Brevet till prästen

Snart-femåringen har haft sin första encounter med döden-döden-drömmar. Det tog två nätter i föräldrasäng att fly hemsktankarna. Själv har jag en något ansträngd relation till död, sepass att jag i höst måste ta tag i det.

Mamma löste en av mina första dödskriser lätt och elegant, det var det här med urna eller kista. Brännas - gör inte det ont? Grävas ner - blir inte det väldigt mörkt och trångt? Det hela ältades en del tills mor min gjorde en pedagogisk manöver och skrev brev till prästen. Till prästen stod det på kuvertet, och i brevet ca Jessika Nyström vill begravas i kista. (Eller om det nu var brännas i urna.) Och där tog de funderingarna slut. Att brevet aldrig lämnade kökslådan reflekterade jag inte över.

Tolkningsföreträde

Alma, Johan och jag. Lilla trion som förstår Sigge allra bäst i hela världen. Vi tre tillhör hans innersta krets; äger tolkningsföreträde. Det känns familj, det känns vansinnesfint. Ibland hör/förstår Alma allra bäst, och får tålmodigt förklara för oss gråpäron.

Zig Zag är i en festlig språkfas; härmar ljud och ord heldagar och babblar konstant - ibland viskar han för sig själv. Meningsuppbyggnaden är gulligt inkorrekt och han slösar inte med ord i onödan.

Håg. Kommer inte ihåg.
Munnen, pappa? Vad har du i munnen, pappa? (Svaret: pappa tuggar på tungan)
Vantar. Höver. Jag.
Vara med. Jag.
Heller. Jag vill inte.

Han kapar ett och annat ord i bäbä också, listen up:

Hyperaktiverad

Idag: topsade kylen.

Jomen det är ju så, att när tid finnes och man befinner sig mitt i en duktigt lång viloperiod finns plötsligt bottenlösa energidepåer. Nu: hamstras förråden upp, knådas mentala surdegar från gud-vet-när, genomförs totala, perfekta personlighetsförändringen och implementeras utvecklingsprojekten. Hyperaktiviteten, baby, om jag bara hade en lillpjött övriga 11 månader.

Ofta: stort antal parallella aktiviteter, osäker målgång. Ofta: stokastiskt initierade insatser, inte nödvändigtvis i prioordning. När jag tixempelt öppnade kylen i morse var det ca tomt och hence redo för the total rensning. Lite trasa, tops och diskmaskin senare - och hey gorgeous!

Nytt och bättre liv på måndag

Sträckan Ragvalds-Ume, långdragen som ett segt jenka. Ylande trötta barn, väsande trötta föräldrar med gemensam tanke: ÄR VI INTE FRAMME SNART?

Nånstans efter Gumboda tänkte jag att nu får det dras ett tjockt streck. Här slutar det. När jag kommer hem blir det extrem jävla helrenovering, katarsis och tarmsköljning. Rättning i alla led, fokus!, bot och bättring. Hela dagens outfit landade vid tvättmaskinen, allt ska bli rent och fräscht. Även jag. Fräscha till håret, klippa naglar. Bli mer effektiv och mindre väsig. Fixa förråd, skapa ordning, leka mer med barnen, sluta sommarsvulla, sjukgymnastikträna.

Fast nu, nu ligger jag i sängen. Allt det där kan jag göra imorgon. Eller måndag, jo måndag är en bra dag att börja sitt nya liv på.

Sus och brus

Sova säng. Brus nånstans. Är det nån apparat som står på, undrar jag lite.

Men nej, det är ju träden på lägdan som susar så sömnigt. För luftfönstret sitter i och bjuder in alla sommarljud, de lågmälda och de högljudda. Tranorna ekar förbi. Inandet. Sädesärlorna vippar på gräsmattan. Fladdermössen (de inte så älskade) piper runt. Traktorerna har inte sovmorgon. Mu, kossera, kossera. 

Livet på landet.

Jumper och jumpsuit

I give you: dagens husman, min nyaste, snajsigaste och ändå: mysigaste. Pippi all over, från jumperfabriken.se som disajnar stickekoftor, jumprar och frotteklänningar med 70-talssmaker. Nu dessutom: passepåpriser..

Men schyrre då Jumperfabriken, kan ni inte göra plyschoveraller, typ jumpsuit vuxensize, Onepiece Original/Originelle? Johan skulle köpa en per omgående, lovar.

 

Matig glass

Fint/konstigt när mat blir glass och glass blir mat. Lätt att jag tar den här istället för vitlöks- eller surströmmingsglass. Men vi är överens om att frukt inte är godis - åtej?

Packa mammas kappsäck

Det här med packlistor, hörrni, en utopi? Jag har halvförsökt lite olika varianter, men NU mina vänner. Nu blire ordning!!

Liten hand i stor hand

Att hålla ett barn, mitt barn i handen: vackert och oväntat hjärtknipande.

En barnhand, så behändig och pytte och mjuk. Slinker lätt upp i min. Söker bekräftelse, hittar sin plats. Griper tag och håller fast, kramar. Vill känna sig utvald. På den lilla kontaktytan ryms så mycket. Trygghet, tillit, kärlek, samhörighet, närhet. Ja, som man säger: passar som liten hand i stor hand.

Jag håller ett litet liv i min hand, i mitt hjärta.

Överklassafari

Vi rör oss i synnerligen snofsiga sammanhang. Torekov/Båstad - vaskarnas, bratpackens och gammrikingarnas paradis, där teenisarna bär Hunter-stövlar, dinglar Prada-väskor och sniffar Gucci. Det ryktas att 9 av 10 av Porscharna som glider runt under tennisveckorna är hyres. Hence: det är viktigt att flasha, och har man inte stålars nog för att äga så får man hyra.

På få andra platser har jag känt mig så mycket kusinen från landet. Jag åberopar norrländsk charm-klausulen och brer på med bredaste bondskan (nåja, jallefall nasalt skelleftemål). Räknar iskallt med att skåningarna tycker att det är bedårande exotiskt.

För en norrlänning motsvarar Bjärehalvön lyxen, stämningen och vädret på en liten rivieria, säg i Frankrike. Det är ju som förgjort att denna skön- och mysighet inte ska vara tillgänglig för alla, oavsett placering i taxeringskalendern. Lyx für alle, liksom.

Överklassafari, förresten. Solsidan fick något motvilligt ta emot studiebesök av folk som ville betrakta "Sveriges rikaste utsugare". Heta kommentarer från båda håll - här en.

Personlighet personifierad

Felicia, Lydia, Belinda, Pepita, Diana, Bobby (enda ♂), Tilda, Tyra och just nu: Edit, Iris.

En rad viljestarka och speciella damer. Alltid två i taget, en dynamisk duo taxar, hos familjen Hedström, mönsteruppfostrade av Ove Ceasar Milan-style. En gammal i gemet, livskunnig, vis, och en valpig, nyfiken, ivrig.

Stora lär lilla hur saker och ting går till, och så förs små egenheter och erfarenheter vidare. Som lilla upptrampade taxstigen tätt tätt mot/runt huset, med avstickare mot friggen, trädgårdslandet och skuggiga busken. Som att Hedströmstaxar vet när det är deras matstund, och att det inte är lönt att tippa huvet bedjande mot husse/matte för att få mat förrän hen ätit klart. Som att när det är den enas tur att följa med husse på jakt så får den andra vackert ligga kvar på sin plats.

Denna den vackraste sorten av kamratuppfostran, likriktning if you may, till trots, de små kompakta kropparna med de mörka, kloka ögonen är väl de största, olikaste personligheterna? Tillbakadragen, tillgiven, smålynnig, ömsint, ettrig, pigg, bestämd, lurig, kelig, festlig, fartig, bekväm, egensinnig, busig, rockig, sprättig.

Taxarna, ni äger.

Kräks och kräks

En mamma med barn i sina bästa åldrar går inte på discodancing så väldans, i alla fall inte den här mamman. Men igår var det. Jag grundade med shopping spree/spirit/espirit/-sprit (eller nåja ett vinglas till lunchen) med Maria. Ost- och bubbelkväll följde, och en oväntad gruppdejt med ett annat gäng, av killsort, med en viss mängd desperata singlar.

Och så Allstars, en tjock och fin blandning av just-över-dryckesgräns, styrdans/salsasugna medelålders män vars ögon inte hinner med plötsliga sidoförflyttningar och sköna människor som på alla sätt, på sina sätt, äger dansgolvet. Krogen 2012, med hörnhånglingar, shots på rad och kräks på toagolvet och i handfatet, är identisk med Krogen 1997 bara det att jag då var just-över-dryckesgräns. Men kul var det!

Från det inte så angenäma kräkset till det alldeles, alldeles underbara. Idag fick vi äntligen snusa fjunhuvud, stryka spretspinkiga ben och skuffa stålmannen/väder-spänd bäbiskropp över axel. Och det vit-klumpiga gegget som Greta la av på min vit-gul-prickeklänning (mammas? Lissans? före detta dansstass, båda hade en klara minnesbilder av att ha ägt den) kändes skär belöning.

Och så lite semester med smör på.

Därför bor Frida Selander i Umeå

Frida Selander bor i Umeå, av en stor mängd orsaker som ni patrioter och wannabes och nyfnikna bara måste läsa mer om i universitetets magasin (sista sidan).

I (mitt) urval:
För att luften är krispig och ren.
För att alla inte kan bo på samma ställe.
För att jag får skjuts här. 
Runt hörnet står skogen och vet allt du inte vet. 
För att det är lagom fult. 
För en tavla jag såg med två renar på. 
För att det finns en rörelse här, ett naturligt luftdrag. 
Idéer far omkring. 
För att jag ids.
För att kommunen inte kunde sälja Scharinska till slut.

Nån dag framöver ska jag fylla på listan. Eller göra min egen. Men Frida! och orden! whatta gal.

Soon and very soon

Så här ser det snart ut i ett mig närstående förråd. Snart, baby!

Take a pick alt all of the below. 

Starstruck stalker

Första gången på Iksu sen urminnes tider (eller nån månad). Med ett sjukgymnastikprogram som - jodda kändes, och ett konditionspass med svängiga armar och låtar. Jag är på g! Synd bara att semestern ramlar på mig nästa vecka, ja asså inte totalt sett men för träningen, åååh jag kommer bli svag och bullig och slapp, ja ni fattar ju.

När jag låg där i gymmet och toe-dippade och wall-squattade och bäckenlyfte och allt vad det var tjyvikade/hörde jag på Folket. Ett litet tregäng tonårskillar som pratade om snygga tjejer på nåt turistställe - och jo, först var det mest pensionärer, men sen när universiteten där tog slut blev det ett jävla partyställe. Seriösa muskelkidsen var där, vi rehabfall, och ett gäng andra. Och så ett par fartiga ben i orange, och sedär, det var ju den hära bloggar-Alex. Men det kanske jag inte ska skriva, hon kan ju tro att jag stalkar (eeh - hej!).

#Tjejforskning

För er som inte såg det här på fejjan, varsågod: watch and weep. Den här videon har det uppenbarligen lagts mycket pengar på. Nu tänkte ni nog lite helt åt helvete, mina vänner. 




Här kommer ett av många svar:

Faster Jessika

Varmaste ilet i hjärtat och lilla stora lyckogråten för de små människovalpar som föddes idag, gårdagens dubbla tunnelljus. För det anlände ju inte bara en, utan två yttepyttepajsare till världen. På bilden ligger Greta och Hedda näsa mot näsa och sussar - jag tror jag smäller rakt av, så rart.

Den finaste lilla duo världen har skådat, stjärnstopp! Och föräldrar och storebror mår bara fint, enligt uppgift.

Dataräddning misslyckad: 12159

Miitt visuella internminne aka BiLdernA, är borta, korrupt och kasserat. Inte ens Superräddarna med mantel, tajts och högsprayad lugg kunde lura fram dom.

Sixten föds
Alma 1,5 år sorterar tvätt
The Lagrelius flyttar in i hus
Stolt storasyster
Första badet
... och alla dom andra magiska ögonblicken. Borta. Puts väck våt fläck.

Vi har kvar den externa hårddisken, men nu är mitt hopp nere på noll och minus. Hittelönen är uppe i ett par biljarder, ska ni veta.

Ge mig en riktig jättebamsing till dataräddare och jag betalar med mitt hus och min själ för att få tillbaka bilderna.

De enda två ljusen i min för tillfället totalsvarta tillvaro får ni veta mer om imorgon.

Sprickfärdigt, semesterfärdigt

Idag ska jag inte vara måttfull, inte hålla igen eller tona ner. Nej, idag ska jag hurra och heja hejdlöst för mitt fantastiska jobb! Jag går upp i falsett, limningen, delirium. Härom veckan behövde Maria ringa mig från Karlstad, bara för att bubbla om två fantastiska möten. Och jag bubblade tillbaka, om mina tre.

Vedeldat badkar to die for, bredbandsuppkoppling på 3 minuter och designated designers - så många olika, så vansinngt läckra företag vi, jag jobbar med. En välsignelse, ja närapå. Gala, entreprenörskap, engagemang, hjärta, inspiration, fest, framgång - varannan vareviga dag.

Kanske inte konstigt att jag blir lite toksugen och jobbsugen och andfådd och skinnflådd och sprickfärdig och svimfärdig, om vartannat. Kanske ganska skönt att det kommer en semester och lägger sig med huvudet på sned.

PS: jo jag har sekretess, så jag avslöjar inga hemlisar. 

Svart och vitt

Jämarns vad snygg man blir i svartvitt. Nyanserna uteblir dock: aprikos blus, kornblå byxor, den softbeige-guldbruna stämningen på Viktoria - och björnbärcaipins svartlila isblandning. 

Framåt och bakåt

Jag rider ut resterna av en ovanligt envis nackspärr. Att dra upp en vintersur gräsklippare ur sin slummer gör en redan sårad rygg än mer frånvänd och samarbetsovillig. Tydligen. Jag rider ut rester av s k kroppsjustering och visst alkoholintag. Spritstinna apelsindrinkar på Båten är inte att leka med. Tydligen.

Men bortsett från dessa smärre defekter njuter jag av bakåt- och framåtblickar.
Festligheter, ledigheter, vänskapligheter. 
Altanhäng, stughäng, uteserveringshäng, tvillinghäng. 
Jobbpepp, sommarpepp, familjepepp. 
Mantran, one-liners, livssanningar, insikter. 
Fniss, småskrockande och fulskratt. 

Jag har inte fulskrattat så här mycket på mycket länge.

Som när nye, festlige bekantskapen som tyckte att jag kunde behöva en bitch slap för att pigga till mig. Han som vägrar bajstorkning på andra barn enligt principen: egen avkomma | egen avföring och som toppade med "Det är lite tjolahoppsan som Astrid Lindgren skulle ha sagt" i vårt (seriösa) försök att förstå hur Q förhåller sig till HBT.

Eller som när L berättade om sina gravidkurser. Massageinstruktören som snäppte upp/in hennes trosor för att - inför hela deltagargruppen - förevisa rumpmassage på hennes nu helt bara skinkor. Och trudelutten anus-vagina-urinrör-anus-vagina-urinrör som instruktion för knipövningar.

PS: troligtvis framkallar det här blogginlägget icket ert fulskratt. Lev bara i vissheten om att fulskratt förlänger livet. 

Kitchen aid

Jisses, det borde ju inte krävas en genusfotograf för att uppmärksamma den här porrflörten (värsta bilden sparas till sist). Kvinnlig kock i kök kan inte kläs i kockkläder, det blir inte "kul" menade fotografen.

Det här är däremot kul, tydligen:

"Bredbent, rak i ryggen, visar duktigt upp sin fina klänning. Kvinnor infantiliseras ofta på bild, genom att se oskuldsfulla och naiva ut, gömma sig under hår, ha fingret på läppen, fotas uppifrån"

Och nej, det är ju inte första gången som kvinnor har fotats med - [vattnet] sprutandes mot munnen.

/lördagsagg

Drama queens

Just nu: vi längtar oss blå och kantiga efter den pyttiga duon i Lundmarks/Nyströms-huset. Men dom skämtar aprillo, låter förstå att dom verkligen är på väg och sen nä, med långnäsan i högsta hugg får mamman åka hem med småtjejerna i magen istället för i bilstolarna.  

*längt*

Cytelpremiär!

Småbena räckte äntligen ända ner, och glädjen var stor när lillebror tog sin första riktiga tur med cyteln. Han trampade runt en sisådär 4 kilometer (om än med lite push och pull från mamman).

Heja knutten!

Rar stund

Tussiga trolldreads som killar i näsan. Litet bakåttippat huvud och putrumpa i kär bäbispose. Ihoplindade små tassar skuttar fram i drömmen, som den valp han är.

God morgon med lillkillemys. Inte ofta.

Arkivbild:

Det finns ett helvete - att vara ensam. Det finns ett himmelrike - att kunna vara det.

Jag utsatte mig för Den Stora Ensamhetsdöden i fredags. Tänkte naivt: ätsch, det blir väl mysigt att dra direkt på stan efter jobbet; chilla en timme mellan stans sista öppetminut och aw-sällskapets ankomst. Ett glas vin och en sallad, jamenar. Som den naturligaste sak i världen.

Men där på TC, vettu. Stora sällskap som skrattade och hade det så jevvla roligt, vettu. Och där satt jag ensammen, ensammast, och lekte att telefonen johovisstdet var en bra kompis. Men hörrni, alla ni som var på TC i fredags och hade det så jevvla roligt, JAG VÄNTADE FAKTISKT PÅ NÅN! Hon kom ju sen, min kompis, såg ni det?

/ensammen är stark (och modig och cool)

PS: Jag är 36, älskad och rik på fina vänner. Så varför kan jag inte sitta själv en liten timme - och bara slappna av?  

Remspekt

Jag är stoltare än Lindströmmarnas gamla tupp (som f ö gol i falsett på 1 tsk sprit). Våran Emma har varit med och tagit fram den här mäktiga skapelsen, landmärket. Ett smärre skepp, Umeå flaggskepp.

Ems, du är mäktig!

Kottar

På tal om barr: en duo kottar. Jag dör så rart, som OS skulle säga.

City kids

Man går i treminutersskogen bakom huset med sina barn. Sixten kommenterar konstant. Böörn. Jädd. Hünd. Bilar. Spinga. Alma slänger tonårsaktigt med långluggen och letar blommor. Och sen ut på asfalten.

Man gräver upp några ljuveliga barndomsminnen från Ragvaldsträsk. 

Den barriga stigen, genvägen, till Lonnevallen, förbi Myrhålet och grodyngelsdiket, säkert småsprang jag lite för att jag var sen till träningen. Där i skogen körde vi mycket skoter, pappa gick och hämta oss när vi körde fast. Och Myrhålet ja, där Ola gick igenom isen med biln (gick bra). Storstenen nedanför Ola & Kennet där storkillarna smög på oss. Moppetiden med Ingela, gav helt klart längre räckvidd. Hartsa fönster hos Enmarks, palla morötter hos Folke (men sprang upp ett storrackarns hål i benet på husvagnsdraget), sena kvällsdopp med eller utan baddräkt, Åsa bjöd på överblivet (förbjudet) godis i förrådet på Wallmarks Livs, flerahundrametersåken med bob ner till storvägen - delux när pappa hämtade med skotern, skidtävlingarna med fina vinster och stoltheten, äran. Byttebo, stugan för jakt, ev i dubbel betydelse. Kolsmetad falukorv, femöres, ryssare, tricky, mini-kina, smatterband och blöthärlig vårkänsla på byns eget valborgsfirande.

Snötyngda grenar, lenböljande svallvågor på båtfärd, farliga fantasirika äventyr.

Och himlen därtill.

Jag förvägrar mina barn en fantastisk uppväxt på landet, tänker jag ibland och hurvas. Men, än så länge räcker det med äventyr och upptäckter i treminutersformat för mina små stadsblommor. Och när dom blir tonåringar vill dom ändå bo i stan. Väl?   

Euphoriskt

Loreen. Magpirr. Sverige. Baku. 18x12. Nässkinn. Ståhår. Magi. Ja ni vet väl?/ju. Eufori.