5 oktober 2010

Skuld och skam

Jag leker duktig flicka och läser många böcker under min ledighet. Just nu heter den Diagnos Duktig. Där drömmer den Duktiga om martinis i coola glas, modellutseende och välmående barn, prenumererar på Sköna hem och skriver långa åtgärdslistor. Men är fast i arbetsstretande, smutstvätt, trots och smuligt köksbord.

Jag läste om skuld. Ni vet (väl?). Ouppnådda (ouppnåeliga?) prestationskrav. Det eviga pickandet på axeln. Molsuget i magen. Flickflackande under ögonlocken vid sovdags. Känslan av otillräcklighet.

Gångna långhelg innehöll en skön mängd roligheter. Som La Clique, fartig 30-årsfest, kusinlek, svår svägerschkbio, farmorsbakelse och finvänslunch. Men vad har jag med mig hem?

Fylleångest, dålig mamma-syndrom och för-mycket-inkänningsproblem.

Ihopbrytet uteblev, så nu är det fasen bara att komma igen.

3 kommentarer:

  1. Den där ständigt pågående samarbetsövningen med sig själv som aldrig tycks övergå till en friktionsfri, stadigvarande, respektfull relation. Det är inte alla dagar man är så förtjust i egot men man får gå på morfar Storsigges uttalande: "I tole'rer". J Dubbelve

    SvaraRadera
  2. I tole'rer, det ska jag köra på. Tack för visa ord, storkusin.

    SvaraRadera