även för mig. Numera har jag ju dessutom två busar att neka roligheter. Sixten, som vill äta tidningspapper, klättra upp mot braskaminen eller botanisera i skräpkorgen på toan. Alma som vill se på film hela dan, vara uppe hela natten och frossa i kex/glass/fika precis innan maten.

Nej! Icke picke. Du älskling... Nu sätter mamma ner foten. Ska du inte bygga lego istället? Nämen du. Stopp! Absolut inte.

Aprikos tischa från Monki. Def snyggare än omskrivet exemplar.

Jag måste hitta nya vägar. Funderade ett tag på Lottas finfina motningstaktik på min ökenråtta: aprikosa skynket säger nej (= en tshirt som fick agera stopper när Lotta inte ville ta i råttan). Eller så BeveryHillsDonnas självförsvarsno-no-no-no-no med tillhörande karatehänder i bestämda nej-rörelser.

Det finns ju också alternativet att leka mer med Alma så att hon inte blir så rastlös. Men det verkar ju nästan för enkelt.

Strings attached

Jamensådärja. Lovely String på plats och ett första utkast på hyllplacering. Känns lite stökigt, så jag skulle nog gärna stuka ihop lite mer färgkoordinerat (nåt som jag enligt osäkra källor avsagt mig i och med köpet). Förslag på annan hyllayout (alltså själva hyllplanen, väggstativen står där dom står)?

Den Perfekta Mamman, del 2

Alltså. Jag hade det på känn. Att rubriken var så pass träffande att jag skulle behöva använda den igen och igen.

Sista rycket på föräldraledigheten har börjat rätt fint, trots föregående inlägg. Jag har lätt och ledigt hittat tid för Alma utan att känna mig stressad för det som "borde" göras. Vi har prommat och bakat och pysslat och toklekt i sandlådan och läst böcker och varit på både Leos och Busplaneten.

Well, nån supermamma blir jag ändå inte. Men så perfekt som jag kan vara. Måste räcka långt.

Onödiga mamman

Sur måndagmorgon i Lagrelihus, mamman har inte sovit. Lilla A vill se mer film, men mamman säger nej. Mamman har jättelite tålamod en dag som denna. Hotar med totalt filmförbud om lilla A inte slutar gråta. Trötte S myser i knät på mamman, så mamman vill inte ens pussla med lilla A. Sammanbrott. Lilla A stänger in sig på kontoret och gråter i 10 minuter.

Mamman sätter på film på tv:n (med en totallam ursäkt om att det nyss utfärdade förbudet gällde film på datorn) och lägger sig att vila med lille S. Slumrar. Lilla A kryper ner bakom efter en stund. Sitter/ligger/leker/pysslar i en timme. Knäpptyst. Som att hon förstår att mamman behöver tjuvsova lite.

Sen blir allt mycket bättre.

Respekt

Det här huset har våran Emma gjort. Eller ja inte byggt, men styrt har hon, trixat, övervakat och manat på processen och görarna. Och nu står det där. Mäktigt. Vi firade med äppelmargarita och kroppkakor.

Förföljelsemani (befogad)

Var kom den där rackarns lukten ifrån? Den förföljde mig från vedkorgen in till köket och soporna, och så tillbaks till kontoret. Jag lyfte och sniffade på sjalen, det kunde väl inte vara nåt jag fått med mig på kläderna? Surt och fränt.

Jag tänkte osökt på J när hon försökte undfly en bajslukt en gång, genom att förflytta sig från det ena rummet i bibblan till det andra. Förgäves, eftersom det var under hennes sko som bajsklutten satt.

Och i vedkorgens närhet hann jag fasa över 'död varm mus', en odör som familjerna Hedström fick alldeles nog av i sommarstugan i Rag.

Men så enkelt. Det visade sig att pjutten som Alma la av en stund tidigare verkligen hade gjort avtryck. Om jag säger så.

Det kändes ändå bättre än alternativen.

Å friska höst

Jag tänker att det ska bli problem. Från ljust och varmt och kvällsdrink och brunsnygg och ledigt-avslappnat. Till murrigt-burrigt och rutiner och blodpudding och fiskvit och allvar. 

Men så när den kommer hösten. Så är den ju så frisk och fräsch. Inget toksvettas här inte. Höstshopping är kanske den bästa av shoppingar. En aning ordning och reda. Sprocket-brasor. Skolstart. Nystart. Tokigt fina höstpromenader i gulrött. Mörklagt och upplagt för ljus.  
   

Image from N3PO

 

 

Ett dussin stolar som inte är dussinstolar

Herreje vilken pärs att vänta på flyttfirman som skulle leverera. Gruv gruv gruv! Tänk om dom är fula och obekväma och ofräscha!

Men icke. Både sköna och snygga. Och billiga. Kom och provsitt, vettja.

Cred till mannen, myten, ordvrängarn för den fyndiga rubriken.

Viktigt test

Kolla hur jämställt ni har det i ert förhållande. Vågar du?

Fått, fixat, förvärvat och förlorat

Mormors gammburk. Fin mormor, fin burk. Tack Gudde!

Oj då. Så här höga klackar kan jag ju inte gå i!

Guddes gamla blev vårt goda.

Den andra Guddes verk.

Persilja en masse.

Lyckad loppislyx.

Sixtens eget. Snart.

Abrakadabra, en spis i Expedit.

Apgammal godisburk. Sväljer nu te.

Livet med en klick smör

Den rena och rosa glädjen.

Svettlockig liten Sixten som hälsar världen godmorgon med ett tandlöst, tippat D. Mörk liten Alma som stryker mamman över håret. Fnissig fotmassage av maken. Känslan av Tillsammans med storstoorsläkten.

Mycket är rosa just nu.

Och så helkväll med BFF. Igår var jag på min andra på två veckor. Lyx för en fjättrad (nåja) ammamamma. Spa, middag och så kallt vitt vin. Vin + tjejprat är lite som smörstekt + kantareller, det förhöjer smaken.

Hårslitet

Vad har ni nu satt igång, girls? Nu när jag planat ut i mitt långa svall. Och dressat mig i ny personlighet. Är mahogny-Robyn nästa steg? Det finns ju sjukt många kort är underbart. Eller så kör jag vidare på befintlig tanke, med option på 80-talsbena med sidolockar och snebena deluxe med dubbelplatt känsla.

Iaf, jag fick nostalgisug och letade upp senaste årens godingar. Och som jag letade. Filter 1: bilder öht. Filter 2: nsn snygga bilder.  Well, dom här blev det. Alla från Umeåtiden, dvs tidigast 2005.

I midvinternattens mörka blekhet

Svansad

Kort? Nä, svansslick.

Mespage

Gravidsnagg

Långspret

Sommarlång

Frankofil

En kärlekshistoria

Ibland blir det bara så fint. Man hittar nån man gillar, hittar mesta möjliga gemensamma nämnare och börjar träffas lite försiktigt. Bus med litet barn. Vardagshäng. Brasvärme. Sena kvällar med fniss och vin och viktiga tankar och rent strunt. Och så sommar och sol som strössel. Det finns tydligen ett ord, kompisförälskelse. Det låter fint i mitt öra.

Förresten, se filmen.

Mamma mia

 

Såna här kan det bli. Röda godingar till det blanka bordet. Mior. Kan bli najs. Kan bli obekvämt. Vi vet inte, för vi köper dom lite i blindo, utan provsittning. Living on the edge, liksom. (bättre bild)

Att ta efter

Fina mormor som tar farväl av sitt hus:

Tack för dom här 65 åren, och hej då.

Å-hej. Om jag kunde ha fått en smula av den ickesentimentala inställningen. Jag som fick gråta en skvätt när vi flyttade från Stockholmslägenheten. Efter 4 år.

Sigge Snövit

Det blev en helt ny tapetkandidat till Sigge, nämlich Snow white från Decor Maison (Sagaserien). Kartan är inte helt ute ur bilden, men vi vål avvakt pajkar. Tills den här sitter uppe. Kan ju ta ett tag, liksom.

Till frukost

Fingrar med gropar istället för knogar. Dregelblöt skrattmun. Mjölkstrutig mage. Bäbissnus. Vickiga fötter. Blåaste ögonen. En massa struntprat. Kittelbus. Fnitter och förnöjsamhet. Flygigt popstjärnehår. Tand på förhandstittut. Blåsugen elefant.

Inte direkt på allmän begäran, men ändå

Men! Det är klart att sommarkrönikan jag skrev för VF platsar här på bloggen. Den skulle ju i princip kunna lukta lite damm. Men fast den är fyra år så känns den riktigt högaktuell, så här i Umeåtransit mellan just Torekov och Ragvaldsträsk.

Avkoppling i olika tappning

Varje sommar spenderar min man och jag nån vecka på våra föräldrars sommar­ställen i Skåne respektive Ragvalds­träsk. Målet, avkoppling och återhämtning, är detsamma på våra två semestertillhåll, men våra föräldrar företräder helt olika skolor för hur man når dit. Jag och Johan hänger med i deras rutiner och tempo, som bär avtryck från de två orterna och tidigare generationer.

Ragvaldsträsk: i arbetet lugnet

Att slöa är inte pappas grej. ­– Jag skulle haft klyvt nån ved också, mumlar han, och tar nästa spadtag. Hans sommarprojekt är en ny altan som han såklart fixar själv. Jag och maken bygger hus med pappa som byggledare – en tiokvadratare med sjöutsikt. Mamma är flitig trädgårds­mästare. Idogt arbete i sakta lunk är semesteravkoppling i Ragvaldsträsk. I arbetet lugnet.

Och så är det ju maten. Mamma har ärvt rollen som mat­mamma, som ser till alla är konstant ­mätta. ”Äten väl barne, ovisst annan gang” används ofta för att skoja om släktens glada matsinne. Jag tycker mig se stänk av denna gamla överlevnadsstrategi i det faktum att mat och fika styr hela vår dagsplanering. Knappt har man svalt sista tuggan förrän nån börjar fundera på nästa mål.

Vi njuter av pausen i solen och betraktar vår värld: gräsmattan med vippande sädesärlor och grusvägen där grannarna vinkande kör förbi. Men man kan ju inte sitta hur länge som helst – nej, ut och jobba igen! Arvet gör sig påmint. I plikten. Men framför allt i glädjen att arbeta med händerna och se det direkta resultatet av sina insatser.

På kvällen kopplar vi bort arbetet. –Å, visst är det fint? myser nån när vi blickar över den kvällsblanka sjön från badtunnan. Stating the obvious. Jåå, hummar vi andra. Den speciella tystnad som vi lokalpatrioter menar bara kan vara norrländsk kryddas med fågelsång och traktorbrummande.

Charmig livslunk i Torekov

I skånska Torekov är dagens svåraste beslut vilken mat som ska serveras, och därmed inhandlas. Här veckohandlas icke, semesternjutningen består av att inte behöva planera mer än en dag framåt.

Mat är viktigt även för Johans familj, det handlar om livets goda. Mina svärföräldrar har anammat det lilla samhällets charmiga livslunk. På vägen hem från morgondoppet tar större delen av sommar­befolkningen – samtliga iförda morgon­rockar! – vägen förbi det lokala bageriet och köper morgonfrallor. Lunchstrategin är att med minsta möjliga ansträngning få i sig nåt lätt och somrigt. Den svala sommardrinken i hammocken är startskottet för en vällagad och Skåneinspirerad middag. Konceptet glass­prome­nad + solnedgång samlar alla semesterfirare i hamnen, och vi ooar förälskat när solen frasar ner i vattnet.

Huset är i andra generationen en tillflyktsort från vardagligt bekymmer och stök. Vi påtar på och skrotar runt - hänger tvätt, klipper häcken och rensar ogräs – men tar oss helst inte an större projekt. Johan tar fram sekatören och klipper metodiskt kvistar i decimeter­långa stumpar. – Det ryms bättre i återvinningsbingen, hävdar han. Jag misstänker att det är rent terapiarbete. Det bidrar i alla fall starkt till att hans tempo går ner från lång­sammast i stan till knapp styrfart.

___

Torekov och Ragvaldsträsk är våra sommaroaser. Johan och jag drar ner tempot, njuter av livets goda och hämtar ny kraft. Hur vi gör det beror på var, hos vilka föräldrar, vi semestrar. Avkoppling a la Ragvaldsträsk. Njutning a la Torekov.

Happy camper

Befann mig plötsligt på en camping. Kände igen och mindes ljuvt.

Godisplock i påsar med oranga, gula och gröna cirklar. Femkronorsduschar och obligatorisk campingtoalettslukt. "Nu är vi på väg, barne!" Vattenrutschkanor med tillhörande hutter. Lätt fuktiga förtält. Egen kuppe i Volvoskuffen med kuddar och täcken. Läderbruna tanter med hängbröst. Spännande campingpojkar. Dödshemlisar med Lotta. Uppstekt ugnspannkaka. Portapotti. Som man inte fick bajsa i. Adria 670. Barrstungna fötter. Slemmig konstgjord sjö. Man ska ha husvagn, gärna lite falskstämmigt.

= stämning.

Visst känns bilden lite Pensionat Oskar?

Nu är det kokta fläsket stekt!

Ja, jag känner att jag måste ta till stora ord när jag ska redogöra för följande historia. (det kokta stekta fläsket får mig alltid att tänka på Almi-kvinnan som tyckte att saffranssemlor var det absolut tookigaste hon hört på åår och daar)

Vår kompis har en kusin som just fått barn. Kusinen ska vara föräldraledig före sin partner. Inge konstigt, tänker du, men kolla här: kusinen är en man. Föräldrarna (to-be) bestämde att barnet skulle ut medelst kejsarsnitt, och de har även valt bort bröstmjölk. Ungen får ersättning i flaska. Av mamma. Eller pappa. I jämställdhetens namn.

Ey, det var väl ett spännande upplägg? Eller vad tycker ni?

Läskunnigt var det här

ojo, man kan väl läsa, jodå. Det tog ett par gånger, men sen föll polletten ner, slog blixten till, klarnade allt. Det finns ju för fanken en hjälpsektion, Lagrelius! Nu har jag läst, och vet hur man lägger in filmer.

Jag firar med ett klipp ur Ingen bor i skogen. Min favvo är Jens Persson, men han fanns inte enschi så det fick bli ett potpurri.


______________________________________

Uppdatering: SVT:s snuttar har gått ur tiden, så jag nappar ett från YouTube istället.

Påjtar o fittor

Men hur blir det så här (ja förutom att Alma inte kan säga k)?

- Fittor får gå här (=på trottoaren där vi befinner oss), säger Alma.
- Jomen, det får ju pojkar också, försöker jag. Det är ju ingen skillnad på pojkar och flickor (fast jag brukar påpeka att pojkar har snopp och flickor har snippa). Här får alla barn gå.
- Mm, fittor får ottå (=också) gå här.